Story från Leif Jägerbrand!

Detta utspelar sig i centrala Göteborg, sommaren 2004. Jag och min dåvarande hade varit i slottskogen på picknick med lite kompisar. När vi väl skulle hem så tog hon en vanlig cykel och jag satte mig på min Hornet 600. Det var en sån där underbar sommarkväll, och hornen i pannan var större än vanligt…

När jag kommer till Shellmacken utanför Ullevi (på väg mot E6) slår det om till rött. I filen längst till höger står en R1:a. Jag ställer mig längst till vänster. Nu jävlar ska det bli racing av tänker jag, som den tävlingsmänniska jag är. Jag inser att min enda chans att vinna tävlingen är att vara extremt startsnabb, eftersom min Hornet 600 borde stå sig slätt mot motståndarens R1:a. Så jag står med blicken ultrafokuserad på rödljuset och är i en grym startposition, med rejält höga varv på motorn. I ögonvrån ser jag hur en bil ställer sig mellan oss, men eftersom jag är så superfokuserad på att vinna starten ägnar jag inte bilen någon uppmärksamhet. Jag ska fan VINNA!

Rödljuset slår om till grönt, starten har gått! Står på för allt vad tygen håller, åker upp på bakhjulet på ettan, i med tvåan, i med trean… Har på tok för hög hastighet framme vid nästa rödljus (statoil Gårda), men då det är grönt är det bara att sick-sacka fram mellan bilarna och glida ut på E6 Norrut. R1:an hade inte en jävla chans!!! Satan vad jag drog honom… Grymt nöjd över min vinst saktade jag ner lite och skulle sedan svänga höger in mot Olskroken. Där lyste rödljuset rött, och eftersom det stog två bilar där och väntade på grönt så stannade jag. Solen lyser på mig, och jag njuter i fulla drag över min otippade vinst. Jag är KUNGEN!!! Efter c:a 15 sekunder hör jag…

BEEE-BÅÅÅ-BEEE-BÅÅÅÅ-BEEE-BÅÅÅ-BEEE-BÅÅÅÅ

Polisbilen sladdar in på tvären framför hojjen. Satan!!! Ut hoppar två stora biffar till poliser, helt jävla knallröda i ansiktet!

-“Kliv av nu, kliv av nu din jääääävla idiiiiiooooot!!!”

Inser att det är fel läge att sätta sig på tvären, så jag stänger av motorcykeln och kliver av. Bägge två rycker tag i mig och *pang* trycker upp mig mot polisbilen, håller fast mina händer på taket, sparkar isär fötterna, och börjar visitera mig (precis som på film).

Polisen: “Har du något vapen på dig?!?!?!?”
Jag: “Nej”
Polisen: “Har du någon kniv eller annat vasst föremål på dig?!?!?!?!”
Jag: “Nej, jag har inget vassare än mina nycklar på mig”
Polisen: “Man vet aldrig med sådana jävla idioter som dig!!!”

Därefter skällde dom oavbrutet på mig i 10 minuter, så örona fladdrade… Jag fick lämna ifrån mig körkortet (suck!), och dom gnällde på att hojen var olaglig (“låter för djävla mycket”, “för liten nummerskylt”, “olagliga blinkers”).

Polisen: “Hur jävla fort körde du där borta egentligen??!?!?!?”
Jag: “Öhhhh, vet inte… Men det gick lite för fort…”
Polisen: “Lite för fort??? Vår bil gör 240 och vi hade inte en chans att hänga på dig!”
Jag: “Så fort gick det inte, min hoj gör inte mer än 220…”

Jag inser att det är helt fel läge att börja argumentera emot. Det är bara att ta på sig dumstruten, blotta strupen, och hoppas på det bästa.

Jag: “Grabbar, jag är ledsen, det här var ruskigt dumt av mig”
Polisen: “DUMT! Det här var för faan det DUMMASTE VI NÅGONSIN SETT!!!”
Jag: “???”
Polisen: “För helvete, SÅG DU INTE ATT VI STOG BREDVID DIG VID RÖDLJUSET!??!?!”

Inte så himla konstigt att jag vann matchen så lätt mot R1:an… I min iver att vinna starten så såg jag ju inte att det var en polisbil om ställt sig mellan mig och honom vid rödljuset.

Det hela slutade med att jag fick behålla körkortet, och fick inga böter. Poliserna var nog nöjda med att få ha gett mig århundradets utskällning. Faktum är att dom skällde så länge att flickvännen, som hade cyklat, kom hem före mig…

Nåväl, det där var ju nästan sju år sedan, förhoppningsvis är jag lite mognare idag, eller åtminstone fått bättre split-vision…

Rock on!