Erik Norefors

Inblandad i AR/multisport sen 2006. Sällan tävlande. Ofta ute och löser problem längst banan Åker till ARWC i Costa Rica och rapporterar live.


News!

Spännande! Då kanske Thule blir Franskt? De som tävlat under svensk flagg under några år.

MEDIA RELEASE – 8 Nov 2013
National Team Rules for ARWC 2014 Onwards

The Adventure Racing World Series (ARWS) is announcing the introduction of team nationality rules for teams competing in Ecuador at the Adventure Racing World Championship 2014 and beyond.

For a team to be eligible to race at the AR World Championship, beginning 2014, it must include a minimum of three members of the same nationality. For the AR World Championship 2015, teams must include all members from the same country.

The current Qualification rules will still apply to the AR World Championship, and the race will permit multiple teams from a single country.

ARWS Director, Craig Bycroft said ”National teams will be important step for the championship to become more appealing to mainstream media and public. It should also create additional national funding and sponsorship opportunities for teams.”

The format of a team name will be adapted at the AR World Championship to include firstly the name of the country the team is representing, and may then be followed by sponsor names, for example team USA – Sponsor X.

Director of the AR World Championship 2014, Santiago Lopez, said ”It will be a privilege to host the first AR World Championship where teams will be competing not only for their sponsors, but also for their nation.”

Competitors will be required from 2014 onwards, to prove their nationality at race registration by officials checking their passport is valid and issued by the country the team is representing.

National teams will allow the AR World Championship to include an opening ceremony where teams are introduced by country, country flags at other ceremonies, and the playing of the winning teams national anthem at the presentation ceremony.

More information at www.arworldseries.com
Contact: Craig Bycroft, AR World Series Director, craig@arworldseries.com


Åk till Adventure Racing WC 2014!

Åka och uppleva ett VM.
Gör så här nu.
Börja spar pengar.
Boka in ett möte med din chef och förklara att du ska ta ledigt.
Förankra det hemma med regeringen.
Be tomten om en slant i paketet.
Hitta någon att åka med och om du vill så kontakta organisationen och bli volonter. Det är ofta jättekul.

Det är 367 dagar kvar. Vad väntar du på?

2014 går VM här multisport VM 2014

http://youtu.be/1LmaLtCAaag

20131107-061013.jpg

20131107-061023.jpg

20131107-061034.jpg


Och här kommer vädret för December

Ok, a short summary about everything they had said: December is when the dry season starts (lets say, summer), but we have strong winds running from north east to south west. The winds are the ones who tell you when christmas is coming. So, there could be places with high temperatures and other with really low temperatures. The Caribbean Coast usually has lots of rain during november – december… So, basically, you should be prepared for everything!



take-a-trip-to-the-happiest-country-on-earth

Det känns ju bra att åka dit med Andreas och bli ännu gladare med äventyr, upptåg och ett VM som kommer sätta förhoppningsvis ett VM-guld (igen) till Sverige! Skulle vara enormt kul efter deras alla eviga år med att vara i toppen och kriga!

“greenest country in the world” ….and find out why everyone’s always smiling and chanting “Pura Vida,” meaning “pure life.” Costa Rica has topped the list this year for the second time, as its national conservation policies, small ecological footprint, high quality of life and life expectancy rate are all exceedingly above par.  Embrace a carefree state of mind and appoint the ever-mellow Costa Rica as the next must-see destination on your travel list. jaja… Sverige låg iår på plats…. 52! Så jorå, vi skall ha 52 gånger roligare i Costa Rica! eller i alla fall försöka 🙂
Forbes.com To the happiest

Och ni som läser det här och tror att ni kan ha vänner som är intresserade av ARWC och som vill följa det live, säg då till dom att det är här på multisportbloggen.se man gör det.
Under VM 2012 så var det besöksrekord här.

Vi skall göra allt för att ni ska få se så mycket vi bara hinner med!

Resan börjar snart…
Hörs!
Erik




Mitt i naturen Costa Rica i kväll 31/10

Om du mot all förmodan skulle sitta inne och häcka en sådan här fin kväll så slå på SVT1 20.00.
Nu kommer du få se mycket ut av det som det tävlande bara stressar igenom 🙂

Världens artrikaste plats. I Costa Rica finns fler växt- och djurarter i förhållande till landets yta än någon annanstans i världen. Martin Emtenäs besöker Corcovados nationalpark i sydöstra Costa Rica i hopp om att få se landets största landlevande djur – tapiren. På ett räddningscenter för skadade djur får Martin dessutom inblick i arbetet med att rädda djur i djungeln. Men först gäller det att bli accepterad av områdets spindelapor.

Mitt i naturen Costa Rica i kväll 31/10
20.00 på SVT1.




Skidåkardrottningen på VM!

Dröm dig bort till Brasilen en stund och kolla hur en väldigt proffsig tävling går till.
Axa Adidas var på plats och gjorde en grym tävling och slutade på 6e plats med två rookies inom AR.
Bra jobbar Simon Niemi och Jenny Hansson (skidåkardrottningen – som kommer bli grym på AR!)<strong
133timmar vae dom ute och letade kontroller!
Läs mera här Från ÖP.se
och dom hade det så här roligt!

Här med kommentarer om laget från Multimike

http://youtu.be/P8oO0mm7n-w

http://youtu.be/2UtlpW2xAps

http://youtu.be/52DtxQ3JCNI

EcomotionsPros filmer över tävlingen!
Sorry, men den är på spanska
Ecomotion del1

http://vimeo.com/75742435
Ecomotion del2

ARVE Error: The Vimeo endpoint located at http://vimeo.com/api/oembed.json?url=http%3A//vimeo.com/76590974 returned a 404 error.
Details: Not Found

http://vimeo.com/76590974

Och för er som funderar så kommer AxaAdidas ställa upp med detta lag på #ARWC2013om 33dagar!
MultiMike
Anders Widegren
John Karlsson
Jenny Hansson

Enjoy!



35 dagar

Då är det snart dags att börja packa sin väska.
Hoppas regnperioden avtar innan starten. Annars blir det väldigt leriga cyklar! Rödlera som biter sig fast över allt.

<a href=vimeo.com/40798973

20131026-080641.jpg


A brand new series of no bull shit adventures

Ni har säker redan sett det på Facebook.
Ryktet har surrat en stund att detta var på G och nu är det fastslaget!
Det här skall bli mycket kul att följa!

Kolla snygga samlingshemsidan SWEARSERIES

Om inte så har jag snott helt texten från Swedish Adventure Racing Series

A brand new series of no bull shit adventures
– LeGrand Tour 1-2 Maj 2014
– West Coast Adventure Race 6-7 Juni 2014
– Stockholm Extreme 29-30 Augusti 2014

Vilket lag är 2014 bäst i Sverige på Adventure Racing
Beskrivning
Inför säsongen 2014 storsatsar tre svenska Adventure Race tävlingar och går samman i ”Swedish Adventure Racing Series” för att kora Sveriges bästa Adventure Racing lag.

LeGrand Tour och West Coast Adventure Race kommer avgöras som två manna tävlingar och Stockholm Extreme som 2014 är SM i Adventure Racing kommer vara en fyrmanna tävling.

Under LGT och WCAR kommer adventure racers att samla individuella poäng som personen tar med sig in till finalen i Stockholm. Fyrmannalagets fyra bästa personliga resultat från LGT och WCAR räknas och maximala poängen ett lag kommer kunna ha är 400 poäng inför finalen.

100 personliga poäng delas ut till vinnarna i respektive klass (dam, mix, herr) vid LGT och WCAR. Fyrmanna laget i finalen, Stockholm Extreme, kan sättas samman utan att ta hänsyn till tidigare lagkamrater eller lagnamn.

Vi kommer göra allt för att skapa en tävlingsserie med inramning, mediabevakning och adventure race känsla!



Team Explore vinner – CostaRica 2010

2010 var team explore på costa rica och vann den deltävlingen i ARWS.
Team Explore vinnare i Costa Rica

Axa-Adidas ser ut så här på VM2013.

Så multi-Mikael Lindnord och John Karlsson kommer i år tillsammans med otroligt starka Jenny Hansson och superrutinerade karthållaren Anders Widegren att stå på startlinjen om 40 dagar.

http://youtu.be/wWQIs3Xqoew
Glöm inte scotts föredrag i kväll på Mornington!

20131022-092717.jpg

20131022-092727.jpg


TIPS! Scott Cole på Mornington Hotel i Bromma Tisdag 22/10

Ta ett löppass och spring iväg till Mornington i Bromma och lyssna på alla historier från Scott!

””Hey
For those of you in the Stockholm area tomorrow night, stop by Mornington Hotell Bromma for a little slide show and some GoPro films from multisport racing in China, New Zealand and elsewhere … and a few training tips….
But you need to sign up by emailing “bromma at morninton.se” or calling Martin at 0850733200 (max 50 pers). An email is confirmation that you are attending. Cost is 100 kr per person, can pay in cash at the door.”
Scott Coles hemsida
Vi ses!
Här är Scott från ARWC2012 med Axa-Adidas.


31 timmar 29 minuter

Hon har aldrig gjort något så långt tidigare. Och så blir hon tvåa! Det är helt fantastiskt. Ska vi ta emot henne som de stora lagen blir på arlanda? Bragdguld? Hatten av! Imponerande!
Emelie och Kilian sprang över mållinjen tillsammans, antagligen var Kilian lätt haltande efter en knäskada. 31h29m.
Kilian kom in på en 21a? plats.

20131019-062849.jpg


EMELIE LEDER – Diagonal av dumbommar, ensamstående kvinnor sponsras sponsras av Salomon

titeln är en direktöversättning av Google…
EMELIE LEDER damklass efter 86km! och Kilian ligger på 3de plats i herrarnas.

Ingen kan ju ha missat Emelie Forsberg, hon som springer bara för att det är så kul.
Spännande tjej, henne kan du höra mera av här Emelie Forsberg @ HuskyPodcast!
Eller?!-Vem är detta??

Har du inte lyssnat på Huskys Podcast så tycker jag att du skall göra det, det finns många roliga och framför allt intressanta avsnitt att lyssna på, t.ex.
Intervju med Mikael Mattsson, som skrev sin doktorsavhandling The Physiology of Adventure Racing på GIH, Idrottshögskolan i Stockholm.
Den finner du här; Mikael Mattsson

Emelie är just nu och springer LA DIAGONALE DES FOUS 2013 164 KM – 9900HöjdMeter.

Det här är ju helt knasigt långt och det springer dom på en ö öster om Madagaskar, lååångt ute i havet. Måste vara hur ballt som hellst där!

gå in och kolla här, LA DIAGONALE DES FOUS 2013 – Live allt är på franska så jag ni för klura ut vad de säger själva.

och just nu ser det ut som Emelie leder!
efter 86km och väldigt många höjdmeter upp och ner. Jaja, nu är hon ju typ halvvägs och och har hållt på i 13,5 timmar.

http://youtu.be/krDoVGIyDaI

http://youtu.be/UY_i1riiBwc

Här en interjuv av Mr Multisport aka Erik Ahlström med Emelie

http://youtu.be/XpilwA01wIk

Multisportbloggen önskar att vi kunde springa ikapp, men vi lungnar oss där en stund och börjar fundera på vilken valla som går bäst i Torsbytunneln…
Vi tar ut segern i förskott och säger grattis! 😉



Stockholm Extreme is back 2014!

Går det att tävla i stockholm, det är väll inte så kul, bara en massa bilar och asfalt…

http://www.youtube.com/watch?v=OsbxuhIgTlc

http://vimeo.com/50589220

Vanlig när man pratar om multisport och stockholm för dom som aldrig har ställt upp i den bästa citytävlingen i Sverige. Mitt på Södermalm, medborgarplatsen var TC 2012.
De sprang upp i söder torn och firade ner på utsidan. ca 80 meter. Det var läckert att se hela stan där från utsidan på tornet.
Se till att fixa ett lag nu så får du tävla mot hela Sveriges elit om du vill.

Här kommer lite blandade bilder från 2012.



så trycker forsen upp oss mot en sten, vattnet strömmen in över raftens kant och vattenfyller den….

Nu är det lite mera än ett år sen VM gick av stapeln och snart är det dags igen!
anderasstrand.se och multisportbloggen.se åker dit och rapporterar för er!

Jag ber er om hjälp!
Sprid multisportbloggen.se – på twitter, facebook, instagram -> @multisportbloggen

THE RACE BEGINS
46 Days14 Hours 26 Minutes

Multisportbloggen åker dit om 34! dagar för att kunna leverera en snygg solbränna på alla bilder 😉

Det har kommit frågor om vad de går och funderar över och om de hinner se något. Här kommer en del av svaret. Här kommer en kvällsläsning! Håll till godo

Här kommer en text från Jörgen, i Polarpuls. Den har jag lånat utan lov 😉 från denna sida http://teampolarpuls.com/?p=1201

26/9 Sickla
Tävlingen Raid in France började den 16:e tror jag klockan 6 och då hade vi redan suttit upp på cykeln två timmar tidigare för att ta oss till starten. Detta var uppe i området kring Serre chevalier. Ganska precis en vecka senare gick vi imål. Detta var i lördags morse kl05, nu är det onsdag.

Sedan målgång så har mina nätter varit en konstant mardröm, jag har nu sovit två nätter på soffan då TV lyckats ta mig ur mardrömmarna och ge mig en annan verklighet. Drömmarna har handlat om en och samma sak hela tiden,,, om att jag måste vidare och vidare och vidare,, jag har vaknat i ett töcken och försökt förklara för mig själv att jag är imål, jag måste inte vidare, det löser sig ändå, nån annan hämtar mig, nån annan kommer och hämtar cykeln, jag får bara ligga där,, men drömmen bara fortsätter och fortsätter, och fortsätter , så där är jag igen, iförd cykelskor gåendes bland stenskravel, det är varmt, munnen är torr, fötterna bortdomnade och magen i uppror. Att magen var i uppror är visserligen ej bara i drömmen, jag är nämligen inne på nionde dagen med diare och jag har tappat 8kg.
Jag har dock just får pencillin och dricker extremt mycket just nu så jag är på bättrings väg, fingrarna börjar svälla ut lite från sitt russin liknande utseende och jag har ju faktiskt ork att ligga här och skriva.
Till tävlingen.
Vi hade bestämmt oss för att verkligen ta det lugnt, lyssna å våra kroppar och inte dra på oss skavsår, vi gick tålmodigt och löjligt långsamt ibland men redan på första sträckan fick vi vatten på vår kvarn. Det var många lag som gasade på här med kängor och stegjärn uppe på glaciären och drog på sig elaka sår vilka pinade dem till lägre tempo eller tillommed så illa så att man bröt. Vi fortsatte att nöta på, de typ 38 första timmarna så tror jag vi var till fots i 35h, jag hade ont i ett knä när jag åkte ner och det började elakt värka än mer i utförsbackarna efter att jag snubblat till på ett ställe. Fötterna var lite mörade eftersom jag packat för den orginalbana som var tänk att gå dubbelt så länge på glaciär men nu blev det vandring i stenig miljö och jag hade bara mina tunnaste Inv8 utan sula med mig. Lätta var de ivf:)
Jag hade fått råd om att hålla fötterna torra och detta tog jag på fullaste allvar, men det blev svårt.
När vi skulle ut på enl 20h vandring så skulle vi finna ett rep i en ravin och följa det.
Här blev tävlingen på allvar för mig, på allvar på det sättet att man måste skärpa sig för att ej bli skadad på riktigt. Jag hade ju aldrig gjort någon liknade tävling förut. C2 Oslo 24h var ju min längsta tävling, det verkar på nått sätt vara en annan nivå på denna tävling på alla sätt.
Hursom, repet var där efter en hel del letande tillsammans med ett finskt lag, det blev lite jumarerande och klättrande, när det väl blev att gå i vattnet tog jag och spände dem på ryggsäcken. Det är ganska kallt ute nu, det är natt och vi kommer nu fram till en liten grotta med ett vattenfall som kom ur taket 7 meter upp, där i vattnet hänger även två rep och två rep stegar. Jag hade tänkt att hålla mig torr, men när det blev min tur brevid en fransås så var det bara att köra, jag ville bara bort från vattnet, jumarhandtaget gled en med utan korvade repet, jag fick lite grepp med mina bara kalla fötter i stegen och lyckades reda ut det men resten sket sig, det blev att köra med ren armstyrka och dra mig upp till stocken som allt hängde i, guiden sa att jag skulle klicka i mig i nästa rep, med vilken arm då? Jag klamrade ju fast mig I stocken med jumar repet dinglandes brevid mig och kämpade Att inte ramla ner igen.
Fransås stackarna blev hängande i repet i minst 20 minuter då hans krafter tog slut, kan inte vara kul mitt där i vattenfallet med en guide som ropa till en hela tiden men ej kan göra något, det enda jag förstod vad ”alle!”
Så nu kan vandringen börja, vi satte på lite musik i gryningen och tog en morgon fika, tyvärr fem minuter för tidigt, för när vi väl var på fötterna igen så passerade vi en funktionärsbrasa, det blev bara vattenpåfyllning och lite skitsnack med finnarna innan vi bar oss iväg och värmen blev snart påfallande, vi försökte komma på nått låtsas sätt att kunna spara lite värme till nätterna och tvärtom. Vi gick torrt ett tag, och det blev jäkligt varmt, vi la oss en sväng under ett träd och jag upptäckte va skönt det var med att lägga ljusa stenar innanför brallan å tröja för att få lite svalka, tyvärr var de ju lite tunga att gå med så det var ju inte ett alternati. Längre upp i ravinen fann vi dock lite vatten som lättade upp våra sinnen. Vi passerar en matrial check, där visar det sig att vissa glömt sovsäckarna vilket de får en timmes straff för, senare visar det sig att de blir dubbelt drabbade
Vi har nu en tid insett att vi ej hinner Till paddlingen före ” dark zone”.
Detta var ju ej vad vi hoppats på men nu så vi fram mot en lång natts sömn. ( då vi ej sov något första natten). Denna vandring var dock som en gummiband, den blev bara längre oc längre och längre, nedförsbackarna tog aldrig slut och knän, fötter och fotleder värkte. Vi insåg att Vår kommande låånga nattvila bara blev kortare och kortare. Tillslut är vi nere vid byn för en via ferta. Här vår vi veta att våra säckar som innehåller våra liggunderlag och vår mat kommer vi få simma efter dager efter när ”dark zone” släpper. När vi klagar och säger att det ej är enligt road book så får vi veta att de andra lagen hade gått in till byn och handlat,,,,, det hjälpte inte riktigt oss då det nu var mitt i natten igen. Det vara bara att ge oss på denna via ferata som visar sig i efterhand på bilder vara jätte fin men för oss i mörkret så var det en vajer på en bergvägg där vi kopplade i och ur karbiner om och om och om igen, click click, click click, click click osv osv. Det tar aldrig slut , börjar bli stående i denna tävling.
Men efter via flertal så var det lite kravel kvar genom skog och flodfåra OCH vi kommer faktiskt fram till en eld där vi slår upp tätet, till en börja är det varmt men lite senare ligger vi och skakar, jag hittar lite värme mot Jontes rygg, en skänker vi här till de som hade glömt sina sovsäckar men mest funderar vi på varför vi måste simma över till våra matrialsäckar när morgonen gryr. Känns onödigt.
Vi får sova 6 timmar, vi startar med kläder på så får vi se hur badet ska gå till och servilast sig att vi får behålla dem på, det var ej så illa som det lät, vi ska nu ta oss via en ravin tar oss nedströmms mot gummibåtarna. Ravinen är brant och vacker, vi blir tvugna att passera forsen till fots i på gränsen till djup vatten på vissa ställen, malin blev mer än halvbadad på ett ställe där strömmen tog henne. Annars passerade vi den hängandes i rep gåendes på repbroar och klättrandes på dess sida för att undkomma att bli medspolad.
Så, framme vid raftarna, här träffar tjejerna från Ducati, dom hade sovit lite första natten för att vara pigga inför den långa treken men hade då blivigt fått avkortad bana vid repstegarna , de missade den tiden med 15 minuter, lite surt, men utvilade för raften var de.
Vi bytte om, smällde i oss cola och stoppade allt i vattentäta säcka,,,
Gick ner till guiden och raften, ” ok, this is à real Class 4 rapid, how is the guide on the raft?”
E,, eh,,, me, säger jag och räcker upp handen.
Vi får en genomgång, ,,, det jag kommer ihåg var nått om att ” try to not hit the rocks”. Men shit, det var väl det man gjorde under hela resan.
Det var en klar spännande tur med några större forsar där vi satte oss på knä och bara höll i och åkte med, tyvärr så slog både jag och Uffe varsitt knä vid denna manöver, uffes svullnade lite men det blev inga mer men av det. Värre var när vi kört halvvägs så trycker forsen upp oss mot en sten, vattnet strömmen in över raftens kant och vattenfyller den.
Där satt den. Vattnet forsar på rakt in i raften, och raften är som smetad över stenen. Vi rycker, gungar, sätter oss alla på en kant, binder våra kast linor och försöker dra loss den men allt är lönlöst. Frågan är vad som hade hänt med oss om den gick loss när all hängde i en ände? Ja ja.
Jag drog mig upp till vägen och sprang motströms till jag fick tag i en guide. Han tog bilen ner och tömde raften på luft. Han, jag och malin kunde då lyfta upp den och få vatten att forsa under den. Här var det dock jäkligt nära arr malin åkte med under flotten, det kändes Inge bra alls när jag och guiden först ej fick något bra tag i henne, hon hängde som i kanten och fick inget bottengrepp med fötterna, men vi fick tag i flytvästen och hon kunde dra sig upp, hua.
Guiden hämtade en pump av det större slaget och snart var raften redo för Paddling igen.
Då var det bara påt igen ” jiiiihaaa!”
För kul var det ju och nu flöt det på hela vägen till slutet, ja, flöt på och flöt på, vi hade ej riktigt lyckats med guidens råd att inte träffa stenarna , vi var ganska ense om att vi mer hade fungerat som en flipperkula där i forsen, men som sagt, vi kom ner och kul hade vi haft å möra var vi i kropparna, riktig helkroppsträning det där.
När flotten satt fastmärlad av det forsande vattnet så omvandlades våra hastigt stängda vattentäta säcka till vatten säckar så innan vi skulle vandra iväg till kajakpaddlingen så passade vi på att tömma ut alla grejer och kräma ur så mycket vatten det gick.
Nu ska vi vandra bara ett par timmar, upp och sen ner för att komma till samma flod fast lite längre ner. Ganska snart när vi börjat vandra uppåt och fått lite översikt på dalen så upptäcker jag att jag har ju cyklat på denna stig som vi nu här på några år tidigare, d va lite kul tyckte jag. Det blev en varm dag och vattnet sinade men alldeles i lagom tid så passerade vi ett par bebodda hus där uppe bland klipporna och där fanns även en rinnande vattentapp under ett träd, riktigt gött. Dessa vattentappar fanns i varje liten liten by till våran glädje ( vi passerade dock ej så mycket byar, utan vi tog vatten mest ur bäckar)
Nu kom vi ner till kajakerna och drog iväg, jag och jonte hade lite jobbigt med kursen, och höll man ej kursen så körde man på en sten och åkte på tvärsen och blev fast så det var värt lite extra kraft att hålla rätt linje. Denna paddlingen var dock både rolig och Ganska avslappnad, vi satt och drog igen sällskaprese filmerna å garvade gott blandat med att paddla genom strida strömmar och forsar. En bra da.
Efter paddlingen så var vi framme vi vår första tunna, varm mat stod på schemat, torka grejer och ta hand om fötter, vilka hade varit i vatten väldigt länge nu. Vi satte upp tätet för att torka ur det och la ut sovsäckar mm.
Vi blev här över en timme, men så fick det vara.
Nu skulle vi vandra upp kanske 500 fallhöjdsmetrar för att sedan cykla ända på till 2700, coolt.
Vi kom upp till cyklarna just när det mörknat, och vi sitter snart upp och ger oss iväg. Efter 500 m träffar vi på 3 helt omaka personer men som nog har det gemensamma ha dom fått lite innanför västen, dom är där i mörkret , väldigt exalterade över tävlingen och ägnar 5 minuter åt att förklara att den ordinarie vägen är avstängd i 50 meter och att vi ska ta över en grusplan istället, roliga, vi tackar och ger oss iväg uppför, uppför, uppför. Ja, det vara bara att ligga på en av de lättaste växlarna och nöta på, vi hade svårt att avgöra hur långt vi hade kommit, vilken av serpentinerna är vi på, höjdtarn var ej riktigt kallibrerar, så vi trampade på, vi började se ett lag framför oss, först på långt håll nån gång då och då uppe i bergen, men närmre kom vi, vi passerad även ett lag Som satt för att vila ett tag. Synd att det var natt, enligt uppgift så är det väldigt vackert här uppe,,,, vi fick njuta av stjärnhimlen och att vi kom närmre och närmre mål hela tiden 🙂
Tillslut så lyser min Pannlampa upp två skyltar, och vi är framme vid tunneln som tar oss till andra sidan bergspasset, jag känner mig klart nöjd, jag har varit orolig för cyklingen, en svag gren för mig där jag trodde att jag skulle bli dragen på från första backen, men det här hade ju känts riktigt ok.
Vi klädde på oss inför nedfärden vilken jag ej kommer ihåg så mycket av, det handlade mest om att inte somna och att ändå hålla fart, jag vet att jag ivartfall väckte Uffe en gång, han låg bokom mig och jag såg en stor sten på vägen, jag såg den men jag gjorde inget åt det utan körde rakt på den, själv så var jag rätt dåsig men Uffe skrek till där bak för jag hade visst nästan tvärställt cykel i luften innan jag vinglade vidare neråt, ooops.

I gryningen Så kommer vi till en väldigt vacker växlingsplats intill en sjön med bergen runtom, vi unnar oss lite varm mat och snackar lite med några andra lag vid brasan, den är en kille från Colombia tror jag som är bra less på berg, han tycker han har sett nog av dem nu och att banläggaren borde ha något annat att visa än bara berg. Vi struntade i att nämna för honom att vi var i alperna,,,,,,, hans kvinnliga lagkamrat bjöd vi på lite överbliven varm gröt vilket så ut att vara väldigt uppskattat där hon satt och skakade.
Vandringen tar vid och vi jobbar med att slå bort sömnlängtan. Vi går in i natur reservatet och Vid ett tillfälle får vi hjälp med att vakna till, på håll så är det en fåra skåck, jag funderar på om det är två vita stora stenar bland fåren, men icke, det är de omtalade hundarna som vi blivigt varnade för, de växer upp bland får och tror att de är ett får, lever där för att vakta fåren. De börjar skälla men är bra ett rejält avstånd och från en skjul som vi passerar står fåra heden och ropar på hundarna så de slutar skälla direkt på hans kommando.
Hmmm, d där hundarna finns alltså, jag slipper gärna dem framöver tänker jag. Vi knallar på och bakom oss lämnar vi gubben med något i mungipan som står vid sitt skjul i soluppgången och ser ut att bli stående där ett bra tag.
Vi kommer upp mot en kontroll och träffar på en asfaltväg! Det var inte mycket asfalt vi sett än så länge, det visar sig att detta är Europas högst belägna trafikerade väg, vi fortsätter uppåt i stenskravel led, passerar högsta krönet , blickar ut över vidderna som vi ska passera, riktigt stenigt och sterilt, kan räkna d träd man ser på en hand och vi ser långt. En tanke går till colombianen, det här kommer han inte att gilla.
Vi vinglar fram nu och har långt kvar så vi beslutar oss för att sova 20 minuter, mycket skönt.
Vi tror att vi går via någon antik vandringsleder för den ser ut som om den är gjord för häst transport eller liknande, kanske 2 m bred och plan, bitvis är det som att gå på 2 m breda stenmurar mitt ute i bergen, imponerande jobb den gången det gjordes. Vi ska upp för två bergskammar till och sedan är det nedför och hem, typ.
Ja typ, nedför, nedför, nedförs bitarna kändes som de aldrig tog slut, än än gång drog allt ut på tiden mer än vi trott och solnedgången kommer och då är ej mörkret långt borta.
Sista kontrollen innan byte till cykel ligger bortanför nästa ås, nej, nästa, nej nästa,,, här slutar ju åsen i stup,,,, kontrollen är längst ner i dalen nere i bäckravinen, det är ett ställe där det ej är stup, bara rejält brant och tät vegitation, vi skyndar oss neråt jagade av mörkret, vi fassnar, överallt slutar det med stup, bara att klättra upp igen en bit, Uffe har sett nått på kartan tror jag och vi ska längre vänster, där på andra sidan en kan är det buskage fullt med gångar gjorda av djur, mjuka buskar utan taggar, jätteskönt och vi kommer hela vägen ner, dags att slå på pannlamporna och leta kontroll.
Det tar en halvtimme eller så i ravinen för att hitta kontrollen, skönt, det var den sista, nu ska vi ner till växling till cykel och sova 2 timmar. Detta är nu natt 4. Jag känner mig pigg och det känns knappt som att jag behöver sova men nog somnar jag.
Ofta känns det som att allt tar sjukt lång tid, att vi bommar, att vi går så långsamt mm men vi håller planen. De indikationer vi får är att vi ligger typ på plts 25-30, kan vi bara nöta på och få göra hela banan så är vi lätt topp 20 vilket har börjat växa fram som en målsättning inom lagen.

” Jörgen vi ska upp” hör jag malin säga, 2 timmar har gått och jag har panik i kroppen, aaah, det här kan inte vara på riktigt,,, JO , det är NU det är på riktigt säger jag till mig själv. Det är bara att göra sig iordning, jag mår illa och min kropp gillar inte det här alls, jag koncentrerar mig på att få iordning på mina egna saker och känner att jag ej är förmögen till mycket annat ( inte för att jag har haft så stora uppgifter tidigare heller, jag är ju trotts allt minst erfaren och minst strukturerad i gruppen kanske det sistnämnda vill jag dela med jonte)
Äh, det här ordnar sig tänker jag, blåbärs soppa å knäckebröd, Uffe drar mig på cykeln några hundra fallhöjdsmetrar upp för berget och sedan är det dags för att gå med cykeln större delen av natten. Det är bitvis en ganska avancerad vandringsled där man ej ville tappa cykel för då hade den hamnat långt där nedanför. Jag tycker jag äter men troligen får jag i mig lite för lite hela tiden. Vi kommer till en passage över ett naturreservat där cyklarna ej får nudda marken på 700m men där efter kunde vi faktiskt cykla en del, på håll hör vi fårhundar skälla, men de verkar långt borta. Vi är på ett ängslandskap uppe på en bergsplatå, det hade varit kul om det var dagsljus, men igen, det är ju en vacker himmel. Jag orkar inte bry mig riktigt, jag har börjat få diare men stundtals känner jag mig helt ok.
Pannlampan belyser upp gräskullarna närmast och, plötsligt så dyker de upp, hundarna, till vänster, tre stycka dyker upp i min Pannlampa när de kommer springande mot oss på 30 meters håll, jag flyger av cykeln så jag får den mellan mig och hundarna, de bromsar in men kommer närmre, uh, känns lite läskiga dom där med lysande ögon som reflekteras i Pannlampan. Stora , vita, där i det förövrigt totala mörkret. Vi håller ihop, fortsätter att gå och pratar så lugnt vi kan. Dom släpper oss!
Vi fortsätter längs det bilspår vi ska följa, förstår bara inte vad det är för fordon som kört här för bitvis är det ju löjligt brant, pistmaskin kanske :/ vi belysning från städer långt bort och så kommer vi tillslut fram till slutet av bergskammen vi följt, nu , bara hitta kontrollen och sen är den nedför.
Vi släpar runt på cyklarna i stor stenskravel, har klara problem med att orientera oss, släpar upp cyklarna till toppen igen, vi får syn på ett annat lag som verkar har hittat den för deras lampor försvinner ner i dalen. Jag ser lampor åt ett helt annat håll och tycker vi ska dit, men det är nog bara att inse att jag bara såg i syne, magen är i uppror och jag skiter ner mig för första gången, hmmm, känns sådär, dom andra läser in sig på kartan medans jag tar itu med mig själv men det hjälper ej, det dyker upp ett franskt lag som har samma kartproblem som oss. Vi beslutar oss för st sova en halvtimme och vänta in ljuset, så där lägger vi oss i en hög. Vaknar igen och finner kontrollen direkt 200 meter längre ner , vi drar ifrån fransåserna ner i dalen, nu är jontes mage igång också, cyklingen nedför är till en början lite svår på ängar men sen kommer vi ner i en skog där det är en riktigt fin stig inne i tallmon, jag försöker slå bort hur jag mår och njuta av cyklingen, tänk om det är så här hela vägen ner i dalen, nu har jag redan förlåtit banläggaren för allt släpande av cykel halva natten. Men det tar snabbt slut, stigen kommer ut bland klippor där den klamrar sig fast, och likaså gör vi, ett litet misstag på cykeln och man landar hårt en bra bit ner. Vid en paus ser vi ett annat lag som har större problem, dom har missat hela stigen med nån kilometer och är ovanförklippirna i skogen och verkar verkligen vilja komma mer där utan att gå upp igen, vet ej hur det slutade.
Allt är lite i ett töcken för mig, energi nivån är inte hög och jag kommer inte ihåg hur mycket diare jag har men jag anar att jag och jonte skiter ikapp.
På håll ser vi en stor , STOR, grå sten med klen vegitation, typ som i Sälen även till storlek, nämen typ. Vi cyklar ner på den och här hade jag velat vara mitt riktiga jag och inte vara så svag som jag var, detta var en downhill lekplats!!! Berget var i typ skiffer eller vad det kan heta, bara mjuka former med mjuka små kullar och bäckfåror, det var en lek ända ner till flodfåran, här var det färdig lekt, vägarna fick man ju som vanligt icke använda, vi gick och släpade fram cyklarna i nere bland stenskravlet i floden, det var varmt och allt jag stoppade i mig rörde om i magen och åkte rakt igenom.
Jag vet ej hur länge vi höll på, men snart, snart var vi framme vi vår tunna och hade ett fyra timmars stopp framför oss. Efter det var det canyoing och annat skoj så vi hade saker att se fram emot Nu var jag dock väldigt trött och följde bara vad jag blev tillsagt och hade ingen koll på någon planering av framtiden, jag försökte bara äta,dricka och ta mig framåt.
Vi kommer fram till Växlingsplatsen och här finns både toa och dusch vilket var väldigt bra då man ej han till toan.
Jag börjar med en dusch. När jag kommer Till de andra så ska vi sova tre timmar och kolla till mitt tillstånd, vi vaknar och jag känner att det här funkar inte, jag tror vi tar 2 timmar till och nu börjar det bli mörker igen.
Jonte skiter ganska illa också och de är oroliga för att jag är så dålig att vi ej kommer att kunna fullfölja tävlingen, de beslutar att vi stannar över natten och tar canyoingen i dagsljus. Jag tvingar i mig en varm mat som tyvärr gör så att jag tillslut spyr, men jag tror att det mest var vatten som kom upp. Vi sover en hel natt och har då legat still i 18timmar.
Där tror jag vår plan att göra hela banan sket sig, men jag har inte koll på nr det blev deffenitivt.
Vi har hursom en 2 timmars vandring upp till dr canyoingen startar, på med våtdräkten, klätterselar mm. Det är en häftig plats, bara någon/ några meter bred med höga höga klippor på sidorna och en stril ström som tar sig fram under våra fötter och fullt med små pooler att simma över och vattenfall att fira sig nedför. Jag klarar att hålla magen i skick och därmed även från att behöva dra av mig våtdräkten, men jonte är inte lika lycklig, han får lov att Sätta sig där likt Gollum på en klippa å göra vad han måste när de andra lagen passerar.
Canyoingen var klart vacker, härifrån skulle vi nu kravla upp längs ett rep för att göra en firning ner till floden, vi fick många olika bud på hur lång den skulle vara, hursom så blev det jäkligt fint, först typ 20 meter sen lite i sidan och sen 100 meter till rakt ner till floden. Här skulle vi nu vandra i en ganska lättpromenerad flodbädd med 1-200 meter höga klippor på sidorna och solen som lyser rakt in i ravinen, vackert!
Nu är det dags för typ 5mil paddling, kul.
Här gick det dock ej att slappna av, det var så mycket stenar i vattnet så att så fort man körde på en så studsade man snett och hamnade på tvären med kajaken i det forsande vattnet, bara att hoppa ur kajaken och dra den rätt, titt som tätt så delar sig floden i flera delar, väljer man fel så blir det också att släpa , mycket hua blev det. Efter två timmar går solen ner, kylan kommer. Varje gång som vi slutar paddla för att jag eller jonte ( troligen båda) behöver gå på doo så börjar jag frysa så jag har problem med att knäppa ryggsäcken pga skakande händer. Vi paddlar oss varma om och om igen i våra blöta kläder, jag och malin som sitter fram i kajakerna blir översköljda ofta och blir lite extra kalla. Det är bara att paddla på och försöka äta mer än vad man skiter så man får något över till att göra värme av. Efter typ tre timmar i mörker så har vi passerat några lag och kommer fram till växlingen vilken vi gör så fort vi bara kan för att komma iväg och få oss varma, vår första plan var att få lite värme från brasan innan vi gav oss iväg men där var det så trångt så det var ingen mening med det. Uffe kollar kartor och sen ger vi oss iväg på en kort trek, 8km. Det vi inte hade koll på då men som jag har koll på nu var att de 8 km beräknades av banläggaren att ta mellan 3h10min och 5h40min, hmmm ganska långsamt.
Hursom, vi sätter av, uppåt, brant uppåt, klättrandes rakt upp genom buskage mm, jag märker efter ett tag att det bara är svart på min högra sida där jag klänger på en klippa, ok , än än gång ett ställe där man ej får klanta sig, det har varit många sånna ställen längs banan, otroligt att det ej händer mer än det gör säger vi till varandra.
Vi klättrar och klättrar, kommer upp till en väg, där ligger ett danskt lag tror jag att det var, en var deckad och de var tvungna att bryta lite senare. Vi tuffar på i bra fart, vill hålla värmen, vi träffar på ett gäng andra lag som står i en busskur eller liknande och verkar trivas med värmen från varandra, det är lurigt att hitta stigen ut ur byn men Uffe klarar biffen och vi lämnar ytterligare lag bakom oss. Det här går ju bra.
Uffe guidar oss genom skog in i en ravin och vi ser ytterligare lag som blir placerade då de verkar orienterat fel ( om vi nu är rätt) ravinen blir smalare och smalare, det blir som en Bäck ravin, vi klättrar längs sidorna där det behövs för att inte bli blöta igen, men det är oundvikligt, vi får lov att vada , om och om igen, djupare och djupare, Uffe är klart orolig att han orienterat fel, det stod inget om nån canyoing i road book, jag tror väl dock att vi kan inte bara av en slump hamnat på ett så här coolt ställe till, vi fortsätter, men,,, här är det stopp!
Vi har en djup pool framför oss med bara berg runt om, lägsta stället typ 2-3 meter, svårt att ta sig upp från vattnet.
Jag klättrar upp lite på sidan till vänster och lyser upp bergväggen, ,, och , ja jävlar, där hänger det ett rep med knutar på. Av med kläderna som nu torkat på överkroppen och ner med dem i drybagen, simma över och klättra upp, på med kläderna och vidare, jag håller på att trampa på en fisk i vattnet, men jag inser ganska snart att det var nog bara hjärnan som skoja lite med mig. Det kommer två pooler till där vi måste simma och klättra upp med hjälp av rep. Det var inte vad vi hade förväntat oss av denna lilla trek. Jag kommer ej ihåg så mycket mer sen, vi klättrar upp i terrängen, ner igen och upp tror jag, jag bara kör på och följer de andra allt i ett töcken. Vi kommer fram till cyklarna, jag vet ej om det är här vi får veta att vi får en cutoff, en kortare bana, vi har visst 10 timmar på oss till cp50, åh , då är det lugnt låter det som, jag, malin å jonte lägger oss på asfalten under en aluminiumfilt och sover ett par timmar, när jag vaknar har jag bra ont i nacken, jonte den jäkeln hade flyttat sin axel som va så varm å go å sova mot. Vi vaknar och skitsnackar in soluppgången, vi har ju gått om tid, jag råkar att bli tvungen att slänga ytterligare ett par underställsbyxor och våtserverterna börjar bli högvaluta igen trotts att malin gjorde den goda gärningen att köpa ett extra packet vid vårat långstopp.
Ok, en dag kvar, snart är vi i Nice, nu ska vi bara rulla ner till cp50 och sen var det nästan bara väg kvar att cykla på, klart att banläggaren borde bjuda på ett skönt avslut.
Tjena,,,,,
Uffe nämner nått om att det var visserligen nån 1000 meters stigning så kanske bäst att komma iväg. Nog började det utförs, men snart var det uppför igen, det var några riktiga backa riktiga,,, jag och malin som ej kollade på kartorna var inpräntade på att vi skulle rulla ner till Nice ju! En ljusning kom, vi passerade en by, den första möjligheten på hela veckan att köpa fika, vi tog oss varsin baguette med skinka plus en kaffe var, jag vågade inte dricka upp den så som min mage var men det var en härlig känsla att sitta dör och minismutta på den. Upp på cyklarna igen och det blir upp för, jag ser nån skylt som säger nått om 380möh, hmmm. ,,, hmmm , en till. Som säger 390, hmmm ”Uffe, skulle vi upp till1500?”. Jag vet svaret,,,,,,, shit, det är lääänge kvar till cp50, Jag borstade tänderna denna morgon två gånger och fick ont i gommen, tungan typ fassnade mot gommen och jag hade lite svårt att prata, jag sippde lite på vatten ofta för att det var skönt, pantade jag förstod inte att jag var helt uttorkad och behövde ösa i mig vatten, det var ju den där känsla som när man vaknar i ett tält i solen på midsommardagens morgon och klubb mannen har varit framme. Vi cyklar förbi några hus och fyller vatten, jonte mår inte bra nu, malin och Uffe tar så mycket som möjligt av hans packning och vi stretar på, ganska snart tar vägen slut och det är dags att gå med cykeln, tjoho, jag som bara har mina cykelskor utan sula och därmed ett härligt rutmönster i hårdplast under fötterna. Efter en låång promenad uppför med cyklarna så har vi passerat vår minimitid på 10h med typ två timmar , det var inte så kort :/
Nu då tänker jag och malin, nu var det väl bara 300 m stigning å typ 1500 ner, borde ju bara va å rulla till nice?
Så fel det kan bli, hursom vi tampar på, det är torrt som f, den enda fördelen med det är att diarréerna upphör lite grann när det inte finns någon vätska i kroppen. Vi släpar cykeln uppför kulle efter kulle på vår väg mot nice, bitvis så går det att cykla på stigarna utförs, ofta beror det på hur stor risk man vill ta, det är återigen alltsomoftast brant ner på sidan av stigen. Vi får se ytterligare en vacker solnedgång, det var inte vad vi hade hoppats på, hua, en hel dag på cykel har passerat. Nu är vi på sista cykelsträckan och vi har plockat nu 3 eller 4 av 10 kontroller. Mycket kvar, malin har det tungt med vätskebristen och det börjar bli yrsligt, hon biter bara ihop. Det är nu mörkt igen, vi ser ett annat lag uppe i ett pass som vi ska cykla upp till, och här kommer vi att klanta oss rejält, vi cyklar upp dit, det är en brasa bakom ett skjul till vänster om vägen, vi tror direkt att där är kontrollen, det stod ” summit, left side” i roadbook , vi knallar dit, men där låg ett lag utslaget vilka själva gjort en brasa, ,,
Jaha , då är väl kontrollen uppe på toppen där bakom då, jag börjar knalla först, ropar till jonte och malin att få med sig stämplings pappret, jonte ropar till Uffe och vi går och går, det är mörkt, jag kommer till en topp, diffus topp, hm där är en annan topp, hmm var e jonte, hmm, en topp till, hmmm , nä nu måste jag neråt igen. Vart e d andra, JONTE! Skriker jag, jo vi har kontakt, men var e Uffe? Öh, säger jonte, ja stannade å sket, jonte letar vidare efter kontrollen, Uffe dyker straxs upp ”malin har total däckat” säger han, ”jag drar ner igen” japp gör det säger, jag ska få med mig jonte ner, det tar bara några minuter så hör jag Uffe igen, då har hann gått vill, vi samlar ihop oss och inser vad jäkla fel vi måste vara, vi måste ner till malin omgående. Vi tar oss ner och malin har vaknat till och är vid gått mod. Det här var inte bra var vi klart överens om, men nu vill vi så jäkla gärna hitta dom där sista kontrollerna och få det här överstökat. Så fort Uffe och jonte tittar på kartan som passar jag på att sova, jag är bra slut, någonstans nu mot slutet så hittats vi vatten, det var länge sedan nu, jag tror det var kring lunch eller så.
Vi ser nice lysa där ner och det har vi gjort länge nu, jag har aldrig längtat till bebyggelse och asfalt som jag gör nu,, , , men vet du vad,,,,,,, till slut så är vi framme växlingen till den sista lilla treken , 3 km rakt ner till havet för att sedan bara paddla 5 km in i mål.
Det känns som vi redan kommit imål, men jag är lite för mör för att känna riktig glädje, vi byter om, vi går ett otaligt antal trappsteg ner genom gammal vacker bebyggelse med trånga gränder och hantverks butiker, klockan är nu ca 04. Havet nedanför oss är fyllt av båtar som ligger på svaj, det är stora båtar, ja Nice stora båtar, de har strålkastare i vattnet runt sig, som i en pool fast tvärtom, riktigt vackert.
Vi kommer ner till kajakerna, hoppar i den och paddlar iväg, jag dåsar direkt till, men jag pratar och pratar för att inte somna, men det visar sig att det gick att kombinera att prata, paddla och att sova, för plötsligt så var vi halvvägs å jonte sa att jag både pratade och paddlade och jag sa att jag sov ,?
Nu tror vi att vi ser målet, jo,, där är det, å va jag längtar efter torra kläder och att Inte behöva frysa mer. Där är det, där står de och sjunger och tar emot oss!! Vi går imål i ett regn av skumpa, vi är imål!!!

Sången lägger sig , folk skingras, öh, öh? ”where are our bags?”
Bags? Får jag till svars, food frågar han och pekar på ett bord med några drickor på , det blev inga torr kläder och dusch just där , men vi fick en macka i värmen innan en arbetare vaknade arg som ett bi och körde ut oss, vi fick ivf en karta till en idrottsarena där kläderna och dusch fanns.
Vi avslutade morgonen med en riktig fika, kaffe, croasiant och en macka, sen tog vi en taxi till hotellet och sov fram till tre på eftermiddagen.

Den här resan var mitt livs äventyr, jag fick pressa mig själv på många sätt, jag har aldrig frusit så mycket , inte varit så trött och så utmattad. Det var så många stunder under denna tävling då man inte fick vingla till på cykeln eller tappa greppet, det var mycket under denna vecka som ”var på riktigt” där man inte fick göra fel.
Detta blev en lång berättelse, men det finns säkert lika mycket till att berätta, mina lagkamrater har säkert några koma-storys att dra om mig tex.
Stort tack till malin , Uffe och jonte som stod ut med mig under denna vecka och tog han dom om mig i mina svagaste stunder.
TACK !!!




Nu är vinter här!

Så klubbarna uppe i Norr, (sverige och norge) satsar hårt och dra igång en egen satsning på långloppscup! Kul!

Nästa år lanseras den nationella långloppscupen Jemtland Ski Tour. Bakom satsningen står fem skidklubbar som nu väljer att slå sina påsar ihop. Cupen blir den enda i sitt slag i Sverige och Norge.
– Vi ser det här som en mycket intressant och spännande satsning som vi tror kommer att utveckla och bredda de enskilda arrangemangen samtidigt som cupen blir unik i sitt slag genom att erbjuda tävlingar i två länder, säger Janne Ottosson i Åsarna IK.

Från längd.se


Back to basic! ARWC 2013

Kolla filmen från Primal Quest 2008
Då ser ni vad som väntar!

primal quest 2008

Som ni säkert märker så är det väldigt mycket att hålla koll på, logistik till tävligen, vaccinationer, racemat för upp till 9!! dygn. Logistik under tävlingen. Osv.

Newsletter from Costa Rica
Dear Competitor:
With only 70 days to go before we set out on this epic adventure, we want to make sure that you arrive physically and mentally prepared for the challenge of your life.
Costa Rica is known for its beautiful beaches and rainforests, most people smile when I try to explain that it’s been colder here in Costa Rica than in England. The humidity factor makes all temperatures feel different than what they would feel like at home. Racers ask me, “why do I need a fleece, tent and all the cold weather gear?”, I tell them ”that up in the mountains, the wind, rain, low temp, humidity and fog, will not allow you to advance … sometimes one can’t see more than 1 feet away, visibility 0”. If your team mate is 12 feet away and he falls off a cliff, you will not know where he fell or where to find him. You will be trekking on trails that natives and wild animals have used for many centuries, areas that have no marked trails and with no visibility. You will have to stop and you will appreciate that you have a stove, a sleeping bag and all the gear we are asking for”.
Dealing with the humidity and the heat will be probably your main concern. High temps and humidity combine to create a ”natural sauna”, that keeps your body sweating at all times. Keeping your body hydrated will be one of your challenges. You will also have to deal with other issues that normally do not affect you while you race in cold weather:
 Your feet can easily be destroyed if you do not take proper and constant care of them
 Keeping your body and feet clean will allow you to finish the race. Foot rot develops very easy (one day) and we have seen many strong experienced racers quit the race because of foot problems. There are ointments like Vaseline, baby cream, foot glide, WD-40 and similar products that will help you keep them in good shape
 Take care of blisters ASAP. Infections develop rapidly
 Another area of your body that will likely suffer will be your back and shoulders, areas where your backpack contacts your body. The sweat, soil, sunscreen and anything that rubs between your backpack and you, will dig into the pores creating skin rashes that can get nasty. I strongly recommend rinsing your packs, race bibs, shirts, socks and washing your backs with antibacterial soap periodically.
 If you can take a small bar of antibacterial soap this will help keep your body clean and avoid the itching.
 Keep some foot powder in your gear box, this will also help your back/feet. Don’t wait for it to appear, be one step ahead !.

____________________
Kayak: There will be a 10 km portage during a leg of the race. Each kayak weights 26 kgr, so bring
wheels, a pole or have a plan to carry them. We will supply a kayak repair kit, if you damage the kayak and you can’t repair it with your patch kit, you will not be able to finish the race, we have no extra boats.
All teams must bring your own pump and make sure it fits the valve. Pumps are NOT provided by the race organization. If you wish you can order them at:
 riverslakesoceans@gmail.com Attn: Michael Garcia and he will bring them for you to Registration HQ.
Ropes: The organization will supply the climbing/ rappel/ devices as well as climbing helmets. You will still need to bring the climbing harness, two lanyards and two locking carabiners (see mandatory gear list).
Gear boxes. Many of you have already purchased race gear boxes in the past. We will allow ONLY plastic boxes in a range from 24 gallons to 27 gallons. However you will be limited to 35 kgs per box. Boxes must be sturdy enough to be stacked and to be locked. Marked with your teams name as follow:
 #1–KAYAK  #2–TREKK  #3–MTB
 #4–STOP
** 1/3 of the box shall be left clear for race org sticker, you may use stickers or paint to mark them.
Bike boxes. Max size length 140 cm (55 in), width 30 cm (12 in), height 80 cm (32 in). Should be plastic (waterproof) it will be used as gear container as well. No cardboard boxes allowed.

We wish to remind you that this will be an expedition race. Antonio and I have designed the course going to back to the old school of expedition adventure racing days, of Raid Gauloises, Elf Adventure, Eco- Challenge, races where one was tortured by mother nature elements and its organizers (ha,ha) for days and that required strategy, planning, some luck and more than 100 hrs to win. Most teams will take 9 days to finish, so plan your strategy and food well, as there won’t be many places to reload food on the way … this is the toughest sport in the world and it’s the Adventure Race World Championship Costa Rica 2013.
We look forward to see you in November, hoping that all of you have taken the time to train and plan your race,
It’s going to be epic! Good Luck !
Pongo Baker Race Director




Dagens VM-fakta

Det ser ut att bli grymma forssträckor och lite djur där i mellan….

1,600 fiskarter
160 groddjurarter
208 däggdjurarter
220 reptilearter
850 fågelarter
1,000 fjärilarter
1,200 variationer av orkidéer
9,000 växterarter
34,000 insektarter
Molnskog och regnskog
Lövfällande skogar
Tropiska torrskogar
Förhöjningar från havsytan till 3’820 m
Vulkaner (7 aktiva, 112 kratrar)
Korallrev
Mangroveträsk
Vita, svarta och rosa stränder på båda kusterna
Stora floder och hundratals vattenfall

Och har vi tid över så plockar vi bananer!

Källa; http://www.travelcostarica.nu/allmaen-information

20131009-224429.jpg

20131009-230345.jpg

20131009-230515.jpg


PaddleExpo 2013

Kajakpaddlarna känndes så otroligt tråkiga när man gick runt på PaddleExpo nere i Nurnberg.
Suppaddlarna hade på alla bilder, alla budskap så mycket mera glädje och energi.

SUP har växt enormt de senaste åren och i US finns många tidningar med enbart SUP, såklart.
Hoppas bara inte att SUP/FORS/KAJAK går samma väg till mötes som vindsurfingen när den dog, den totaldog.
Var det av att det var hyfsat avancerade bilder som visades och att nybörjarna skrämdes bort? Eller slutade det att blåsa totalt?

Det var väldigt olika om hur varumärket valde att framställa sina produkter i sina montrar
Tahe hade bara ”lugna”lifestyle-bilder, Point hade endast en produktbild. EXO kayaks hade ”Just ask for 6 SIX”
Epic hade två Oranga kepsar som gick omkring 😉
Palm hade vitt och stilrent, två stora lifestylebilder. och kanske de snyggaste flytvästarna i trevliga färger.
Tiderace hade bara sina 16kajaker på plats några flaggor.
Johnsson Outdoor hade en monter på ca 12kvm. det säger lite om marknaden. den (riktigt stora) ligger på sparlåga. känns mera som nödbroms än handbroms.
Nordic Kayaks var också på plats och de har mkt spännande på gång inför 2014. Mera om det kanske lite senare.

Det var ett gäng svenskar på plats, Kajaksidan-Jörgen, Swima-Daniel, Bootshaus, Aterra-leif, som dagen efter lanserade en MEGANYHET enligt honom själv 😉 och så några glada typer till.
Det smög även runt någon/några designers…

Det kan bli jobbigt för det etablerade paddelmärkerna nu när Kina kommer och levererar riktigt bra paddlar, de har hajjat hur det skall vara.

Jag körde ner med Point, blev inringd med kort varsel och lastade lastbilen och körde ner. Lite lätt sliten efter en vecka med körning, bygga, mässa och riva och sen köra hem.

Här kommer lite bilder, totalt blandat.
Hittade en sweetspot på en ikealåda.
Annars så var branschfesten kul, någon skön lirare i Guldkostym. Han kunde tydligen paddla fors.
Dan efter så somnade folk bland sina kajaker 🙂


Hör upp alla tjejer!

Igår på Banff i stockholm så sprang jag på Linnea Grahn hon var där och letade efter….

Adventure of Sweden söker nya tjejer till sitt lag.
Team Ducati/Adventure of Sweden på Banff Film Festival.
Visar filmklipp och pratar adventure race. Hör av dig till oss eller spring (lite roligare än att ta bilen) till banff i kväll eller i morgon om du är nyfiken och känner att
du vill ha mer äventyr i ditt liv. linnea@adventureofsweden.com
Nästa tävlig för dem är ARWC i Costa Rica!

Då kanske du får käka multisportkäk med dessa när regnet öser ner och allt är missär!




Banff leverade återigen, jag skall aldrig säga att något är svårt/jobbigt/omöjligt när man har sett detta replag…

What has four legs, five arms, and three heads? The Gimp Monkeys. Three friends attempt the first all-disabled ascent of Yosemite’s iconic El Capitan.

Här finner ni årets filmer, på touren runt om i världen så visas inte alla filmerna, i går fick vi ett gött hopplock!
och vill du läsa om filmerna så kan du göra det här.

Hoppas att ni har det bra på era MCs i öst Martin och Paul! ni Får komma hem sen och berätta alla historier… Det ryktas om grillning snart… vi sjön, ni vet…






Roadtrip mot södra Tyskland

Och Paddleexpo 2013! 2-4/10

Nu har jag landat i Gbg, sover i en husbåt i LillaBommen.
Gungar lungt och skönt. Point ringde och undrade om jag kunde rycka in och hjälpa till. Så jag bygger monter och kör bil under mässan. Riktigt trevligt jobb. I morgon blir det nattfärja till kiel.

Käkade riktigt bra wok här på gbg wok.
Rekomenderas. 4/5 riskorn får dom.

Fick en underbar solnedgång vid vättern när jag körde där i kväll. Born to run/ run to the hills i högtalarna. Bra skit. Annars så flyttade vi det sista sakerna åt farmor, 97år. Kul att hon fortfarande har koll på alla födelsedagar och namnsdagar i släkten. Jag har inte det… Stålfarmor.

20130928-225328.jpg

20130928-225343.jpg

20130928-225352.jpg

20130928-225725.jpg

20130928-225754.jpg

20130928-225830.jpg



67d23h10m…

Om ca 73 dagar korsar ett lag mållinjen i San Jose, CostaRica. Är det internationella Thule, med Martin Flinta i spetsen eller är det Seagate, med denna kille nathan favve?
Eller är det SilvaHaglöfs som kommer krossa allt motstånd och ha minst problem? Vad kommer multimike toppa laget med? Står Jenny Hanson på startlinjen i CostaRica? Eller hittade han någon ny förmåga på tryouten?
Tjejerna i Ducati kommer inspirera och få flera tjejer till sporten! Ni behövs!

Frågorna är många och multisportbloggen kommer leverar vissa svar innan start!

Vad vill ni veta? Ha mer koll på?