Stolt!!

Jag fixade det! Och jag är så glad. Med enbart tre mil i benen så tog jag mig igenom Vasaloppet på styrka och vilja. Vilken underbar känsla! 

När vi dagen innan hämtade upp startlapparna och lämnade in skidorna till VasaSvahn passade vi på att kika på målgången och jag fick en kram av Gustav Vasa. 

Min kusin Christer (bild) som är en rutinerad Vasaloppsåkare med en bästa tid på 4:56 (!) körde en bussresa med ett gäng och var snäll och plockade upp oss 03.35 på söndag morgon för att åka till starten. Så glada för det eftersom det också innebar att vi kunde sitta i den varma bussen och äta frukost efter att vi lämnat skidorna. 

Taggade när vi lagt ut skidorna. 

Tiden från att vi klev upp 02.55 till att starten och vid 08.00 gick förvånansvärt snabbt. Upplevde aldrig någon seg väntan. Däremot en känsla av att det här är helt galet, att stå i kö kl 05 för att lägga ut skidorna.

klafs klafs!! Lera och gegga överallt.

Taggade inför starten.

Så gick starten, innan vi åkt de 500 metrarna till starten hade det hunnit gå en bra stund. Första backen var lika hysterisk (om inte värre) än vad jag hört. Trångt och hysteriska människor som trampade på varandras skidor och stavar.

Enligt pulsklockan tog de första tre kilometrarna oss 1h och 3 min.

Sen flöt det på, jag försökte fokusera på att åka till nästa kontroll. Såg fram emot Mångabodarna där det skulle serveras blåbärssoppa och bullar för första gången. Min svägerska Charlotte och jag bestämde oss för att hålla ihop hela loppet. Vi peppade och drog varandra framåt, det är jag verkligen glad för att vi gjorde.

Här är vi i Risberg,

och här i Oxberg. 

Så nöjda, hand i hand gick vi i mål och fällde båda en tår. Häftig känsla!

Min vän Eric lyckades fånga oss när vi var på väg in i mål. 

Det hade hunnit bli mörkt när vi gick i mål. Det tog oss 10h och 50 minuter. Jag gissade på 10.52.12 i Axas tävling. Får se om jag vinner några havregryn. 

Vi körde på i bra fart tycker jag, ibland svårare att trycka på då det var trångt och segt med stundtals obefintliga spår och stora delar vattentäckta spår där man klafsade omkring. Till skillnad från halvvasan så förstod inte folk att man skulle ligga till höger om man var långsam. Det blev därför mycket kryssande mellan spåren för att köra om. Ska jag åka något mer år så behöver jag försöka seeda upp mig från sista startgruppen. Fick höra när vi gått i mål att min pappa inte trodde vi skulle klara det pga de dåliga spåren och för lite skidåkning för min del, hade jag vetat det innan hade jag tryckt på ännu mer!

Sammanfattningsvis en fantastisk dag! Det var skitjobbigt, fötterna var blöta av allt vatten redan i Mångsbodarna, kroppen värkte vilket framförallt kändes när man stannade och åt, jag var hungrig och kissenödig större delen av loppet, men det jag tar med mig är en härlig upplevelse! Det är stort att ha åkt Vasaloppet och jag är jätteglad att jag gjorde det tillsammans med Charlotte. 

Det var också kul att se hur kroppen reagerar på nästan 11 h fysiskt arbete med några få timmar sömn innan och utan riktig mat. Inte konstigt man mår lite märkligt idag och har ont i varenda led och muskel. 6500 kalorier har jag att äta ikapp enligt pulsklockan. Otroligt tacksam för en kropp som håller och står ut med mina galna idéer och upptåg. Nu ska den få vila några dagar.

Tack för alla glada hejarop på Facebook, instagram och alectas vasaloppshälsning!! 

Och tack Challe för att du drog med mig, och för sällskapet! Utan dig hade det inte varit hälften så roligt. Vilken grej vi gjorde tillsammans. 

/en glad och stolt Sara

Be first to comment