Patrik Törner

Patrik Törner har i grunden en journalistexamen från Mittuniversitetet. Idag driver han företag inom bygg- och mediebranschen. Han har en bakgrund som elitspelare och tränare inom volleyboll och beachvolley men har de senaste åren börjat intressera sig för cykel, längdåkning och löpning. Patrik kommer att skriva om träning och om att få ihop livet med familj, arbete och husrenovering.

Nu är det färdiggrinat

Årets Vasalopp knäckte mig rätt hårt. Men nu har jag grinat färdigt och det är dags att sätta igång igen. Jag har spelat padel några gånger och i veckan har kag cyklat till jobbet. I onsdags blev det längre än jag tänkt mig då det visade sig att ett av kundmötena jag skulle till var i andra änden av stan. Totalt blev det drygt 40 km cykling, tuffast blev det för en ovan bakdel.


Jag lever

Ja var börjar jag. Vasaloppet för två veckor sen gick som det gick. Det kändes ok inledningsvis men upp till Risberg kroknade jag och sedan blev det bara värre. Jag bröt i evertsberg. Analysen är att jag åt för lite frukost och för lite under loppet.

Kollade i träningsdagbok och såg 135 timmar sedan mars 2016, det är lite. Den mesta träningen gjorde jag i mars 2016 och dec-feb. Långa perioder i höstas var det närmare noll timmar. Jag är en äkta periodare. Måste få kontinuitet om det ska bli något av mig.

Hur som helst …


Imorgon smäller det

Nu är det mat och vila fram till morgondagens tidiga uppgång. Snön vräker ner så vi får se om det finns några spår för oss pensionärer och blåbär i led 5. Jag gnetade runt drygt fem km nu efter lunch i igenblåsta spår. Jag fick upp pulsen rejält så det var väl bra. Oavsett hur det går imorgon så ska jag verkligen försöka ta ut mig imorgon. Från eldris och in till Mora ska jag inte vika ner mig.

Annars är vår lilla stuga hur mysig som helst!



Sista träningen inför Vasan 

Idag stakade jag 15 km medan Arvid tränade bandy. Nu blir det vila och mat. På lördag blir det dock lite lätt träning för att röra lite på kroppen. Det har blivit totalt 54 mil skidåkning sedan i december. Det är betydligt mer än inför Vasaloppet förra året. Det har blivit mycket stakning dock på snabb konstsnöslinga som kanske varit lite för lätt för att ses som riktigt bra träning. Hur som helst är det inget att analysera sönder nu utan nu är det fokus på att samla energi och ladda!


Intervaller och sega spår

I torsdags var det sista träningen med klubben inför Vasaloppet. Det var stakning i olika varianter. Mot slutet körde 5 st maxintervaller i lilla backen. Vi körde två mot två så det var full tävling. Det kändes bra. I dag söndag blev det en timme i hemmaspåret. Nysnö gjorde att det gick segt. Kroppen kändes också seg och jag hade hög puls. Jag blir lite orolig inför Vasan, jag inbillar mig att jag håller på att bli sjuk. Nu är det viktigt att jag äter och sover bra fram till söndag.


Skönt när man kan ta på sig hemma och gå till spåret.


Nära dödenupplevelse i Högbo

Jaha då har jag åkt bessemerloppet. Efter en dryg veckas förkylning, sega spår och för mycket klister blev det en plågsam upplevelse. Jag orkar inte analysera detta lopp just nu utan kör på konceptet bryt ihop och kom igen. Två veckor kvar så jag borde hinna med båda.

Johan panikar på lite mer klister före start.


Jag försöker se självsäker ut före start. Det hade varit kul med en efterbild också …


Första träningspasset på nio dagar

Förkylningen satt i länge men nu är jag på banan igen. Det känns bra i kroppen men såklart märks det att jag inte kunnat träna på över en vecka. Jag tänker köra bessemerloppet på söndag så därför körde jag på som vanligt på träningen idag. Jag har ju ändå rört på mig de senaste dagarna så jag hade ju på så sätt smygstartat för några dagar sedan. Det är svårt att känna och jämföra hur kroppen känns efter en förkylning. Men eftersom jag inte kände mig uppenbart sämre är det nog lugnt. Jag såg dock på pulsklockan att maxpulsen var något högre än den varit på träningen den senaste månaden men det är väl förhoppningsvis i sin ordning. 

Eftersom jag klarade led 5 tidigare i vinter har min plan varit att gå ut hårt och satsa på led 4. Om jag kroknar gör det inget. Men nu med tanke på hur den senaste veckan varit blir jag lite tveksam till hur jag ska göra. Jag får känns efter hur kroppen och huvudet känns på söndag. Det är ju bra läge då eftersom min svåger Johan också ska åka och han går alltid ut hårt så planen var att ta rygg på honom, nu vet jag inte om jag vågat det.


Ingen inspirerande bild men så ser verkligheten ut för oss vasaloppsfjantar i Uppsala.


Dunderförkylning

Det har varit tyst från mig ett tag. Dels har jag ju börjat jobba efter föräldraledigheten vilket har lett till en del logistiska bekymmer i familjen. Det har i sin tur lett till att träningen blivit lite lidande. Men den största anledningen till minskad träning är den dunderförkylning jag åkt på. Jag tränade senast för en vecka sen. Sen dess har det varit öm hals, hosta, sprängande bihålor och snor i olika nyanser. Så det blev inget engelbrektslopp för mig. Jag siktar fortfarande på att åka bessemerloppet på söndag men det känns som om tiden rinner ifrån mig.

Annars är det bra och det är kul på jobben. Mest arbetar jag på Uppsalatidningen med annonsförsäljning vilket är sjukt kul just nu men såklart lite stressande då det gäller att göra affärer hela tiden. Sedan jobbar jag en dag i veckan med mitt bolag där vi säljer in swedish beach tour som är den svenska proffstouren i beachvolley. Kolla in deras hemsida och se var touren gör stopp i sommar swedishbeachtour.se!

Har du ett företag eller jobbar du på ett företag som skulle vilja hänga med på touren i sommar är det bara att slå mig en signal! Nollsjunoll-574 67 43

https://www.youtube.com/watch?v=wcESx8tRQlA


Formtoppning?

Idag passade jag på att köra några varv igen medan Arvid tränade bandy. Det blev 13 km på 50 minuter. Det var fina snabba  spår så det säger väl inte så mycket. Nu har jag i alla fall fått ihop 45 mil skidor den här vintern. Jag landar nog på ungefär 60-65 mil innan Vasaloppet. Jag känner mig starkare och starkare men jag är lite orolig för uthålligheten. Det har blivit för få långa pass och de jag kört har orken tagit slut lite för tidigt för att det ska kännas helt tryggt. Nu blir det ett rejält långpass på söndag då jag ska åka engelbrektsloppet så då får jag bekänna färg. Sedan är planen att åka bessemerloppet helgen efter för att sedan, beroende på hur kroppen känns, ta det lite lugnare de sista två veckorna före Vasaloppet för att se om kroppen blir ännu piggare och starkare. Hoppas på det.


Jag ser lite sliten ut efter dagens träning. Men det är nog mest att jag blir röd i ögonen efter att jag kommer in från kylan.


Dåligt med träning förra veckan

Förra veckan började jag jobba igen efter föräldraledigheten. Det blev lite körigt med logistiken så det hanns bara med två timmars träning. Det känns lite stressande med tanke på att jag tränat så bra de senaste månaderna. Men det är nog lugnt ändå. Den dåliga vintern har ju ställt till det lite när det gäller att åka seedningslopp. Så nu blir det Engelbrektsloppet till helgen, på en kortad varvbana. 15 km gånger fyra varv, tydligen väldigt flackt vilket känns lite synd då jag gillar att diagonala. Jag kommer att åka med min svåger Johan men troligtvis kör han ifrån mig som vanligt …


På måndagen hann jag med att åka några varv i riktigt risiga spår medan Arvid tränade bandy.


Dagens fiasko

Idag stressade jag iväg till längdträningen  med klubben Storvreta. Jag hann precis i tid men när jag skulle ta på mig pjäxorna kunde jag inte hitta dem i bilen. Jag har helt säker på att burit ut dem så min tanke var att jag ställt dem på taket när jag skulle in i bilen. I så fall kunde pjäxorna ligga var som helst mellan sunnersta och Storvreta. Det var bara att vända och åka hem igen. Hemma i hallen stod de, helt obrydda av min stress och missad träning …


Ovisst läge

Det är lite nervöst hemma just nu. Arvid har feber och ont i halsen. Jag är inte sugen på att bli sjuk nu. På tisdagskvällen stakade jag runt en timme på spåret vid studenternas. Eller spår och spår, det var knappt några spår men bra träning inför Vasaloppet. För första gången lyssnade jag på musik medan jag tränade, det fungerade bra och tiden gick snabbt. Efter att ha vilat tre dagar kände jag mig pigg och kom nästan 17 km.


Premiär på Granåsens konstsnöspår

Idag testade jag för första gången konstsnöspåret i Bålsta. Det har ju varit mycket snack om hur fina spår de får till där och det stämde bra. Trots vädret så har de ett kanonfint varv på drygt 2 km. Nu blev spåren lite sladdriga i kanterna men ändå sjukt fint med tanke på vårvärmen. De har byggt upp ett tjockt lager med snö så det är inte i närheten av några genomslag.

Jag körde i drygt två timmar och drygt 3 mil. Omkring 45 minuter av tiden gick i A2 och och resterande i A1. Det kändes ganska segt i kroppen och muskulärt var det jobbigt. Men ändå bra att få ihop två timmar.


Lite sladdrigt på vissa ställen men när minusgraderna kommer och de drar om spåren blir det kanon.


Tillbaka i spåret

Idag onsdag blev det första längdpasset efter grotfallsrundan. Det kändes hur bra som helst trots fyra grader varmt och duggregn. Jag tränade en timme på kvällen och kom 15 km medan Emma la barnen. Det känns ganska ok att nöta runt på 550 meter-varvet. Lite långtråkigt men det är ju en liten puckel man ska över på varje varv och i kurvan närmast reningsverket luktar det illa. Så det händer saker hela tiden!


Klarade led 5 på grotfallsrundan

Skönt, klarade led 5 på Grotfallsrundan. Trots dåliga skidor räckte det till femman. Det känns riktigt bra. Nu kan jag slappna av lite och fokusera på att åka riktigt bra på de återstående seedningsloppen och kanske till och med chansa lite för att se om jag kan närma mig led 4. Jag hade ju hoppats på värmdöloppet om två veckor men det ser tveksamt ut med tanke på vädret och snötillgången. Jag får kanske se mig om efter lopp lite mer norrut.


Trött och seg kropp idag

Hade rejäl träningsvärk imorse när jag gick upp. Efter frukost gick jag med Sixten till förskolan och det var en skön och behövlig promenad. Sedan stack jag ut på en lugn joggingrunda i det fina vårvädret. Det var rejält halt på vissa ställen.


Varierat underlag. Det känns nästan lite som påsk i fjällen. Hemmaspåren behöver mer snö men slalombacken ser fin ut.


Okej Grotfallsrunda

Jaha, då har jag åkt säsongens första seedningslopp. Det var jobbigt med sega spår och dåligt fäste. Min vallanoja visade sig vara befogad. Jag hade lagt klister på mina skidor redan kvällen innan. Att valla på plats är inte min grej, dels för att det stressar mig och att jag blir iskall om händerna om jag måste valla ute i minusgrader. Hur som helst visade det sig att klistret frös i så det blev varken glid eller fäste. I ren desperation försökte jag täcka med burk och det blev kanske lite bättre. Det var inte så mycket att göra.

Starten gick i alla fall och det blev snabbt två spår, två-tre personer föll framför mig i första lilla utförsbacken men jag lyckades passera ute i lössnön i diket. Sedan är det bara att hålla sin plats i kön ungefär halva första varvet innan det glesar ut. Första varvet (10 km) av fyra gick snabbt och kändes helt ok. Det var flera runt mig som verkade ha haft samma vallabekymmer. Jag kollade på klockan vid varvning som visade 36 min vilket är lite för snabbt för mig i dagsläget.

På andra varvet var vi en grupp på 5 personer som höll ihop, jag låg sist i klungan. Det blir väldigt tydligt hur olika vi motionärer åker på olika delar av banan. Ute på golfbanan sög spåren ibland och då personen framför mig gick över till stakning med frånskjut släppte han kontakten med de framför. För mig kändes det lugnt och funderade på att gå om och täppa till men jag fegade och låg kvar. Sedan när vi efter ca 5 km kom till den långa stigningen upp till skidstadion började vi diagonala och då kom vi ifatt och körde förbi de tre andra.

På varv tre började folk bli trötta och farten sjönk. Jag valde ändå att inte gå upp och dra fast jag kände mig ok. 

På fjärde och sista varvet höjde jag farten och blev ensam. Åkte själv mesta delen och kom ifatt folk som tröttnat. I sista stigningen körde jag om flera som stumnat. Jag kom in på 2:43. Det känns ok med tanke på skidorna men jag måste bli bättre på att hitta rätt nivå av ansträngning. Men det är svårt att veta hur hårt jag kan ligga på utan att gå för hårt. Det känns att konditionen blivit mycket bättre men muskulärt orkar jag inte. Det måste bli bättre. Med lite tur räcker resultatet till led 5 men troligen missar jag med någon minut.

Jag träffade Bingo Rimer före starten. Han var glad och taggad. Förra året kom han sist så nu kunde det bara bli bättre, och det blev det, Bingo hade flera åkare efter sig i resultatlistan!

Utlagda skidor inför starten. Jag stressade inte med att lägga ut skidorna eftersom jag ändå inte åker tillräckligt fort för att tjäna på det. Bättre att starta lite längre bak så att man inte är i vägen för de som har lite mer bråttom.


Vallningsbryderier inför morgondagen

Nu går min hjärna på högvarv. Jag var nyss och testade mina skidor och mitt nya par som jag har tänkt att åka på testade jag för första gången med klister. Trots att jag la tunt hög det rejält och jag kände att klistret låg i även på halv vikt. Hur kort ska jag lägga för att det ska bli optimalt? Panik, hinner inte testa mer idag så jag får valla upp båda paren och testa på plats imorgon före start. 


Kul med Klubbträning

På torsdagskvällen tränade jag för första gången med min längdåkningsklubb, Uppsala Vasaloppsklubb. Vi körde lite olika stakövningar och sedan avslutade vi med backintervaller. Det var riktigt kul att träna med andra och kroppen kändes bra. Men det kan nog bli lite träningsvärk imorgon. Planen resten av veckan är vila på fredag och sedan ett lättare pass på lördag där jag ska testa skidor. Det ser ut att bli klisterföre på söndag och jag har aldrig vallat klister på mitt nyaste par. Jag tänkte testa det och blir det bra kör jag på dem på söndagens seedningslopp.


Jag är för dålig på att komma ihåg att ta bilder så det blev bara en parkeringsplatsbild efter träningen.


1,5 mil stakning

Igår blev det 1,5 mil stakning medan Arvid var på bandyträning. Det var lite halvsega spår. De hade dragit nya på förmiddagen men plusgraderna gjorde att det inte frös. Det var många ute i spåret. Det känns som att alla Vasaloppsåkare inser att det är nu eller aldrig om man ska hinna få till någon träning. Det är ju bara cirka sex veckor kvar nu.

På söndag ska jag köra Grotfallsrundan i Grängesberg. Jag är lite nervös för jag vet inte vad jag kan förvänta mig. Jag är helt klart bättre tränad nu än tidigare och framförallt vid den här tiden på året. Men frågan är om det gör någon större skillnad på ett seedningslopp. Första målet får bli att hitta en bra och lagom öppningsfart som jag sedan kan öka på de två sista varven. Siktar till att börja med att ta mig till led 6, bättre än det är just nu bonus.


Det känns som vinter när man har skidorna ute på trappen.


Kom ut och luftade benen

Idag hann jag springa en liten runda medan Sixten var på förskolan. Vi håller på att skola in honom så idag gick ifrån i några timmar. Så jag stack ut i skogen i en dryg halvtimme. Det var första gångenpå cirka två veckor som jag sprang så det var lite stabbigt i benen. Jag joggade lugnt men sprang på hårdare de sista två kilometrarna där jag fick upp pulsen i A3. Kändes helt ok.

En rolig sak är att min svåger Johan verkar ha fått rejält med eld i baken efter julen i idre. Han tränar på bra nu och har anmält sig till två seedningslopp. Så det blir väl som vanligt på Vasan att han kör ifrån mig. Men det känns ändå kul att vi kan sporra varandra att träna mer och bättre. Då borde det ju också gå snabbare i spåret!


På vissa ställen i skogen var det rejält halt och en del snö. På andra var det barmark.


2 timmar längd i strålande sol

Idag på morgonen har jag hållit en skidlektion för ett gäng som ska åka Vasaloppet. Det är första gången som jag håller en ”riktig” lektion och alla sa att de var nöjda så jag hoppas det. Hur som helst gjorde de stora framsteg under passet. Vi nötte diagonal, stakning med frånskjut och stakning. Sen åkte jag en dryg mil själv. Jag kände mig lite seg i kroppen och i axlarna. Nu blir det familjehäng resten av söndagen.


Kanonväder och en del folk men inte så att det stör. Det är bara mysigt att se så många som åker med ett leende på läpparna i det fina vädret.


Blev några varv till – och en liten backe

Fick ihop drygt 2 mil på konstsnön i Uppsala ikväll. Det positiva är att de har förlängt varvet så nu är ett varv 550 meter! Dessutom har de lagt till en liten backe.


Det var snabba spår så det blev bara stakning. Det kändes bra men jag skulle behöva få till något längre pass närmare 4 mil så jag får känna på det innan det är dags för seedningslopp. 

Det ser tyvärr inte ut att bli något lopp den 21 i Norrtälje, för lite snö. Det lutar pt att jag åker Grotfallsrundan i Grängesberg istället. Jag får fundera någon dag till innan jag bestämmer mig.


35 varv stakning

Passade som vanligt på att träna medan Arvid tränade bandy ikväll. Jag han med 35 varv på slingan vilket ger 14 km. Det är plusgrader och lätt duggregn i Uppsala nu så det var sega sugande spår. Kom ändå in ganska bra i stakningen och det blev 50/50 A1 och A2. 

Jag såg att Erik Wickström har satt ihop en tabell som visar vad olika Ski Erg-resultat motsvarar i startled på Vasan. Mina 78 kg och 20:30 motsvarar tydligen led 4. Vi får hoppas att det stämmer nu när det börjar dra ihop sig till seedningsloppen.


Jag käkade lite lätt efter passet. Vitkål, apelsin och olivolja. Läskande som min farfar Herbert skulle ha sagt.


Nytt rekord på Ski Erg

På söndagskvällen avslutade jag en bra träningsvecka med nytt personligt rekord på 5000 meter Ski Erg!  Söndagen var lite oviss träningsmässigt. Jag hade tänkt att försöka komma ut i spåret på dagtid men damernas tour de Ski, uppsättning av hylla i hallen samt en storhandling kom i vägen. Så efter att jag lagt Sixten kändes det inte aktuellt att klä på sig och sticka ut och åka i mörkret. Så istället gick jag ner i källaren och spontandrog nytt pers på 5000 meter. Nya rekordet lyder 20:30. Och jag känner att det finns mer. Jag måste bara bli bättre på att plåga mig. Det nya rekordet är 31 sekunder bättre än det förra som jag satte någon vecka efter Vasaloppet 2016. Då var jag i bra form utifrån min kapacitet då, jag är inte i form nu.

Nya perset får sätta stopp för en bra träningsvecka där det blev 5 längdpass på totalt 6 timmar och ett Ski Erg pass på 30 minuter. 6 tim och 30 min är bra för mig!


Sixten fortsätter sin långsiktiga satsning mot Vasaloppet 2036.


Lugnt men jobbigt långpass

Hoppade på i hemmaspåret och körde en längre runda på 2,5 timmar. Efter nattens snöfall drogs spåren ner mot Hågadalen så jag körde ner i dalen. Det var varierande kvalitet på spåren. Det är fortfarande lite för lite snö och en hel del genomslag. På de flesta ställen är det gräs under så det är ingen större fara. Spåren var dock väldigt mjuka och dåligt stavfäste så jag fick slita hela tiden för att hålla lite fart. Detta blev femte längdpasset den här veckan som varit riktigt bra träningsmässigt och känslan har också varit bra. Jag vilade igår trots att jag kände mig ok. Idag kändes det dock riktigt segt men det är svårt att säga hur mycket som är på grund av sega spår. Det är svårt för mig att bedömma. Mysigt i alla fall att vara ute i det fina vinterlandskapet och all träning får väl ses som bra träning för mig just nu.


Klämde in lite träning ikväll också

Jag passade på att nöta 25 varv till medan Arvid tränade bandy. Halvkul och lite ömt i armar, axlar och rygg. Låg puls och egentligen ganska lugnt men ändå segt att snurra på 400 metersslingan. Men det är väl bra för psyket, Vasaloppet är ju inte heller askul alla 90 km.


-7 och blåsigt men varmt och skönt om halsen och nacken.


Det blev 10 km i snöstormen

Det blev 25 varv på slingan i Uppsala på tisdagskvällen. Knappt något glid alls och knappt något spår och mycket snöande. Det var fyra tappra till ute och kämpade. Jag tänkte ge upp efter 6 km men visste att jag skulle ångra mig när jag kommit hem så jag bet i och åkte 4 km till.


Dåliga bilder men det är snö, lite folk, dåliga skidspår och lite mer snö.


Bra kvällspass

Nytt år och nya tag innebär fortsatt träning. På måndagskvällen testade jag för första gången Uppsalas för tillfället enda spår. Det ligger bredvid studenternas idrottsplats och är ett varv på cirka 400 meter, gjort av snö från bandyplanerna. Jag hade ingen direkt plan när jag drog dit utan tänkte känna mig för. För första gången någonsin hade jag inget fäste så det var stakning som gällde. Ytan där spåret ligger lutar en aning så det är svagt svagt nedåt på ena sidan och tvärtom på andra. Vi var runt 20 pers som samsades i dubbelspåret så det var lugnt. Stakningen kändes bra så efter några varv bestämde jag mig för att köra 2 mil. Det gick bra men var lite segt efter 12 km men sedan flöt det på bra. 

Det blev 20,34 km. Tid: 01:15:29. Puls: Snitt 154, Max 165.


Nyårsaftonsrunda

Jag och Sixten tog en jogg förbi hemmabacken i morse. Sixten sov hela vägen, han laddar nog för kvällen. Dagens runda blir så klart årets sista träningspass. Det finns ändå inte så mycket att utvärdera eftersom jag kör årsvis med brytpunkt runt Vasaloppet. Det som kan nämnas är väl att sensommaren var bedrövlig mig sjukdomar och allmänt låg motivation. November och december har däremot varit riktigt bra. Svårt att säga om jag förbättrat mig. Med löpningen känns det inte så men det kan kanske bero på att jag bara springer med Sixten i joggingvagnen och det känns tungt. Ett litet kvitto fick jag ändå när vi var i Idre. Längdåkningen känns bättre än någonsin men svårt att veta vad det innebär i praktiken. Jag var för första gången starkare än min svåger Johan men om det beror på mig eller honom är oklart, troligtvis ligger sanningen någonstans för emellan. Gott Nytt År!


5 km plus några backintervaller

Vi kom som sagt hem från Idre igår. Här i Uppsala är det grönt och 5 grader varmt. Så det var lika bra att sticka ut och kuta lite med Sixten. Vi körde vår fina 5 kilometerslinga längs vattnet och i backen på 400 meter vände vi ner två gånger och körde några intervaller. Jag fick i alla fall upp pulsen till 177 men det hade varit skönt om det hade gått att komma över 180. 


Hur som helst ser det ut att bli vinter till veckan så då blir det mer längd igen.


Hemma igen

Det var en bra vecka i Idre, både med familjen och träningsmässigt. Det blev fyra pass på sex dagar vilket får ses som godkänt. Det var varierande förhållanden under veckan med både snabba spår och tunga sega spår med nysnö. Träningsmässigt ligger jag betydligt bättre till i år än förra året vid den här tidpunkten. Det känns och märks också i spåret. Pulsen är lägre och jag är starkare. Jag kan staka i fler partier nu än tidigare och jag har bättre driv både vid stakning med frånskjut och vid diagonal. Känns kul och spännande inför de kommande seedningsloppen. Jag hoppas att det kommer snö och blir kallt snart så att loppen i Uppland och Stockholm blir av.

Igår åkte barnen längd, hela 7 km. Jag och Sixten följde med och hejade och käkade bullar och snö.

Sixten torråkte lite hemma i stugan.

Bullpaus.


Arvid kör stakning med frånskjut.


Vilodag idag

Nu har det blivit 4 dagar i rad med bra längdträning. Igår körde vi hårt i 90 minuter, det blev ca 60 min A2 och 30 min A3. Det snöade så det var segt i spåret. Jag och Johan turades om att dra och det var stor skillnad om man låg först eller bakom i spåret. Under gårdagens kvällspass kändes det ok men sen när vi kom hem till stugan var jag rejält matt. Jag somnade tidigt men kände mig ändå seg idag. Så det passar bra med vilodag idag med tanke på stormen ute. Vilodag betyder ingen träning men vi har varit i badhuset i stället. Jag gick dock dispens på eftermiddagen när jag vilade helt tillsammans med Sixten när han sov sin eftermiddagslur.

Johan snäpper också upp sig för varje dag som går och han stack ut en sväng i spåret idag också. Vi får väl se hur träningen går för oss imorgon.


Blåsigt idag.


Avslutade julafton med träning

Jag och min svåger Johan stack ut i spåret på julaftonskvällen. Det var bara vi ute. Det blåste lite och fästet var sådär men det kändes ändå bra. Det var jobbigare än i går men ändå inte allt för jobbigt. Vi tog milen igen och pulsen snittade på låga 145, max 167. För första gången sedan jag börjat åka längd är jag starkare än Johan. Till Johans försvar bör ju nämnas att jag tränat betydligt mer än honom under hösten samt att jag hunnit åka 10 mil redan i år. För Johan är det premiär nu. För egen del känns tekniken bra i alla växlar. Jag kan åka mycket större nu och mer effektivt. Mycket beror nog på att jag blivit starkare och att jag kört mer rullskidor och stakmaskin den här hösten. Jag märker också att pulsen går ner snabbare nu i de lättåkta partierna. Ja ja, det är fortfarande ett tag kvar till Vasaloppet och känner jag min svåger rätt kommer han att lägga in ett ryck nu och sedan blir det väl som vanligt på Vasaloppet …

Sixten 1,5 år gillar att köra i backen också.

Glad före passet, även om julmaten satt lite högt upp.

Det var bara vi på skidstadion i Idre.

Nöjda efter passet. Johan är van att vinna så han gör segertecknet av gammal vana.


10 km lugn träning

Idag kände vi lite på spåren i Idre. Det blev två varv på 5km elljusspåret. Jag och min svåger Johan åkte två varv och snackade. För Johan var det premiär på snö medan jag hunnit åka cirka 10 mil hemma redan. Det första sim slog mig är hur fina spåren är i Idre mot hemma i Uppsala. Dock duger spåren gott och väl hemma och det gör till och med att det är enklare att åka när man väl får chansen i finspår. Hur som helst kändes det bra och med bra stavfäste som det är, till skillnad från hemma, gick stakningen bra och jag kände mig stark. 

Dan före dan var det lite julpyssel på schemat.


Jag hade tyvärr inte med mig kameran så det får bli en bild på spårkartan.


Nytt stakpass

I morse var det magiskt fint i längdspåret. Det blev en timmes stakning och det känns ok. Jag känner mig dock något svagare i vänster arm/axel vilket gör att det blir lite tungt och tröttsamt i främst vänster armbåge. Jag är inte orolig men det känns lite onödigt.

Annars är jag peppad på att det snart blir en vecka i Idre! Och sedan siktar jag på att köra Roslagsloppet i Norrtälje i slutet av januari.


25 km i hemmaspåret

Idag kom jag äntligen ut i spåret igen. Snötäcket är tunt men med hjälp av snösamlare eller vad den heter så är spåret här hemma fint. Stavfästet är ju lite sämre men det är verkligen inte något att klaga över. Jag inledde med 15 km stakning vilket nog är det längsta jag enbart stakat på ett träningspass. Spåret var lite sugande så det tog rejält i överkropp och armar. Den sista milen tog jag benen och körde mest fråndkjut men lite diagonal också. Det kändes så klart bra att stakningen blir lite bättre men annars var jag rätt seg.


Morgonrunda med lite bättre fart samt en fundering

Sprang 8 km i morse med Sixten i vagnen. Höll A2-intensitet genom hela rundan. Det var minus 4 grader och lite slirigt på sina håll men kanonfint. Jag vet dock inte riktigt hur det känns i kroppen. Jag har bestämt mig att inte bry mig om fart utan bara hålla mig inom en viss pulszon och sedan springa en viss sträcka eller en viss tid. Ibland när jag tränar springer jag och kollar farten på klockan och vilken puls jag har och sedan försöker jag (samtidigt som jag fortfarande är mitt uppe i träningspasset) analysera hur formen är och hur det känns. Inte bra, det tar bara en massa energi. Nu har jag ställt in på klockan så att jag bara ser tid och i vilken pulszon jag ligger.

Men trots det finns det mycket att fundera på och efter träningen dyker det upp många frågor men få svar. Jag gjorde ett personlighetstest på jobbet för ett år sedan som visade att jag bygger mitt agerande på fakta och inte på känslor. Det kommer igen här också i min träning. Jag har svårt att bara köra på och se hur det går. Jag vill veta hur min kropp fungerar och varför den reagerar som den gör på olika träning. Efter många år av elitvolleyboll lärde jag mig hur jag fungerade där men inom konditionsidrotten är det oklart vad som fungerar.

Det som jag grubblar mest över nu är att min puls är lägre vid en viss fart än vad den var för två år sedan när jag sprang mitt snabbaste milslopp hittills. Det kan ju ses som ett gott tecken att jag är bättre tränad när jag kan hålla samma fart nu som då men med lägre puls. Problemet är att det är en låg fart (ca 1 minut/km lägre än tävlingsfarten jag höll på milsloppet) och att det känns lika ansträngande i lungorna. Jag har varit slemmig i halsen en tid utan att känna mig förkyld eller sjuk så jag vet inte varför jag är det. Nu inbillar jag mig att det är trängre i luftrören på grund av slemmet och det gör att jag inte kan springa fortare. Det stressar mig just nu.

Ja ja, förhoppningsvis är det bara så enkelt att det är vinter och jag har mer kläder på mig när jag springer samt puttar en vagn framför mig och att jag har svårare att ta ut mig när jag springer själv vilket gör att ansträngningen känns jobbigare än vad den skulle vara om jag sprang med andra eller ännu hellre en tävling. Nu är det färdignojjat för ett tag. Här kommer lite bilder från dagen.


45 minuter fin löpning och 15 minuter plåga

Hej alla, det snöar! I morse joggade jag genom skogen ner till vattnet för att sedan springa bort till sunnerstabacken där jag körde några vändor i backen med stavar. Jag fick till det bra med armarna och stavtagen så flåset och hjärtat fick jobba hårt. Det känns också att det tagit i armar och axlar. Det var en kanonfin morgon, alldeles lugnt och stilla. Jag mötte några hundpromenerare men annars helt lugnt.

Här blir det snart längdspår igen, mina hemmaspår, en flack slinga på 5 km. Om det blir mycket snö drar de ett anslutningsspår så man kan åka flera mil i jättefin miljö. Hoppas på det.

Uppe på toppen.


Träningen känns ganska bra. Det är som om kroppen börjar vänja sig vid flera timmar. Tyvärr är jag ju lite rastlös och vill få kvitton direkt, annars börjar jag fundera och oroa mig för att något är fel. Men jag försöker intala mig själv att det tar tid och att jag inte ska stressa eller pressa min klena kropp för hårt. Kontinuitet och tålamod är rätt recept för att kunna åka snabbare mellan Sälen och Mora.


5 km testlopp

På morgonen sprang jag och Sixten våran 5 km långa testrunda. Jag kapade hela två minuter mot tiden i början av oktober. Det är så klart bra men jag hade hoppats på en bättre tid. Jag kan ju skylla på att alla varit rejält sjuka här hemma (utom jag) och att det var blött och segt på stigen längs vattnet men jag vet inte om det är anledningen. Det är också svårt att få upp pulsen, mjölksyran kommer i benen och jag flåsar som bara den men pulsen är ändå inte så hög som den varit tidigare. Jag vet inte varför men jag skulle gärna vilja ha en bra förklaring. Kanske är det bara så att jag inte är så van att ta ut mig eftersom jag den senaste tiden kört mycket lugna långpass. Säkert inget att fundera för mycket på.


Jag och Sixten tar igen oss på trappen efteråt. Sixten som är lite sjuk sov i och för sig mest under rundan.