Morgonrunda med lite bättre fart samt en fundering

Sprang 8 km i morse med Sixten i vagnen. Höll A2-intensitet genom hela rundan. Det var minus 4 grader och lite slirigt på sina håll men kanonfint. Jag vet dock inte riktigt hur det känns i kroppen. Jag har bestämt mig att inte bry mig om fart utan bara hålla mig inom en viss pulszon och sedan springa en viss sträcka eller en viss tid. Ibland när jag tränar springer jag och kollar farten på klockan och vilken puls jag har och sedan försöker jag (samtidigt som jag fortfarande är mitt uppe i träningspasset) analysera hur formen är och hur det känns. Inte bra, det tar bara en massa energi. Nu har jag ställt in på klockan så att jag bara ser tid och i vilken pulszon jag ligger.

Men trots det finns det mycket att fundera på och efter träningen dyker det upp många frågor men få svar. Jag gjorde ett personlighetstest på jobbet för ett år sedan som visade att jag bygger mitt agerande på fakta och inte på känslor. Det kommer igen här också i min träning. Jag har svårt att bara köra på och se hur det går. Jag vill veta hur min kropp fungerar och varför den reagerar som den gör på olika träning. Efter många år av elitvolleyboll lärde jag mig hur jag fungerade där men inom konditionsidrotten är det oklart vad som fungerar.

Det som jag grubblar mest över nu är att min puls är lägre vid en viss fart än vad den var för två år sedan när jag sprang mitt snabbaste milslopp hittills. Det kan ju ses som ett gott tecken att jag är bättre tränad när jag kan hålla samma fart nu som då men med lägre puls. Problemet är att det är en låg fart (ca 1 minut/km lägre än tävlingsfarten jag höll på milsloppet) och att det känns lika ansträngande i lungorna. Jag har varit slemmig i halsen en tid utan att känna mig förkyld eller sjuk så jag vet inte varför jag är det. Nu inbillar jag mig att det är trängre i luftrören på grund av slemmet och det gör att jag inte kan springa fortare. Det stressar mig just nu.

Ja ja, förhoppningsvis är det bara så enkelt att det är vinter och jag har mer kläder på mig när jag springer samt puttar en vagn framför mig och att jag har svårare att ta ut mig när jag springer själv vilket gör att ansträngningen känns jobbigare än vad den skulle vara om jag sprang med andra eller ännu hellre en tävling. Nu är det färdignojjat för ett tag. Här kommer lite bilder från dagen.

Be first to comment