Johanna Wallensten

Läkare, mår bäst vid fysiska utmaningar utomhus- älskar att tävla, för närvarande lockas jag framförallt av adventurerace, multisport och swimrun. Lockas inte av onaturliga intervaller eller lagom och har bojkottat asfalt och träningsklockor helt i mitt liv. Bäst är nuet- vare sig det är på natten eller dan.. Bryr mig inte så mycket om väder eller årstid eller om jag cyklar, paddlar, springer, SUPar, stakar eller surfar- bara det är jobbigt och håller på länge. Forskar om stress och utmattning så det kommer jag nog inte kunna låta bli att skriva lite om..

Ö efter ö efter ö..

ÖtillÖ, swimrun world championship, känner de flesta till. Att ta sig från Sandhamn till Utö- på en dag.. att springa i våtdräkt och simma med skor.. att kämpa mot smärta, energilöshet, kyla och värme.. att undra vad man håller på med eller som jag brukar tänka sista timmen- in i mål nu bara Jonna och sen behöver du aldrig mer göra det här igen.. Så har jag tänkt tre gånger- i år blir fjärde året jag kör… 

Målgången räcker som hjärntvätt- minns inget jobbigt utan den sköna målgångskänslan är den jag får med mig hem..

Bilden är dock från starten 2016..

För två veckor sedan var jag med om något liknande- fast utan våtdräkt och sim.. Som en av 10 fick jag möjlighet att delta i första versionen av  Stockholm multi Island run, även kallat SMIR! Jag som älskar Stockholms skärgård och gärna hänger där en heldag.. fick en fantastisk upplevelse som jag tänkte dela med mig av..

07 hämtas jag upp tillsammans med nio andra taggade löpare. Vi hoppar ner i vår färja för dagen- och brer ut oss.. 
Vi får våra unika tröjor ”The original ten” och börjar titta på kartorna över de sex öarna vi ska traversera.. man får nämligen välja vilken väg man vill. Jag kör ihop med Elisabeth, en superstark swimrunner, vi känner inte varandra men har ju några timmar på oss idag..

Noterar att orienteraren Linus har dragit ut några lyxiga orienteringskartor och att dessa skiljer sig från de vi fått.. vi ser endast en väg på våra kartor.. Försöker googla öarna men inser att vi får gå på känsla istället.. och hoppas på lokalbefolkningen..;)

Blir lite överraskad när vi plötsligt är framme på norra Arholma- på med skorna och ut på bryggan..


 Starten går under ljudet från drönaren ovan. Skönt att äntligen få ge sig iväg. Och skönt att veta att man har en hel dag på sig att piggna till.. Ett snabbt killag försvinner iväg längs vägen och missar en kontroll man måste in till- det passar Elisabeth och mig perfekt och vi går i mål som första lag! Först i mål innebär bad! Så av med kläderna och i vattnet- även detta under drönarens surrande..;)

Öarna rasslar förbi.. Kör vi på och kommer först hinner vi bada i väntan på de andra- det är bästa priset! Jag ligger i så länge jag kan- kalla vattenbad för återhämtning är ju vanligt vid professionell idrott.. även om en ny studie visar att nedkylning motverkar kraftåterhämtningen och försämrar återbildningen av glykogen.. Hursom, för mig verkar det hjälpa och det är framförallt så skönt..

Studsar vidare mellan öarna.. Blidö.. Möja.. Runmarö.. Nämdö.. Ornö.. och Utö. Stämningen på båten är god och avslappnad..

Runmarö som jag älskar blev en rysare. Jag ville visa Elisabeth den östra sidan- där Strindberg säkert både älskat och författat.. men ser vid starten att runmaröbon Johan tar en annan väg.. Inser redan då att Runmarövinsten är körd.. Får dock en fantastisk publikbooster och med varsin fläderblomssaftflaska (hemgjord från ön) i handen (Elisabeth häller iofs ut sin saft över sig i tron att det är vatten..) hejas vi in i mål som andra lag- kladdigt sådant..

Ornö bara måste nämnas- vet nog ingen som kör ÖtillÖ som älskar Ornös evighetslånga asfalt.. möjligen nån triathlet kanske- jag menar, jag hoppas de uppskattar den eftersom det ju ofta är asfalt i såna lopp..😎 Jag och Elisabeth var rörande överens om att hur vi än skulle springa så skulle vi INTE ta asfalten. Det räcker med en gång per år. Så vi stack rakt västerut- och döm om min förvåning när vi, förutom  de sista 4 magiska kilometrarna, lyckas hitta 15km asfalt.. Vad sjutton😳😫🔫

Efter nedkortad sträcka på Utö gemensam målgång i hamnen! Och sen som sig bör.. lyxig middag på Utö Värdshus!! Alla tider räknades samman och det visade sig att Elisabeth och jag hade snabbaste tiden och dessutom sprang lite längre än alla andra.. Sammanfattningsvis fick vi en fantastisk dag i skärgården.. och Elisabeth och jag insåg att vi måste köra fler lopp ihop..!!


Om du blir sugen på att köra, och tycker det låter grymt skönt att slippa våtdräkt och simning-  ansökan för 2018 öppnar i januari och man gör bäst i att följa på FB / Insta för att få info 🙂 @stockholm_multi_island_run @challengize


När uppför blir nedför.. Rockman swimrun

Så var det dags för tävling igen. Den här gången ett race mer i min stil- en heldag i norskt drömlandskap!

Förberedelserna har som vanligt inte varit riktade mot mitt mål.. Med 2500 höjdmeter väntandes kunde man ju kört någon backe kan man tycka men istället har jag förlagt min träningstid på surfbrädan, hästryggen eller i surfskin.. Vind, gröna vågor och rufsiga islandshästar är grymt svårt att säga nej till..



Hursom, nu var det alltså dags, Rockman swimrun. Jag har gjort den för några år sedan och kommer ihåg att den var så sjukt vacker- och kall.. Har aldrig frusit som i norska Lysefjorden. 

Racebrief kvällen innan är alltid spännande. Rockman- killarna är så härliga och stämningen är god. Alla vältränade athleter skruvar lite på sig när det pratas höjdmeter (2500hm..) vattentemperatur (7-12 grader) och Dragon’s neck- den sista tuffa delen av banan som ingen tidigare fått uppleva under ett Rockman..

Så, hopp i säng och sen upp igen. Frukosten trycks ner- finns ju ingen återvändo så ingen mening att känna ångest.. ut i båten vid 06 och sen iväg.. två båtar fulla med taggade swimrunners, mest av manligt kön.. 

Det blir en magisk resa ut till starten och jag inser att hur det än går har det redan varit värt att komma hit..

Så, starten går och alla hoppar ner i klargrönt 12-gradigt vatten. Solen har kommit upp och ljusgröna bubblor far förbi mig. Inser att det kommer bli en grymt vacker dag. Vi simmar en 700- meter och sen är det rakt upp. Älskar rakt upp.. för då behöver man ju bara gå..

De första sjöarna är ganska varma (14 grader?.) och eftersom vi har en åtta timmar kvar åtminstone behöver man ju inte stressa. Bara fart framåt hela tiden. Kommer upp till en magisk Preikestol lagom till att dimman just lättar- och man kan se fjorden 600 meter ner.. Måste vara en av jordens vackraste utsikter. 


Jag och min starka teammate Johan kommer upp som lag 6 vilket känns lite overkligt i ett så grymt startfält, men jag vet också att ett race inte är över förrän det är över..

Innan ett race har jag svårt att visualisera hela racet- så det är ungefär hit jag har tänkt. Nu börjar resten..

Tacksamt nog får man springa tillbaka lite på stigen man kom vilket innebär många glada hejarop till alla, med eller utan våtdräkt, som ännu har en bit kvar till magiska utsikten..!


Vi kör på.. det känns bra! Jag älskar att studsa runt på stenar och  rötter och klafsa i lera med grym utsikt över fjorden av och till. Jag utlovar ”nedför” eller iallafall ”inget mer uppför på ett tag..” när jag tycker Johan ska springa på lite.. Ibland måste vi stanna och bara titta. – näääääe, titta.. – wow.. – oh no.. -meeeeen.. – det har det värsta.. Försöker iallafall variera mina utrop så Johan inte ska tröttna..😆 

Så är det dags för värsta biten- grusväg/ asfalt med måttlig till lätt lutning uppför under kanske fem km.. Vi unnar oss lite powerwalknär det sluttar som mest. En kameraman ligger platt på magen på asfalten en bit fram och vi joggar förbi honom. Jag undrar lite varför han ligger där när det finns så många grymt vackra ställen att ligga på.. 


När vägen äntligen viker av tassar vi ner genom fårhagen till fjorden igen. Här lärde jag mig simma snabbt för två år sedan- jag var så sjukt kall att jag kanske fick till flytläget genom att hela jag var stel- jag hittade liksom corestyrkan..😆 Denna simningen gick som en dans- visst var det kallt i vattnet, men vattnet var grönt och Johan simmade på så det blev svallvågor- vad mer kan man begära..;) Jag sjöng lite sånger under vattnet, om och om igen.. tills vi äntligen närmade oss det vita huset i Florli och det var dags att ta sig upp! Nu ligger vi fyra, totalt.. 

Med en iskall redbull i handen börjar vi ta oss upp för världens längsta trätrappa, 4444 trappsteg. Trappa är alltid skönt- vilar vaderna och stegar upp med rumpan. Inte studsar.. men stegar, steg efter steg.. blir lite meditativt- bryter av  meditationen emellanåt med att vända mig och titta ner mot fjorden- magisk utsikt.. igen.. 

Nu väntar kall simning. Mindre än 10 grader är lätt att fasa för innan racet men såhär mitt i känns det nödvändigt. Kroppen piggnar till och musklerna får en kort återhämtning! När jag var här för två år sedan låg det snö runt sjön. 

Vi tar ett herrlag till och inser att vi ligger trea totalt. Det tänker vi inte släppa. Att jaga ifatt tvåorna känns inte lönt.. ser dem ingenstans..

Med delad förtjusning får vi ge oss iväg ut på Dragon’s neck- en extra grym uppförsbacke- förunnat de som är snabba nog.. Denna sväng har fått plockas bort under tidigare race på grund av att snabba väderväxlingar kan bli väl utmanande.. Men vi fick en mäktig upplevelse- ensamma på bergskammen- innan vi studsade ner till den 7-gradiga sjön. Den var nog bästa simmet.. vattnet var ljusblått, svalkande och drickbart. Kändes som att simma i en ”fri bar”.. Glömde att Johans leriga inov8 låg före mig och simmade med öppen mun och njöt alla 200m.

Sista biten är i stort sätt nedför.. lite grus först, bara att släppa och låta benen rassla på.. sen över myr .. ner till trädgränsen bland björkar.. och sen brant nedför stenig slingrig stig mot målet!


Stämningen är grym i målområdet- organisationen är grym, våfflorna varma, Rockman friarsugen och badtunnan full av energi och endorfiner!! 


Trea totalt känns så kul efter en så lyxig dag!! På något sätt blir ändå uppför liksom nedför, om det är tillräckligt vackert..
Bilderna är mina, Rockmans och @pierremangesphotography


Att bli med simväska

Jag älskar inte att simma- har nog alldeles för små händer för att få någon riktig fart..;) och tycker att spendera tid inomhus i en simbassäng känns som slöseri med tid- eftersom jag inte tycker om inomhus. När isen har smält och man kan ge sig ner i sjöar och vattendrag är det dock riktigt trevligt att simma- med paddlar. Och då går det undan. Det är kanske inte vackert men det går undan.

Har hunnit med två swimruntävlingar i vår och vunnit fina priser på prispallen. Pengar (jooo!) och nu i helgen min första simväska. Simväska! Att ha en simväska på ryggen känns dock fel eftersom jag fortfarande inte känner mig som en simmare (som väl älskar att hänga längs bassängkanten och klocka längder?). Det känns helt enkelt lite som jag försöker lura mig själv. Lite som när jag satte på mig cykelbyxor med hängslen för första gången..

Lite bilder från helgens fina race i Eksjö, ett lopp genom tolv sjöar- lite kort för min smak men grymt vackert. Sjöarna var fulla av vackra näckrosor som fastnade i paddlarna (sorry).. men det var helt manetfritt och ljummet vatten.. Och slutade ju ok:)

Lite bilder från racet:

Precis innan start- har vi fattat att vi ska tävla?..

Bild: Dick Johnson

Körde våtdräkt som slutade nedanför knäna- sjukt varmt, som vanligt när man kör. Antingen är det för varmt eller för kallt. Lite av charmen..

Bild: Dick Johnson

Simväskan..

Nu ska jag jag packa den full- med nåt 😉