Tjugoåttonde dagen…

”Hemåt det bär för varje minut, träldomens tid snart är förbi”… osv osv sjöng man de sista dagarna innan man åkte hem från insats i utlandsstyrkan på den gamla goda tiden… Ni som eventuellt varit i det sammanhanget vet precis vad jag menar. Ni andra får googla det… 🙂

Men så känns det. Att hemmet närmar sig. Och det känns rätt så skönt.

Det var småkyligt när jag vaknade i morse, 8 grader. Men så småningom när solen kommit lite högre så blev det anständig temperatur igen. Det är mycket kallare i vattnet också. Sitter fortfarande med långbrallor och poogies när jag paddlar utan att det blir för varmt. Nåväl. Styrde kajaken mot Oxelösund och kanotklubben som ligger där (OKK). Tänkte ladda lite batteri och promenera in och handla lite också. Tur som jag ju har så fanns det OKKare på plats som var vänliga nog att släppa in mig till duschen till och med. Det var skönt! Fint med gemenskapen även mellan olika kajakklubbar. Tusen tack OKK!

En skulptur av ”guld gert” utanför klubbhuset. Men var inte Gert från Nyköping?

Är det en kebabtallrik? Eller en kebabpizza? Både och!!

Så småningom kom jag i kajaken igen och vispade på tills jag plötsligt såg en STF skylt på en mysig liten ö. Svängde in och mycket riktigt så låg där ett fint vandrarhem. Sävö. Ingen där. Och ingen som svarar i telefon. Lite märkligt, men det är kanske så vandrarhemmen funkar nuförtiden? Slog iaf upp tältet här då det passar bra i tid.

Imorgon bestämmer jag mig om det blir via Södertälje eller skärgården som jag tar mig hem. Ryktet (Pongen) säger att söderäljevägen är finare…

/Nils

Be first to comment