#Uteärinne - Sara & Aron

Sara Rydefjärd är bolagsjurist inom skönhetsbranschen och älskar att springa, paddla, klättra och åka skidor. Sara tränar oftast med ett leende på läpparna och helst utomhus. Aron Modig är riksdagsledamoten som springer och spelar tennis. Båda har anmält sig till IRONMAN i Kalmar 2016 och här kan ni följa deras resa dit. #Uteärinne - Sara & Aron nås på utearinne@gmail.com och finns även på instagram som @rydefjard respektive @aronmodig.

Göteborgsvarvet

Igår var det återigen dags för ett av mina favoritlopp, Göteborgsvarvet.

Hade ingen bra känsla på morgonen men bestämde mig för att försöka springa snabbt med målsättningen om 5.00min/km. Det höll några kilometer, sen blev det riktigt trångt och farten gick ner, sen gick det segare och när jag passerade 10 km på 52.27 så insåg jag ju att det var kört, så bestämde mig istället för att ta det lite lugnare och njuta av loppet och Göteborg. Men det gick ändå tungt, jag fick kämpa för att hålla 5.20 tempo. När jag efteråt analyserar pulsen så hade jag en snittpuls på 181, när jag sprang halvmaran för en månad sedan, 5 minuter snabbare, så låg pulsen på 167. Så inte konstigt jag tyckte det kändes kämpigt. 1.52 stannade klockan på, och såhär en dag efter med lite vetskap om pulsen så känns det bra. Igår var jag lite besviken på mig själv för dålig prestation. 


I starten tillsammans med en elefant, cool tjej. Det var väldigt varmt så jag undrar hur länge hon orkade kämpa på i dräkten.


Försökte ta en selfie med tjejen som sprang baklänges uppför bron för Clowner Utan Gränser (hjälte!) men gick sådär. Hon kom i alla fall i bild.


Mysig helg på Hönö med häng med familjen. Fjärde året i rad. Moses har skaffat ett eget instagramkonto, han kan följas på @mosesmodig.

Aron hade en sjukt bra tid, men den får han skriva om själv.

//Sara


Långpass med ny löparklocka

Det blir faktiskt roligare att ge sig ut på långpass med ny löparklocka, en Fenix3 men massa roliga funktioner så nu försöker jag analysera löpkadens bl.a. 

Jag skulle sprungit 32 km idag men det blev ”bara”28 km, vilket känns helt okej. Kom iväg lite senare än beräknat och hade dessutom vänner hemma som passade Moses. Och när jag sprang långpass för några veckor sedan tänkte jag helt fel och sprang 33 km istället för 30 km, så tycker det typ jämnar ut sig. Tempot blev också lite lägre än tänkt, skulle enligt schemat legat på 5.50-6.10. Får springa lite fortare nästa gång.


För att fortsätta öka motivationen beställde jag också idag hem en massa träningskläder online. Hinner inte shoppa eftersom all tid går åt för att jobba, träna och passa söt hund (som inte är road av att gå på Åhlens). Varje vecka är ett pussel för att Aron och jag ska få ihop våra sex träningspass. Jag slarvar lite med simningen, blir oftast bara ett pass per vecka och inte två som schemat säger. Får skärpa mig där… 

Igår var vi på schlagerfest och Moses var uppklädd. 

//Sara


Ett halvdant Kungsholmen runt 10 km

Fick ingen bra känsla från starten och sen sprang jag i tre kilometer och funderade på vad jag kunde skylla på, dålig sömn pga hundvalp, så höga pollenhalter att det trots allt märks av på astman, alldeles för varmt, eller helt enkelt bara omotiverad. Efter halv loppet fick jag bättre fart och sprang in på 48.45. Ungefär 1,5 minut sämre än förra året. Innan året är slut ska jag trycka ner tiden. Blev irriterad vid målgång, varför kunde jag inte bara bestämma mig för vilken fart jag skulle hålla och springa efter det istället för att känna efter. Nåväl, det kommer många fler milslopp och det blev ju ändå ett bra träningspass. 

Sött matchandes med vår söta hund.

//Sara


Snart: Göteborgsvarvet

Snart är det dags för en av årets absoluta höjdpunkter, alla kategorier. Det handlar förstås om Göteborgsvarvet, ett lopp som jag förknippar starkt med våren och folkfest liksom med att Göteborg visar sig från sin bästa sida.

Min tid från förra årets lopp, 1:24:45 (vilket för övrigt är mitt personbästa på distansen), gör att jag i år får starta i startgrupp 1 (av totalt 30 startgrupper), alltså samtidigt som eliten. Då lär det med andra ord inte gå att skylla på att långsamma löpare är i vägen i starten, om jag nu skulle bli missnöjd med mitt lopp. 🙂

Tidsmässigt hoppas jag i år på ett förbättrat personbästa också på halvmaran, och då är Göteborgsvarvet enda möjligheten i vår. Det borde gå, eftersom jag tränat betydligt mer, bättre och hårdare i vår jämfört med de senaste årens försäsonger. Vi får se, oavsett vilket hoppas jag att också årets ”varv” blir en härlig upplevelse!

gbgvarvet

//Aron


Morgonstyrka

Har en stående PT-tid på onsdagar 6.30 och har under våren hunnit med ca 20 PT-pass. Fokus på att bygga styrka för att orka köra en ironman. Det har blivit många marklyft och benböj. Nu skulle jag nog kunna köra passen själv, men blir peppad av min PT Camilla och tycker det skönt att någon har bestämt vad jag ska göra, behöver inte själv tänka utan går bara dit. 


Marklyft förra veckan.


Och pull-ups i morse. Avslutade med dips där jag verkligen har blivit starkare, gjorde 5 + 5 + 6 + 7 st. Att gå från gymmet kl 07.30 och känna mig stark gör hela min onsdag! 

//Sara


En dålig nyhet…

… är att jag idag har haft feber. Det i sig är väl inte så anmärkningsvärt, men faktum är att detta är fjärde gången bara i år som jag tvingas ställa in/skjuta på träning på grund av just feber. Vet inte riktigt vad som är orsaken, men en gissning är väl någon form av överansträngning kombinerat med för lite sömn. I söndags körde jag exempelvis både ett långpass löpning (22 km) i ett lite högre tempo och tuffa norska spinningintervaller på Friskis & Svettis och igår hade jag en lång och tuff dag på jobbet, tyvärr kombinerat med för lite sömn. Förhoppningsvis blir det bra väldigt snart så att jag inte tappar träningspass också denna vecka.

Positivt är att vädret idag och de senaste dagarna varit underbart!

//Aron


Energi till långpassen

Förra veckans 30 km-långpass blev en obehaglig upplevelse, då jag gick in i ”väggen” redan efter 22 km. Hittills i vår har jag varken haft vatten eller energi med mig på långpassen och det fick jag uppenbarligen sota för denna gång.

Jag bestämde mig därför för att beställa sportdryck, gels och bars att ha med under de längre passen. Det fick bli PowerBar som leverantör, eftersom såväl Jönköpings 70.3 Ironman i juli som Kalmar Ironman i augusti använder just dessa. Under långpassen framöver hoppas jag därför på 1) mer energi och bättre kapacitet och 2) att vänja mig vid den näring som kommer att erbjudas vid sommarens viktigaste tävlingar för min del. Självklart utöver allt annat positivt som kommer av långpassen.

powerbar

 

//Aron


Vaccinera bort pollen

I Aftonbladet kan man läsa om hur jag vaccinerade bort pollen. Jag skrev om det i ett inlägg förra våren som en journalist på Aftonbladet läste och vill skriva om.

Nu när halterna är galet höga och jag knappt märker det är jag så glad att jag fick möjligheten att göra behandlingen och tog mig tiden. Om man har hatat våren så är det extra fantastiskt att kunna njuta av den!


  Jag hoppas att artikeln gör så att fler får upp ögonen för behandlingen och kan bli av med skiten.

//Sara


Halvmara & cykling

Jag fick ett mail av en helt annan anledning än träning och bloggen där avsändaren skrev att hon följer min blogg. Inte så mycket att följa eftersom vi är så dåliga på att uppdatera, men det gav mig en spark i baken att komma igång och skriva igen.

Just nu är det stort fokus på att planera så att vi båda två kan få till våra sex träningspass per vecka, det är ju lite krångligare när vi har en valp som inte kan vara ensam längre stunder.

I helgen lämnade vi Moses till vår kompis Hanna så att vi fick lite tid till att tillsammans försöka lära oss att hantera våra nyinköpta cyklar. Vi cyklade runt på en skolgård och övade på att klicka i och ur skorna. Att vi om mindre än fyra månader ska cykla 18 mil på de där cyklarna känns ju minst sagt overkligt. Men det ska väl gå det också. Hundvakt är bokad även till söndag då vi ska våga oss ut i ett par timmar utanför skolgården. Hundvakt är även bokat till på lördag då vi båda springer Kungsholmen runt 10 km. Jag sprang min snabbaste tid förra året på det loppet. Får se hur det känns om jag kan nagga på tiden, 47.09.


För drygt en vecka sedan sprang jag Women’s health halvmaraton, jag tycker det är fånigt med tävlingar endast för tjejer. Det hade aldrig gått med en halvmara enbart för män. Men det låg bra till i tiden och jag hade en kompis som också skulle springa. Det var ganska kyligt, men vi klarade oss precis från haglet. För två år sedan bröt jag loppet då jag fick väldigt tungt att andas. Det låg en lite negativ känsla över loppet samtidigt som jag hade en revanschlust. Målet var att försöka komma under min bästa halvmara tid på 1.48 från Göteborgsvarvet förra året. Det kändes lite segt i början och jag hamnade efter 1.49 farthållaren, vilket störde mig, jag höll ju tänkt fart som skulle vara under 5.08 genom hela loppet. Vid 5 km tog jag mig om dem, vilket krävde sin energi eftersom det i princip innebar att jag fick ta fart ut i diket och springa om den stora klungan. Att ha dem i ryggen kändes bättre och jag kom in i ett skönt flow. Vid 12-13 km blev det fruktansvärt jobbigt och jag hann börja tänka en massa negativa tankar om att det aldrig skulle gå. Energin kom tillbaka efter ett vätskestopp där det serverades någon form av bar som jag sprang och gnagde på en stund. Den riktigt jobbiga kampen där jag i huvudet mantrade ”det här är ett krig som du ska vinna” och ”jag är inte trött, det här går”, kom vid 18-19 km. Jag lyckades hålla in i mål och kapade mitt personbästa med 45 sekunder. Tiden landade på 1.47.45. Jag tycker att jag någon gång borde kunna ta mig ner mot 1.45, men vi får väl se om den dagen kommer. Min goda vän Hanna som brukar göra mig sällskap på långpassen persade med 6 minuter, sjukt bra jobbat!

  


 


84 träningspass hittills i år

Alltså: nästan fem pass per vecka i snitt. Varken fler eller färre. Mest löpning och simning, men även en del spinning, styrketräning och tennis. Även några pass squash och badminton. Hyfsad bredd ändå och det är väl en av de bästa upplevelserna med denna triathlon-”satsning”. De senaste åren har det i princip enbart blivit löpträning men i år tvingas jag av naturliga skäl att bli mer allround. Det är svårt att se några som helst negativa aspekter av det.

//Aron


Ett litet steg för mänskligheten…

… är det naturligtvis. Man ska inte överdriva. Men för mig är det en väldigt stor sak. Nu har jag nämligen testat cykeln för första gången, den som i augusti ska bära mig 18 mil runt Kalmar och på Öland. Som ni ser fick det bli på en plats utan trafik och fokus låg denna eftermiddag på ”klicka i, klicka ur” men ändå var det en positiv upplevelse. Det kändes faktiskt enklare än vad jag hade förväntat mig med tekniken, de smala däcken, växlarna, bromsarna etc.

cykel

Nästa helg ska jag och Sara ge oss ut lite mer på riktigt, då är det dags för första cykelpasset utomhus!

//Aron


Premiärmilen på 36:26

Idag var det dags för årets tävlingspremiär. Precis som de två senaste åren fick årets första lopp bli Premiärmilen på norra Djurgården med start och mål vid Stockholms universitet. Det blev succé för min del. Klockan stannade på 36 minuter och 26 sekunder och det innebar att jag förbättrade mitt personbästa på milen med över en minut. Självklart är jag väldigt nöjd med detta, nu får vi se om jag lyckas slipa formen och farten lite ytterligare inför vårens övriga lopp. För min del ser det ut att bli Kungsholmen runt (10 km den 7 maj), Göteborgsvarvet (halvmarathon den 21 maj) och Blodomloppet (10 km den 8 juni) innan det är dags att börja prova på triathlon i tävlingsform.

Morotskaka bjöds det på i vårsolen efter målgång.

Morotskaka bjöds det på i vårsolen efter målgång.

//Aron


Moses

Vi är med hund, en vansinnigt söt 9 veckors labradoodle. Han flyttade hem till oss i torsdags.   Idag blev det långpass, 18 km, hemifrån och till och runt Djurgården. Så skönt väder, riktigt trångt utmed strandvägen av allt folk som var ute och njöt av vädret. På lördag är det årets första lopp, premiärmilen ute på norra Djurgården. Blir en bra test av formen. 

 
//Sara


Att springa efter spinningpasset

I vårt träningsschema står det att vi ska springa en kvart efter spinningpasset. Efter ett tufft spinning intervall puls pass är benen inte alls så pigga på det, men efter några minuters jogging funkar det ganska bra.

Det är kul att träna tillsammans, vår kloka coach Magnus har insett det och gett oss liknande scheman (även om en av oss är betydligt snabbare på löpningen…). Vi passar på att köra pass tillsammans nu för om  ett par veckor kommer det krävas att någon vaktar valpen för att vi ska kunna köra tillsammans. 

   
 
//Sara


5 månader och 5 dagar kvar 

Här tillbringade jag förra veckan. En vecka utan ”vanlig” träning men fylld med mycket mjölksyra i benen. Hade glömt hur jobbigt det var att åka skidor. Kanske var det inte en så bra idé att springa 24 km långpass på lördagen innan jag flög ner till Österrike. Nåväl, härligt var det i vart fall! Bra backar, ett par dagar med solsken och dag med fantastisk lössnöåkning.  
Harvar på med träning inför Ironman, ett spinningpass, två crawlpass, ett löpintervallpass, ett löplångpass och 1-2 styrkepass med PT varje vecka. Supernöjd med mina PT-pass på Sats, har kört 2 gånger i veckan i 7 veckor nu. Har blivit så mycket starkare och känner mig stark, väldigt roligt. 💪🏻

// Sara

 


24 km i gråkallt väder fick avsluta träningsveckan

Ett långpass löpning fick avsluta veckans träning. Strax efter att Vasaloppsvinnaren John Kristian Dahl nådde Mora gav jag mig ut på mina 24 km runt Stockholm. Jag körde ett halvvarv runt Kungsholmen bort till Västerbron, sprang över bron och sedan motsols runt Södermalm tillbaka till Västerbron, därefter över bron igen och tillbaka samma väg runt Kungsholmen.

Vädret idag var rätt kasst, runt nollan och bitvis kall vind med snö. Men ändå var det som så ofta skönt att komma ut på söndagen och få ljus och (någorlunda) frisk luft. I lurarna körde jag idag ett långt avsnitt av hundpodden ”Vår bästa vän” (vi får hem vår hund inom kort) och därefter veckans avsnitt av Ekonomiekot lördag. Båda programmen rekommenderas för de som har intressen åt dessa håll.

 

24 km2

Talande bild för dagen.

24 km

Nog är det härligt med löpning!

24 km3

Lite oklar pulsutveckling under första halvan av passet, men sedan mer rimligt. Vet inte riktigt varför det ser ut så. Inte jättemycket höjdskillnader längs vägen.

 

Sammantaget i veckan har det blivit åtta pass:

  • Måndag: Styrketräning helkropp (1 h)
  • Tisdag: Backintervaller löpning (10 x 2 min) och tennis (1 h)
  • Onsdag: Simning (60 min)
  • Torsdag: Spinningintervaller (45 min) följt av 15 min löpning för att träna övergången
  • Fredag: Simning (intervaller)
  • Lördag: Squash (45 min)
  • Söndag: Långpass löpning (24 km)

Sammantaget en bra vecka!

//Aron


Välkommen hem!

Idag köpte jag så den cykel jag har tänkt träna med under våren och sommaren och köra Ironman med i augusti. Det fick bli en Scott Speedster 10 i storlek medium (54 cm). Första cykeln jag köpt sedan mellanstadiet. Jag har ju kommit igång någorlunda med spinningträningen efter jul – kör ett intervallpass i veckan på Friskis & Svettis – men nog blir det en spännande utmaning att börja köra racer utomhus. Ser fram emot det!

cykel.1

 

//Aron


Tisdagsmorgon = backe

På veckans träningsschema står bland annat 10 x 2 min backlöpning. Det är ett tungt pass så lika bra att klara av det i början av veckan, tänkte jag. Drog ut i morse vid 07:30 och värmde upp med 3-4 km lugnt löpning på vägen bort till Västerbron, där jag brukar köra sådana här längre backintervaller. Jag börjar under bron och kör sedan hård löpning tills jag kommit upp till toppen av bron (brukar ta 2,5 minut) och sedan springer jag hela vägen ned igen. Mellan varje intervall vilar jag en minut.

Som ni förstår är dessa pass längre än man tror, och tar mer tid än man tror. Totalt blev det idag 16 km löpning på 1 timme och 25 minuter. Bra start på dagen och skönt att ha det gjort, men nog finns det betydligt roligare pass!

backe

//Aron


Vilopuls på 44!

Sedan början av november använder jag aktivitetsbandet Microsoft Band 2, både i vardagen och vid träning. Vid sidan om att bandet efter tre månaders användning lade av så att jag fick reklamera det (fick ett nytt) så är det ett riktigt bra band med funktioner som både pulsmätare och GPS, vid sidan om alla funktioner som är standard på denna typ av produkter.

Som exempel tycker jag att det går lika bra att använda detta band vid löpning som min Polar-pulsklocka.

En av de roligaste funktionerna är dock mätningen av sömnen. Informationen nedan får man varje morgon. Extra intressant idag var att jag noterade en vilopuls på 44. Det är det lägsta jag uppmätt under de fyra månader jag haft bandet. Roligt att se. En kompis sade att minimigränsen för att få ge blod är en vilopuls på 45, men det vet jag inte om det stämmer.

vilopuls

//Aron


Årets andra långpass

Långsamt, långsamt börjar dagarna bli ljusare och längre och vårsolen komma fram. Jag tycker att söndagslångpassen är ett bra sätt att följa vårens ankomst. Från vecka till vecka till vecka kan man helt enkelt se reell skillnad.

Idag var det dags för årets andra långpass. 20 km stod det på schemat och jag körde längs med en tredjedel av Kungsholmen, över Västerbron, runt hela Södermalm, tillbaka över Västerbron också till slut tillbaka längs den där tredjedelen av Kungsholmen. Fantastisk väder var det och löpningen kändes bra. Jag körde helt utan press, och snittade på 5.15 min/km med en genomsnittlig puls på 152.

Detta var stor skillnad jämfört med förra förra veckans långpass då jag efter en veckas förkylning snittade 6,05 min/km med en genomsnittlig puls på 159. Intressant att se skillnaden!

Nedan är några bilder från rundan.

långpass4

långpass2

 

långpass1

långpass3

//Aron


Laddar för 2016

Ju längre tid det går utan bloggande ju mer tar det emot att skriva ett blogginlägg eftersom man ligger så efter. Men hösten har varit full med jobb och tyvärr inte lika mycket träning som vanligt. Men har hållit igång så gott det går med lite löpning och spinning, en del crawl och mer rörlighet och styrka. Och sådana där roliga träningspass som Anti-Gravity-Yoga, inte så fysiskt med väldigt roligt och skön stretch för stel rygg.

anti gravity

Snart beger vi oss österut för en efterlängtad semester i Asien, där ska vi ladda upp inför 2016 års alla utmaningar. Är taggad på att dra igång ordentligt med träningen inför Ironman efter semestern.

Passar på att tipsa om min löpcoach (och snart triathloncoach Magnus) som ordnar med en weekend i Torekov för att ta hand om sig själv.

Mindyourlife

God jul!!

//Sara


Hur fort kan det tänkas gå i år?

Inför den kommande säsongen har jag kollat lite på de senaste årens löptider (min/km). Så här har det sett ut. Förra året slog jag personbästa på samtliga distanser som jag är intresserad av. Hur fort kommer det att gå i år?

 

2012

2013 2014 2015

2016

10 km

4.14 3.50 3.45

?

Halvmarathon

4.16

4.25 4.02 4.01

?

Lidingöloppet
(30 km)

4.56 5.04 4.24

?

Marathon

4.49

5.13 4.27 4.13

?

//Aron


Löpning i Central Park

Vi har inte försvunnit, bara inte sprungit så många lopp som det är enkelt att blogga om.

Bjuder på en bild på höstens vackraste löpning i Central Park NY, två morgonlöppass blev de under vår vecka i NY.

central park

Njuter av att inte följa något träningspass utan träna som känslan faller på, löpning runt Kunsgholmen, yoga, bodybalance, somamove, styreketräning, cirkelfys, spinning och simning. Försöker öka på med spinning och simning (från obefintliga nivåer) till någon gång per veckan för att få kroppen att förstå att 2016 så ska den både simma och cykla väldigt mycket mer.

//Sara


Årets tuffaste intervallpass?

I ganska precis åtta månader har jag nu kört seriös och strukturerad träning – planerad av ypperlige träningscoachen Magnus Hagström – för att klara av innevarande löpsäsong. Distanspass, långpass, intervallpass, backpass, terrängpass med mera, om vartannat. Igår tror jag dock att jag körde årets hittills allra tuffaste pass. Då enligt följande på löpbandet:

 

Uppvärmning: 15 min lätt jogg
1 x 3 km i 3,45 min/km (max-milfart)
1 x 2 km i 3,40 min/km
1 x 2 km i 3,35 min/km
2 x 500 m i 3,30 min/km
2 x 500 m i 3,25 min/km
2 x 500 m i 3,19 min/km
Nedvarvning: 15 min lätt jogg

 

Kändes riktigt bra att klara av det. Förhoppningsvis bådar det gott inför Lidingöloppet nästa vecka.

//Aron


Igång igen – laddad för Stockholm Halvmarathon

Den här veckan har jag kommit igång igen med träningen. I tisdags var det fjärde tillfället (tredje för mig) på grundkursen i crawl, igår körde jag intervaller (3 x 2 km) på gymmet och idag blev det 15 km ganska lugn terränglöpning i skogen. I stort har det känts bra, inte så tungt efter förra veckans totala träningsfrånvaro.

Nu är siktet inställt på lördagens Stockholm Halvmarathon. Det blir fjärde gången jag springet det loppet (även 2011, 2012 och 2013). Bäst gick det för två år sedan då jag kom i mål på 1.33.12. I år startar jag i första startgrupp och hoppas på att putsa den tiden med cirka tio minuter. Vi får se hur det går!

Lite kompisar som också var ute och rörde på sig.

Lite kompisar som också var ute och rörde på sig.

Fin morgon!

Fin morgon!

... men det var blött på sina ställen.

… men det var blött på sina ställen.

//Aron


Förkyld…

Förkylningen som jag fick med mig från Kebnekaise är visserligen inte så väldigt svår, men den har hängt i och jag har därför inte velat träna alls i veckan. Detta är sjunde vilodagen i följd. Lite irriterande är det alls eftersom det nu bara återstår tre veckor av min tänkta löpsäsong. Tanken har varit att springa Stockholm Halvmarathon nästa helg, och därefter Lidingöloppet (30 km) två veckor senare för att sedan ställa om träningen till uppbyggnadsträning utan tävlingar under årets sista tre månader. Den planen kvarstår, även om några av uppladdningspassen inför kommande prövningar har fått stryka på foten.

 

Mina målsättningar inför dessa två lopp är personbästa på halvmaran (bättre än 1.24.45) och medaljtid på Lidingöloppet (bättre än 2.15). Jag tror och hoppas att jag ska klara dessa gränser. I sådana fall skulle jag vara mycket, mycket nöjd med årets löpsäsong. På återseende!

 

//Aron


Nikkaluokta och Kebnekaise

Den gångna helgen spenderade jag med nationalekonomerna och opinionsbildarna i Kebnekaisegruppen, i Nikkaluokta och omgivningarna där omkring. Det var 14:e året i följd som gänget gav sig iväg till en naturskön plats för att vandra och diskutera aktuella samhällsfrågor, men första gången som jag var med. Vi bodde på Nikkaluokta fjällstation.

 

Schemat var enkelt: två-tre timmar konferens per dag, bestående av 15-minutersdragningar (på något intressant ämne som någon av deltagarna hade expertkunskaper inom) och därefter diskussion runt bordet. Därutöver vandring. På lördagen gick vi upp och ned för Nikkaluokta byfjäll, vilket blev en hajk på ganska precis sex timmar.

 

På söndagsmorgonen var det dags för Kebnekaises sydtopp. Vi tog helikopter (avgång 07:30) förbi Kebnekaise fjällstation för att landa i Kitteldalen utmed den västra leden. Tidsschemat var relativt pressat och för att ha en rimlig chans att hinna upp på sydtoppen innan återfärd till Nikkaluokta var vi tvungna att ”fuska” lite på detta sätt (vi lär ha sparat ungefär 90 minuter jämfört med att börja vandringen vid Kebnekaise fjällstation). Vår grupp om totalt 13 personer splittrades upp i fyra mindre grupper då vi påbörjade vandringen. Det var förstås svårt att hålla ett jämnt tempo som passar alla.

 

Det gick bra! Jag och de fyra personer som gick med mig kom alla upp på sydtoppen. Dock var sikten mycket dålig och vi såg nog en yta om hela tio kvadratmeter därifrån från toppen. Men nu har jag varit uppe även på Kebnekaises topp! (Något jag misslyckades med då jag var där uppe veckan efter midsommar tidigare i somras.) Efter Kilimanjaro och Kebnekaise får jag se vad som blir nästa bergsutmaning för min del.

 

Vandringen från Kitteldalen över västra leden till sydtoppen och sedan tillbaka ända till Kebnekaise fjällstation tog cirka sju timmar.

 

Det var en härlig helg men tyvärr fick jag med mig en förkylning hem. Vi får därför se hur det blir med träningen i veckan.

 

//Aron

 

"Överläggningar" på Nikkaluokta byfjäll.

”Överläggningar” på Nikkaluokta byfjäll.

Fikapaus på vandringen uppför Nikkaluokta byfjäll.

Fikapaus på vandringen uppför Nikkaluokta byfjäll.

Så här såg det ut när vi närmade oss sydtoppen.

Så här såg det ut när vi närmade oss sydtoppen.

På sydtoppen!

På sydtoppen!

Snart framme vid Kebnekaise fjällstation...

Snart framme vid Kebnekaise fjällstation…

Hej, hej!

Hej, hej!


Maratonpodden

På väg till jobbet imorse lyssnade jag för första gången på Maratonpodden. Det är en podcast om uthållighetsidrott med journalisten och bloggaren Petra Månström, som också driver Maratonbloggen hos Svenska Dagbladet. Det var ett riktigt trevligt format, där Månström samtalar om träning med en profil inom uthållighetssport.

 

Jag började med den svenske ultralöpningsstjärnan Jonas Buud. Han har bland annat vunnit Swissalpine Marathon (78 kilometers ultralopp som går runt Davos i Schweiz, jag var själv där och sprang halvmarathondistansen förra sommaren – rekommenderas!) åtta gånger och UltraVasan den senaste två åren. Då Vasaloppets ultravariant gick av stapeln i lördags sprang Buud de 90 kuperade kilometerna med en genomsnittlig kilometerhastighet på 3.50. Helt otroligt!

 

Det man slås av när man lyssnar på podden med honom är hans ödmjukhet och prestigelöshet, men också hur avslappnat han verkar se på träningen. Verkligen ett inspirerande program.

 

//Aron

 

 

 

 


Triathlon i Stockholm

I helgen gick Vattenfall ITU World Triathlon av stapeln i Stockholm, med både proffs och glada amatörer bland de 4 000 (!) deltagarna. Jag och Sara gav oss ut för att titta lite på spektaklet igår. Nog var det lite rörigt för den oinsatte, när flera olika distanser och klasser pågick samtidigt. Stora delar av staden var avspärrade för att göra plats för hjältarna.

 

Vi höll till runt stadshuset och kollade dels in simningen, men framför allt växlingarna mellan simningen och löpningen och mellan löpningen och cyklingen. Det var första gången vi kollade in triathlon live och vi blev riktigt taggade för att prova på själva. Det var många fler amatörer än väntat – i alla åldrar – som typ cyklade med sina ”city bikes” med tillhörande cykelkorgar. Väldigt roligt att se!

 

Sedan fick vi också se Emma Igelström, som deltog (och kom tvåa) i supersprint, alltså 400 m simning, 10 km cykling och 2,5 km löpning. En kort distans för henne förstås, men då ska man komma ihåg att hon körde Ironman i Kalmar så sent som för en vecka sedan. Helt okej återhämtning där, får man säga!

 

Det är helt klart ett tips att gå ut och kolla nästa gång det kommer en triathlontävling till din stad. Mycket mer ”publikfriande” än man tror för att vara en konditionsidrott!

 

//Aron

Så här såg det ut där simmarna startade i Riddarfjärden.

Så här såg det ut där simmarna startade i Riddarfjärden.

Många cyklar var det i växlingszonen.

Många cyklar var det i växlingszonen.

Vi fick ett leende tillbaka från Emma Igelström då vi hejjade på henne vid växlingen från cykel till löpning.

Vi fick ett leende tillbaka från Emma Igelström då vi hejjade på henne vid växlingen från cykel till löpning.


Skön paddling!

Jag älskar att söndagspaddla kajak. Lugnt och fint och njuter i fulla drag av sommarstockholm. I helgen blev det tre trevliga turer. Kanske blir min Epic ledsen på mig eftersom hon sällan får surfa och paddla fort, men i sommar har Johan varit ute och rastat henne ett par gånger med lite måndagsträning bla.

  Med Johanna som premiärpaddlade.
  Med Aron som börjar få till både tekniken och balansen.Och med Magnus som också börjar få till det. Det märks att han jobbar med träning, bra kroppskontroll och kan ta instruktioner. Magnus är min löpcoach och numera även Ironman-coach. 

I övrigt ligger jag lite lågt med löpningen efter fjällmaran och roar mig med att träna annat roligt.

Vi var och kikade på Stockholm triathlon en stund idag och blev så peppade på triathlon. Mycket nytt att lära in på ett år men det ska nog gå det också. Ser så mycket fram emot min nya utmaning – att lära mig simma, cykla och springa i följd och klara av att genomföra Ironman i Kalmar.

//Sara


Veckans träning

Efter tisdagens första lektion med crawlskolan har jag kört följande träningspass:

Onsdag – Löpning: intervaller, 3 x 1 600 m, på bana. Samtliga i 3,45 min/km-fart.

Torsdag – Löpning: 25 km terräng och Kajak: en timme lugnt

Fredag – Simning: 45 min med fokus på de övningar vi gick igenom på tisdagens simkurs.

Lördag – Löpning: intervaller, 3 x 3 km, på bandet. Första och tredje intervallen i 4,00 min/km-fart och den mittersta i 3,45 min/km-fart.

Söndag – Kajak: en timme lugnt

Bättre variation än vanligt för min del, men det var inte speciellt svårt när det var en sådan kanonvecka vädermässigt.

Reflektionsmässigt måste jag säga att jag har utvecklats rätt mycket på kajakfronten denna sommar. Men även att det känns lite som en utmaning att få in två simpass per vecka i planeringen under hösten. Men det känns ändå som ett måste och får vara prioriterat.

Paddling tar på krafterna!

Paddling tar på krafterna!

25 sköna kilometer i skogen!

25 sköna kilometer i skogen! Traillöpning är verkligen avkopplande om man tar det i ett hyfsat lugnt tempo.

/Aron



Första ”simpasset” på vägen mot IRONMAN Kalmar 2016!

Ett liten sak kan tyckas, men ändå ett ganska stort steg för mig på vägen mot nästa års IRONMAN Kalmar. Ikväll startade nämligen grundkursen i crawl vid Eriksdalsbadet, som jag går de kommande åtta veckorna. Vid första passet idag fick jag och mina fem medsimmare öva på benspark i magläge, benspark på rygg och benspark i sidoläge. Grundtanken tror jag dels var att vi skulle inse att vi måste öva upp vår ”simkondis” (som tydligen är något annat än god kondition ”på land”) och dels att vi förstå att det här med andning under simning inte är så enkelt. I vilket fall var det roligt! Och det ska verkligen bli intressant att se hur fort det går att utveckla simningen. Jag startar kanske inte på noll, men inte alltför långt därifrån.

Första simpasset avklarat! Eller ja, "simpasset".

Första simpasset avklarat! Eller ja, ”simpasset”.


Riddarfjärdssimmet

I lördags var det dags för Riddarfjärdssimmet. Jag körde förra året och i år hade jag utmanat en kollega som hängde på. Start vid Stadshuset och målgång i Rålis.

Det är en sån lustig känsla när man står utanför Stadshuset iförd våtdräkt och ful badmössa och hoppar ner i vattnet. 

I år har jag varken simmat eller paddlat lika mycket som förra året vilket märktes. Jag tycker att jag simmade på rätt bra men missade förra årets tid med en knapp minut. Kom i mål på 31.18 på distansen 1609 meter. Jag behöver öva på att simma i öppet vatten för att jag har svårt att hålla rak linje. Det blev ett sicksackande där jag drog mig inåt land. 

Men det var väldigt roligt!

 Fick låna våtdräkt av min vän Jonatan. Har inte simmat i våtdräkt sedan förra årets tävling, men så skönt med flyter man får!  
 

Krångla sig ur våtdräkten och vidare till en av mina käraste vänners bröllopsfest.

//Sara


AXA Fjällmaraton

AXA Fjällmaraton var magiskt!! Så vackert och roligt!

Vi åkte upp till Årefjällen med nattåget mot fredagen. Tåget var 3,5 h försenat, när det äntligen gled in på perrongen så hörde man jubel och applåder från resenärerna, nästan alla klädda i fritidskläder och med stora ryggsäckar.

Vi hade bokat boende i Undersåker eftersom vi sett att det skulle gå transferbussar dit från start och målgång. Kan verkligen rekommendera Fjällsätra, fina rum, trevlig personal och god mat.

På fredagen åkte vi in till Åre och tog oss upp på Åreskutan. Det var mitt första besök i Åre under sommaren och jag blev verkligen inte besviken. Så vackert! Min fot hade strulat något veckorna innan och bara några dagar tidigare hade jag fått avbryta en promenad i Montenegro och ta en taxi hem för att jag började halta och hade ont. Så in snälla och proffsiga naprapat Mattias som också var i Åre för att supporta några vänner som skulle springa mötte upp mig på ett café och tog sig an min fot. Top class service!

På morgonen åt vi en rejäl frukost (semesterns bästa under alla hotellnätter) och tog bussen till starten tillsammans med ett stort gäng som kommit upp med nattåget. I startfållan börjar jag prata med Jenny, en supertrevlig tjej som också sprang för första gången. Vi tog sällskap och sprang tillsammans innan jag släpper henne vid 27 km. IMG_4914

Jag ställde mig i startfållan med gruppen med beräknad sluttid på 7-9h. Det är ju jättesvårt att att ha någon uppfattning om hur lång tid det skulle ta då jag är rookie på fjällopp. Vi gick uppför och sprang nedför. Jag tyckte det var så roligt med utförslöpningarna, ett stort leende på läpparna och ibland något glädjetjut. Jenny och jag varvade med vem som drog, jag med långa ben med stora kliv uppför och hon med snabba fötter nerför.

Vi tog en etapp i taget och såg fram emot första stoppet där det skulle serveras kanelbullar. Vi fyller på vätska och springer vidare. Vid det andra stoppet skulle maten serveras och vi stod där och åt överkokta snabbmakaroner tillsammans med saltlakrits.

IMG_9837IMG_9844
Så vacker natur så att man får stanna för att ta bild.

Vid 26 km börjar jag få lite känningar i mitt vänstra knä (men det hade varit höger fot som nu var tejpad som jag var orolig för), och vid 27 gör det rejält ont. Jag får släppa iväg Jenny. Det börjar göra så ont att jag inser att jag nog kommer behöva bryta vid nästa kontroll Ottsjö vid 28 km. Så tråkigt!! Innan Ottsjö var den en flack sträcka och sen en rejäl uppförsbacke. När jag har kommit upp dit och stått stilla en liten stund och käkat kanelbulle så tänker jag att jag nog ändå ska fortsätta, i värsta fall kan jag ju gå 16 km. Så jag ger mig av. Detta ångrar jag efter någon kilometer in i skogen. Det gör skitont i mitt knä. Dessutom är det lerigt och allmänt deppigt eftersom jag inte längre har mitt trevliga sällskap. Tänker att jag får bryta vid nästa tillfälle som är vid 33,5 km. När jag kommer dit så är kontrollen en liten stuga på fjället, inte en kontroll som passar för att kliva av. Jag sitter en stund, resonerar med sjuksköterskan som kokar buljong, stretchar, äter chokladbullar och funderar på vad jag ska göra. Bestämmer mig för att fortsätta kämpa och får knät lindat. Så stapplar vidare, ibland några löpsteg och ibland  snabb gång. Har ett sista fjäll att ta mig uppför, och uppför gick ju bra. Där börjar det regna och blåsa vilket nog ökade farten ytterligare något för regnet slog som småspik i ansiktet.

IMG_4942

Här satt jag och grubblade…

IMG_4941
Inte alltid så rolig terräng… Utöver lera fanns det myggor om man rörde sig för sakta.

img_4926.jpg

Jag stapplade i mål på 8h och 5 min. Gråtfärdig tog jag emot en våffla, det var den godaste våffla som jag ätit! Vilken underbar känsla! Och vilket fantastiskt lopp! Det hade såklart varit ännu roligare utan stökigt knä, men ändå, vilket underbart lopp! Jag var ute och sprang/lufsade en hel arbetsdag vilket ju såklart är rekord. Min snabba sambo sprang betydligt snabbare, han gick i mål på 5.05. Grym prestation.

IMG_4951

Tack AXA Fjällmaraton och Årefjällen för en fantastisk helg!

//Sara      IMG_4957

 

 


Anmäld till IRONMAN Kalmar 2016!

Hej!

Det här blir mitt första inlägg här på Multisportbloggen!

Jag bestämde mig redan för ett halvår sedan, så idag satt jag förstås redo framför datorn klockan 16 då startplatserna till nästa års IRONMAN Kalmar släpptes. Klockan 16:10 var jag anmäld och nu har jag alltså ett år och fyra dagar på mig för förberedelser inför mitt största kraftprov hittills: 3,86 km simning, 180 km cykling och slutligen den klassiska marathondistansen i löpning. Sjukt!

Tanken är att jag här på Multisportbloggen ska berätta om vägen från idag till den 20 augusti 2016 klockan 23:15, då jag förhoppningsvis har passerat mållinjen i Kalmar.

Jag som skriver detta heter Aron och är en glad och ganska ambitiös motionär. Som så många andra av dem som bestämmer sig för att prova på triathlon ”kommer jag ifrån” en av de tre grenarna. För min del är det löpningen som jag har ägnat mig åt under några år nu. Det har blivit en handfull marathon, några Lidingölopp och ett gäng halvmarathon under de senaste åren, bland annat. De senaste två åren har jag ökat intensiteten och blivit mer strukturerad i min träning. Hittills denna säsong har det lett fram till att jag klarat av milen på 37.34 (Kungsholmen runt), halvmaran på 1.24 (Göteborgsvarvet) och maran på 2.58 (Tromsø Midnight Sun Marathon).

Vad gäller simningen och cyklingen är jag dock en total nybörjare. Jag kan endast simma bröstsim, men har anmält mig till en grundkurs i crawl som inleds till veckan. Jag äger ingen cykel och har hittills inte cyklat annat än till/från skola och jobb. Just detta är dock en av de viktigaste anledningarna till att jag vill prova på triathlon och IRONMAN – jag vill prova på och lära mig nya idrotter och jag vill bredda min träning bort från enbart löpningen (som ju sliter mycket på kroppen). Andra viktiga anledningar är utmaningen i sig och tillfredsställelsen i att ha ett krävande projekt att arbeta och sträva mot.

Till vardags är jag riksdagsledamot och jag lever tillsammans med Sara, som också bloggar här på Multisportbloggen. Hon siktar också mot IRONMAN och tanken är att vi ska göra denna resa tillsammans.

Hoppas att ni vill följa med på detta äventyr. Jag återkommer strax!

/Aron

 

ironman anmälan1

Anmäld! Den 20 augusti nästa år gäller det!

 


Morgonpaddling och Hammarbybacken

Uppe med tuppen idag och gick och paddlade. Önskar verkligen att jag orkade upp lite oftare för det är ju magiskt på morgonen.  

   

Träffade för några veckor sedan en fd kollega i Eriksdalsbadets utomhusbassäng som också har börjat springa och simma. Vi sa att vi skulle försöka träna lite ihop då även Annika ska springa AXA fjällmaraton. Så på lunchen gick vi upp och sprang ner för Hammarbybacken i en timma. Väldigt trevligt och svettigt!   

 

//Sara


En månad kvar till AXA Fjällmaraton

Ser fram emot min premiärlöpning i svenska fjällen om en månad. Har i veckan inhandlat en löparryggsäck/väst från Nathan som jag testade idag. Ovant att springa  med ryggsäck men funkade bra under dagens 25 km i Ursvik. Gillar verkligen Ursvik, vacker natur och varierande bana. 

 

  

 Konstaterade att jag blivit en riktig löparnörd och funderar på hur det blev så. Kom inte fram till något svar men livsstilen får mig att må bra och gör mig glad. Summerar veckan med tre löppass, två yogapass, två styrka och en riktgt skön paddeltur igår kväll. Sommaren är min bästa träningsperiod, har så mycket energi.  Otroligt vacker tur runt Kungsholmen och Långholmem igår. 
Ha en fortsatt skön dag!

Sara


Kebnekaise 

För några år sedan skulle jag aldrig använda mina semesterdagar för vandringssemester, men nu är det andra tider och jag väldigt glad att vi har gjort det. Min första gång i svenska fjällen på sommaren, och således min första fjällvandring. 

Från Tromsö och midnattsolsmaraton gjorde vi ett stopp i Narvik (inget ställe man behöver besöka längre än några timmar). Vi var därfrån inbokade på tåg till Kiruna och såg fram emot en resa på Malmbanan, men SJ strulade såklart så det blev buss. Men vilken bussresa! Så vackert!  

  En natt i Kiruna (räckte gott och väl) där vi passade på att promenera upp på Loussavaara, ett av Kirunas gruvberg.
  Därefter vidare mot Nikkaloukta och vandring mot Kebnekaises fjällstation. Vår packning lämnade vi in på Kiruna turistinformation och tog varsin lätt ryggsäck med oss. Det regnade större delen av tiden vi gick men var en fin och trevlig promenad. Benen kändes helt återhämtade tre dagar efter maran, stora sköna kängor gjorde gott för fötterna. 
Vi var inbokade på topptur med guide upp för den östra leden vår andra dag men fick höra att den pga regn ställts in dagen vi kom. På morgonen vid 6.30 ösregnade det och jag hade dessutom rejält ont i halsen, så vi bestämde oss för att ställa in. Några få i gruppen valde att försöka men fick vända pga tung dimma. Jag får gå upp till toppen vid ett annat tillfälle. Regnet avtog efter lunch och vi tog en promenad. Härliga djup och vidder som är svåra att fånga på bild. Så vacket!  

     

Två nätter på fjällstationen gjorde gott, tid att ta det lugnt, äta jättegod mat, spela sällskapsspel och njuta av naturen. Minuspoäng för att duscharna saknade varmt vatten vid de tillfällen jag skulle duscha och för folk som gick runt barfota i matsalen. Att man inte får ha skor inne innebär inte att det är okej att ta av sig strumporna. 

Första men sannolikt inte sista gången jag fjällvandrade. Nu har jag ju dessutom en del utrustning för det.

 //Sara


Tromsø midnattsolsmaraton!

Så fantastiskt vackert!! Jag sprang med ett stort leende större delen av loppet, och hade tårar i ögonen vid starten. Det är något särskilt med maror. Jag blir så tagen av tillfället.  

 Eftersom jag känt mig hängig sedan jag sprang Blodomloppet i början av juni har jag inte tränat som jag brukar. Var rädd att jag fått någon infektion i kroppen, ville helst bara sova. När jag testade att springa kändes det jättetungt. Så jag har varit osäker senaste veckan om jag ens skulle kunna starta och inställd på att eventuellt behöva bryta loppet. Det måste dock ha varit gräsallergi som kroppen kämpat emot för igår kändes inget av det.

Hela racedagen gick ut på att ta det lugnt och äta ordentligt. Vi gick runt på stan och shoppade lite. Nöjd över att hitta både fin klänning och två löparjackor. Starten skulle gå inne i Tromsö kl 20.30. Speakern uppmärksammade stadens borgmästare som sprang samtliga distanser under dagen, totalt 8 mil, jubel och applåder. Två kilometer efter start var det dags att ta sig över till andra sidan vattnet vilket innebar en rejäl bro. Vi hade konstaterat innan att den slog Västerbron med råge, men den var inte så farlig som den såg ut, tur att den kom i början.  

Sen väntade nästan en mils löpning utmed vattnet. Min plan var 3-4 lugna km för att därefter gå ner på 5.30-fart. Eftersom jag gick in i väggen under Stockholm marathon förra året då jag sprang för fort första 15km var jag väldigt noga med att hålla min plan.  Det är så lätt att dra på för fort när det känns bra. Det stod mycket folk ute och hejade vilket gjorde mig glad, jag sprang med ett stort leende och high-fivade med massa barn. Lite segt att springa och vända men jag var så fascinerad av naturen. Hittade ett bra tempo runt 5.30 som flöt på fint. Småpratade med en italienare från Milano som höll samma tempo. Många internationella löpare som slutit upp för världens nordligaste mara.

     

Tillbaka över bron igen vilket gick bra även denna gång. Vi kom åter in till stan med mycket folk ute som hejade och fick sällskap av halvmaratongänget som precis startat. De höll ett bra tempo så skönt att hänga på. Här börjar jag prata med en härligt engelsman. Han var pensionerad lärare och ägnade sig nu åt att springa maraton. Han hade börjat för något år sedan med Athen maraton och betade nu av maror i alfabetets ordning, nu var han på M som i Midnight Sun Marathon. Han hade varit överallt i världen och sprungit. Så cool man! Bäst var Istanbul för det var så vackert men mest nöjd var han med Jerusalem där han persat på 3.51, trots alla kullar. Nästa vecka var det dags för Novi Sad i Serbien. 

Efter en tur i stan var det dags för att springa utmed vattnet till flygplatsen och vända. Det kändes som man aldrig kom fram. Sprang och kikade efter Aron som siktade på 3h. När jag mötte honom låg han på placering 13 och jag skrek ett hejarop. Han kom i mål på 2.58 och en 10:e placering! Sjukt bra jobbat! Men jag kämpade på mot flygplatsen som aldrig verkade dyka upp. Skönt med alla halvmaralöpare som jag kunde springa om och känna mig stark. Kroppen började kännas av och göra lite ont vid 30 km, men inte mer än att det gick att slå bort. Började bli nervös över att gelen som vi läst att de skulle servera på de sista två stationerna skulle vara slut. De tre Vitargo jag haft med mig hade jag ätit upp. Så sprang runt och oroade mig för detta i ett par kilometer och blev jätteglad när jag såg dem på nästa station, jordgubbssmak dessutom. Fyllde på med energi och tänkte att det här grejar jag, minde än ett Kungsholmen runt kvar. Räknade ner kilometer för kilometer och insåg att jag skulle ta föra årets pers som var 3.59.21. När det var tre kilometer kvar och vi började springa in i stan la jag i sista växeln och ökade tempot. När jag fick se Aron stå och heja och all publik på upploppet hittade jag ytterligare lite energi och spurtade i mål. En sådan underbar känsla! Klockan stannade på 3.55.03 och jag grät och försökte hämta andan. Möter upp Aron, tar lite mat och dricka och stapplar sedan till hotellet. Benen värker och jag vill helst av allt lägga mig på gatan, som tur är bodde vi nära målgången. Så nöjd och så glad. Får sms från mamma som suttit hemma och följt mig via hemsidan. Är så trött och matt, men att försöka sova så nära inpå ett mara visar sig vars nästintill omöjligt. 

Det är den första av mina fem maror som har känts bra hela vägen. Inte någon gång ville jag sluta springa och istället  lägga mig på trottoaren. Den där brutala tröttheten och de negativa tankarna infann sig aldrig. Tror jag kan tacka vårens alla långpass för det.

Tromsö levererade verkligen! Så fantastiskt vacker stad och trevligt lopp. Välorganiserat, enkel och bra information och bra support med vätska mm under loppet. Det som var negativt var banans sträckning, otroligt vacker att springa men segt med två vändningar.  

     

Nu har vi lämnat Tromsö för Narvik, staden som Gud glömde. Hit kan man låta bli att åka. Som tur är har vi bara en natt här för vidare färd mot Kiruna och Kebnekaise.    

Narviks kommunhus.   

 Firar.
Nu ska jag vila några dagar från löpningen och sen lägga på lite extra backträning när jag kör igång igen inför AXA Fjällmaraton i augusti. 

//Sara