Tjena,
För ett par veckor sedan kablades det ut en grym bild på ett skridskopar som stod på ett isflak i någon skärgård, minuterna innan jag såg den på nyheterna så dök den upp på min fejja och det visade sig att det var multisportpolarn och FK Herkules Martin Rådbo och hans babe som var ute på en långtur till havs då en bogserbåt bröt upp isen runtom, här är DNs story:
Det har hunnit gå lite drygt en månad sedan Martin Rådbo, 34 år, med sambo Solrun Gotteberg, 31 år, räddades med helikopter sedan de fastnat på ett isflak ute till havs. En förbipasserande bogserbåt gjorde att isen runt skridskoåkarna bröts i bitar och långfärdsturen fick ett dramatiskt slut. “Det är en händelse som sätter sig och finns med en i bakhuvudet hela tiden, säger Martin Rådbo”.
Den lyckade räddningen av paret fångades på bild och kablades ut i flera medier.
– Från Sjöräddningen sida har vi fått höra att vårt agerande var ett skolexempel på hur man bör bete sig i en utsatt situation men samtidigt kan jag inte komma ifrån tanken att vi gjorde fel. Vi var för långt ute och det är något jag ångrar, säger Martin Rådbo.
Efteråt har både Martin och Solrun varit ute i närheten av platsen där händelsen inträffade och de har pratat mycket om vad de egentligen varit med om. Just den aktuella dagen låg isen blank och tjock, när paret gav sig av ut var det också i princip vindstilla.
– Jag minns att det var en måndag och jag och Solrun hade bestämt att ta en tur direkt efter jobbet så vi åkte ut strax efter lunch. Dagen innan hade jag varit ute med ett gäng vänner och det var så härligt och fantastiska förhållanden att jag ville att vi skulle uppleva det tillsammans, säger Martin.
Från att först ha varit molnigt övergick dagen i klart solsken. Paret hade i varit ute i cirka en timme när de nådde området mellan Rörö och Måvholmen utanför Göteborg.
– Jag vet att vi stannade till och plockade upp kameran för att ta några foton och att jag noterade bogserbåten på avstånd.
Martin uppskattar att det var uppemot 800 meter från den punkten där de stod till den yttersta iskanten där det var öppet hav.
– Det är vanligt att det knakar och spricker i isen ute på havet och jag har flera gånger varit med om att isen kan gunga lite men jag har aldrig tidigare upplevt en så pass kraftig rörelse som skedde den där dagen.
Vågsvallet efter bogserbåten fortplantade sig in under isen.
– Vi såg hur de halvmetershöga vågorna fick isen att liksom bölja sig upp och ner och spricka i alla riktningar. Plötsligt var isen uppskuren i en mängd stora flak. Och det hela gick fort.
– Nu står vi helt still, kommer jag ihåg att jag sa till Solrun.
– Jag ville inte att vi skulle skynda iväg och i hasten råka begå ett dumt misstag.
Försiktigt började de efter en liten stund, när det lugnat sig något, röra sig inåt land.
– Vi gick från flak till flak och använde våra pikar för att ta oss fram.
Men samtidigt började en vind blåsa från land ut mot havet.
– Vinden gjorde att springorna mellan flaken ökade, mellanrummen blev större och större. Till slut insåg vi att det skulle bli farligt att fortsätta.
– Då slog vi 112.
Inom 15 minuter var en räddningshelikopter på plats och paret vinschades upp.
– Det var först när vi var i helikoptern som vi såg hur långt ut vi hade glidit, berättar Solrun Gotteberg för Göteborgs-posten några dagar efter händelsen.
– Det är en olustig känsla att inse att man gjort ett misstag och satt sig i en sådan situation, säger Martin.
Både Martin och Solrun är friluftsmänniskor som älskar att vara ute i naturen oavsett årstid och händelsen har inte lett till att de sluta åka långfärdsskridskor.
– Bästa sättet att bearbeta en sådan här händelse är att ge sig ut igen, men det är klart att man tagit lärdom av det man varit med om, säger Martin.
– Det är en speciell tjusning att vara ute på isen, det är fart, det är vidderna och känslan kan vara obeskrivligt magisk. Säkerheten är förstås viktig, men man kan heller inte låsa in sig och stanna hemma bara för att allt annat kan vara farligt.
Martin på fast mark
Oerhört vacker bild men de måste nog känt sig väldigt utsatta!
Marre
