Labbråttor

öll
Meet the wall. The meat wall. Eftersom Marran har patent på att visa er multisportbloggenläsare bilder på en naken, muskulös, bred och hårig bringa (sin egen alltså – om någon mot förmodan har missat det) så får jag visa naket ur andra vinklar. Back where I belong ”vintertid”. Testcykel i labbet. Monarktid. Dresscode: pulsband och bibs.

Den levande väggen av kött har inga problem med att låta alla vara med, även om man inte vill väga 95 kg muskler, ha blöja i byxan och enbart pulsband på överkroppen. Själv gjorde jag mitt bästa och har tränat hela veckan i den sk. ”Henke Petré-tofsen” (som du tyvärr inte kommer att kunna googla eftersom killen inte finns på Internet utan hockeyhjälm på huvudet, bilden ovan är missvisande eftersom tofsen halkat ner lite, den ska sitta mitt på huvudet, rakt upp, liksom).

lkl
Alla får vara med! Då blir man glad! Vi behöver inte förklara i detalj vad köttväggen sysslar med men det involverar timmar på Monark, knäböj till förbannelse, pulver ur hinkar och en rejäl skopa testosteronstinna utrop med svordomar och könsord. Mycket hat, mycket inspirerande och fantastisk stämning. Jag kan berätta vad jag har gjort på labbet istället. Har försökt kalibrera in mig på olika intervallbelastningar och starta upp tyngre styrketräning. Behövde ändå lämna Åre ett tag av olika anledningar (kommer ett inlägg om det också) och vill testa och vänja mig vid Sthlm igen i små doser. Åter till träningen.

– Test 1: 8x1000m bana (1min vila) på det som jag inbillar mig är min tröskelfart med nuvarande otränade form. Inte stressa det utan genomföra och utvärdera känslan.
– Test 2: 4x4min på Monarken. Liknande ingångspunkt som för löppasset. Värderade hela tiden central vs lokal trötthet, och tog hänsyn till dagsläget och min aktuella toleransnivå. Pga olika saker jag var medveten om gav benen upp före hjärtat och belastningen blev moderat men 5 intervaller.
– Test 3: Chins och marklyft, forts. (hade redan kört ett pass med intro-vikter) Inte kalasstark men inte paniksvag. Goda förutsättningar att bygga upp mig snabbt.
– Test 4: Styrkeintervaller på Monarken. Förra hösten byggde jag cykelstyrka genom ett långt protokoll av lågkadens-intervaller. I Åre har jag kört några liknande pass på MTB uppför Ullådalsbacken. Där har jag mest chansat på rimlig intensitet och genomfört passen genom att gå på känsla, se till hjärtfrekvens och upplevd lokal och central ansträngning. Nu var det dags att stämma av med Watt, kände mig liten och klen och tänkte komma undan med 8x4min eller 6x6min eller i bästa fall 4x8min men att cykla på Åreskutan har gett starka ben och utfallet blev 4x10min med normala Watt eller till och med lite bättre.
– Test 5: 8x1000m bana (1min vila) där jag nu visste bättre hur läget är. Drog bort 10s/km och fick till ett bra pass som jag kan ha som utgångspunkt för km-tider, hjärtfrekvens och tröskelkänsla de kommande veckorna.

Igår testade jag vidare genom att bygga på vikthögen under ytterligare ett marklyftpass och köra ett vanligt tröskelpass (light!) 4x8min på Monarken, mest för att Prinsen var så TC-sugen. Det är inget att skoja bort ska ni veta, glada tongångar i och med att den kommande episka vinterträningen ser ut att ta form enligt gamla goda traditioner. Prinsen är ingen surpuppa, lika glad i bra form som i dålig form, lika glad pigg som bonkad, här behövs inga storslagna kalas för att humöret ska bli på topp. Är du sur eller kass eller opepp är det bara att glömma – jag har varit tacksam för mindre!

fhf
Prinsen (mitten) får alltid vara med och är alltid är glad, här som totalsegrare i svenska GP-cupen i år (snodde bilden hos Team Bliz-Merida).

Be first to comment