Hej Hej,
För ett par år sedan läste jag om otrolig hippietjej vid namn Tuva som var ute och cyklade i världen, hon skrev sin berättelse på ett forum stötvis och här kommer det:
Skulle det vara nagon som är intresserad av vad det är jag haller pa med, sa kan jag berätta. Just nu är jag, som min syster sa, i malaga, södra Spanien.
Jag hade som uppmärksammat inga större planer och planeringar. Ville först cykla till Kina, men eftersom jag inte ville aka den södra vägen genom mellanöstern ensam (och man inte kan lita pa att nagon annan skulle ta sig upp ur fotöljen och följa med) och eftersom rysslands ambassad inte ville ge mig visum, utan kräver bokat och betalt hotellrum och bokad och betald utresa ur landet, bestämde jag mig för Marocco. Inte för att de tillverkar bra röka där, utan för att jag inte har varit där innan och gillar att upptäcka nya platser (och för att undkomma den kalla svenska vintern som gör sa manga sura och inatvända).
Jag hade kunnat aka helt utan plan, men da jag var tvungen att fa tag pa en cykel sa kan det ju vara bra att vara lite mer specifik. Cykeln jag hade var en upphittad skrotcykel där del efter del gatt sönder eller ramlat av. Med den cykeln skulle jag nog inte ens ta mig utanför stan. Eftersom jag inte hade sa stor ekonomi skickade jag ett mail till kronan och fragade om de ville sponsra mig med en cykel (och där kommer vi till svaret pa varför jag ville vara lite mer specifik och inte bara hej jag vill aka ut och cykla, kan jag fa en cykel av er..). Som motprestation lovade jag att ta mig ner till Marocco med den cykeln. Sa, jag akte till Stockholm och hämtade cykeln, cyklade hem den till Örebro där jag utrustade den med hemsydda väskor och en del bra saker och sedan vidare mot Marocco.
Att jag inte har haft nagra planer, tidsplaneringar och delmal (utom besök hos en del vanner i södra Sverige) beror mycket pa att jag inte vet vad som kommer hända under vägen och att planera för mycket i ett sadant läge är ju att lasa sig själv. “Jaa det här stället var ju trevligt, men nu maste jag aka vidare för jag ska vara i Hamburg innan klockan 12 imorrn”.. Nej sadant resande passar inte mig, men det är ju klart att jag inte bara gav mig iväg utan tankeverksamhet innan. Jag planerade sa här; Eftersom det fagelvägen fran Stockholm till södra Europa är runt 3000 kilometer (snabbt beräknat med en linjal och en gammal atlas som jag fatt gratis pa en secondhandbutik), da kan jag nog räkna med att det cykelvagen är dubbelt sa langt och eftersom det rent kilometermässigt skulle vara möjligt att klara det pa tre manader, da far jag nog räkna med att tar tar dubbelt sa lang tid. Sedan spände jag fast min atlas pa cykeln och gav mig av. Beräkningarna stämde bra, jag har avklarat runt 5500 kilometer och varit borta ett halvar (fast manga ganger under vägen har jag hittat nagot skysst ställe och stannat en vecka eller tva).
Och, trots en del information om att cykeln skulle vara dalig, sa har det faktiskt gatt utan problem. Lite smasaker är det ju alltid att fixa med, men om man ser till att jag har använt cykeln till, för den typen av cykel, ganska extrem cykling, sa tycker jag att den har klarat sig bra (till framtida, längre resor efterlyser jag dock en stark och bra moutainbike).
Sa, till fragan som sa manga undrar; Varför?, varför väljer man att korsa Europa pa en oväxlad, tung cykel med enkel utrustnig. Utan tält, detaljerade kartor och kläder i rymdmaterial? Jag utrustade mig med en pressenning 2*3 meter, sovsäck och liggunderlag, gaskök, nagra musikinstrument och ritblock och lite extra kläder. Jag har sedan avfärden varken haft jacka eller andra skor än sandaler (om man inte räknar gummistövlarna köpta för 3euro pa loppis i Frankrike och som hängde bakpa min cykel i ett par manader tills jag insag att jag inte använde de och offrade de for en lättare bestigning av Spaniens berg).
Det enklaste svar jag kan ge er är; Varför inte??? Det är bättre att göra nagot än att lata avsaknaden av resurser förhindra en fran att förverkliga ens drömmar.
Jag hade en dröm, en idé om ett äventyr jag skulle vilja uppleva. Manga har sagt att det inte gar, att det inte är möjligt, manga har sagt att det later kul, men jag tror att i deras hjärtan har de tvivlat pa att jag skulle göra det. Ska man lyssna pa inläggen här i forumet har jag bade gift mig och gett upp redan för flera manader sedan.
Jag är inte modig (varför skulle jag isafall cykla sa fort genom skogen när det är mörkt?), jag är inte särskilt tuff eller mer smart än nagon annan. Jag är bara otroligt envis och övertygad om att det mesta är möjligt om man bara försöker.
Sa när jag nu beskadar solnedgangen över södra medelhavet och drömmer mig vidare sa är jag glad över att jag inte lyssnat pa den tvivlande massan. Glad över min övertygelse om att livet är en lek, ett äventyr där vad som helst kan hända.
Det är den övertygelsen som har tagit mig dit jag är idag.
och så fortsätter det…
Först: Jag har länge letat efter det nummer av veckorevyn som innehaller testet som visar att man är en hippie. Om nagon har det, skicka det till min agent.
Sedan: Jag kontaktade även andra cykelföretag (däribland de jag rekomenderats här), men de flesta har inte ens visat respekt nog att svara mig pa min förfragan om sponsor. Kronan cyklar var vänliga nog att ge mig en cykel, vilket jag är tacksam för. Om det är nagon som tycker att jag borde ha en annan cykel, kontakta min agent för information om vart ni kan leverera den och om den är riktigt bra sa kanske jag cyklar jorden runt.
Och: Jag lever inte pa A-kassa, har aldrig gjort och kommer förmodligen inte att göra det heller sa oroa er inte för edra surt betalade skattepengar. Jag emottager heller inte socialbidrag eller andra statliga bidrag av den formen. Jag arbetar när jag behöver pengar men emedan jag varken har bil, barn, lägenhet eller stort lyx och komfortbehov, sa har jag väldigt laga omkostnader. Jag lagar min egen mat av billiga ravaror och campar i skogen, pa stranden eller vart det än det gar att sätta upp tältet. Ibland finns det övergivna hus längs vägen och ibland blir man inbjuden hos nagon familj. Det enda jag faktiskt laggt mycket pengar pa under den här resan är riktigt bra däck till cykeln men det lönar sig nu när jag inte behöver byta däck hela tiden. Helt omedveten om nyttan av bra kvalitet är jag inte, men som sagt, mina resurser är begränsade.
Ocksa: Innan jag gav mig iväg pa den här resan var jag inte särskilt intresserad av cyklar. Jag har alltid gillat att cykla men aldrig användt cykeln som transportmedel för sträckor längre än 3 mil och har aldrig ens lagat en punktering (den f¨rsta fick jag en mil utanför örebro). För mig var det en ide som jag gjorde verklig genom att ta tag i det och bara göra det. Man tager vad man haver heter det ju. Om det hade varit roligare med en mountainbike vet jag inte. Lättare hade det garanterat varit. Och som en del verkar tro, sa är det inte direkt sa att jag söndagscyklat nagra kilometer per dag i lugnt tempo. Jag cyklar mellan 50 och 100 kilometer per dag. För den som cyklar pa en cykel med massa växlar och utan packning är det lätt avverkat, men testa att göra det pa en oväxlad cykel som i sig väger 25 kilo (med frampakethallaren) och som har packning som väger minst lika mycket 8förmodligen mer). Testa att göra det i uppförsbacke när toppen av berget är 1000 meter över havet. Jag tror ärligt talat att manga skulle ha svart att göra det. Jag har träffat människor längs vägen som provat min cykel, även människor som själva cyklar mycket, och manga av de har tyckt att det har varit riktigt jobbigt. Ett par ganger har den som provat inte ens kunnat cykla 100 meter. Nu säger jag inte att jag är sa bra sa bra, men som konstaterat; det är alltid lätt att snacka innan man vet hur det egentligen är (ocksa här gar det bra att kontakta min agent för provcykling när jag kommer tillbaka- allt ev överskott av intäkterna kommer ga till behövande hippies).
Jag gillar att testa nya saker. Jag tycker om att göra verklighet av alla de ideer som jag kommer pa. Om det är nagon som är avundsjuk pa mig och/eller som vill göra nagot själv- lycka till! Och jag menar det verkligen! Min önskan är att jag och alla människor pa denna jord ska ha möjligheten att f¨lja sina drömmar och fa känna i hjärtat att de är glada nöjda och lyckliga. Om jag kunde göra nagot för att hjälpa nagon att hitta den känslan, skulle jag bli otroligt glad. Men jag kan inte jaga runt för att försöka hjälpa alla, jag börjar där jag är. Med mig. Och om jag genom mina handlingar kan inspirera andra, da har jag spridit nagot gott i den här världen.
och så kom hon fram till Marocco
Hejhej nu ar jag framme i Marocco.
Sol motvind och berg. haha.
Min pojkvan, som nar jag avreste fran Orebro inte hade lust att folja med, kom ner till Malaga med flyg och skaffade en cykel. Som forklarat i tidigare inlagg blev den stulen nar forberedelserna for avresa nastan var klara. Tva dagar senare traffar jag en kille fran ett ashram utanfor stan och han erbjuder oss en cykel i utbyte mot nagra dagars arbete. Han ville cykla till Indien och hade en bra cykel for resan, sedan traffade han en “guru” och bestamde sig for att stanna i spanien och bli hans elev.
Vi akte ut till ashramet och det som hande dar var helt flippat. De tillbad krsna, vilket inte ar nagot fel att gora, om man bara foljer den laran. Folket har pastod sig gora det, men agerade helt tvartemot. En fet “guru” satt i en fotolj och predikade medans eleverna satt pa golvet eller servade honom med chapati och the. Jag och oscar fick separerade rum for det ansags syndigt och fel att dela rum och sang. KLockan 4 pa morgonen skulle man ga upp och be och lara sig om “den ratta vagen” i tre timmar, sedan arbete med djuren och pa eftermiddagen bon och undervisning igen. Vi arbetade med djuren i tva dagar innan vi fick nog av de skumma manniskorna och sa att vi tankte lamna graden. Vi fick cykeln med oss. Tre av eleverna skutsade oss till tagstationen och i bilen var de faktiskt riktigt trevliga. Nar vi varit pa garden gick det inte att prata med de, men nu var de som vanliga mannsikor. Jag tror att de var radda for att gurun skulle ogilla de om de inte agerade heligt och religost. Jaja, ny cykel till Oscar och avresan pa gang igen…
Vi stannade tva veckor till i dett lilla odehuset pa kullen utanfor stan. Nar vi kom till malaga forsta dagen blev vi inbjudna att bo tillsammans med en tysk och en spansk kille som ocksa reste med cykel men som tillbringat vintern i huset, som varken hade el eller rinnande vatten. Vi lagade maten over oppen eld och hamtade vattnet i en brun i dalen nedanfor. Vi bjod in fler personer pa cykelresa som vi traffade. Som mest var vi 10 personer, alla med galna imroviserade “man tager vad man haver” cyklar och alla med sin egen, intressanta historia om sin resa.
Sedan var det dags att aka vidare…
Batresan över fran spanien var intressant, tullarna bad oss att ta av alla vaskor for att kora de i rontgenapparaten. Forsokte forklara att visst det kan vi gora, men det kommer at ett tag. oscar borjade packa av men sedan andrade de sig och bad att bara fa titta i vaskorna. Antagligen insag de att det var ett for tidsodande projekt. Jag fragade om de ville att jag skulle oppna vaskan och borjade med en liten vaska hangande over den stora pa sidan. Tullaren bad mig att ta det lugnt, viftade med pekfingret nagra varv innan han bestamde sig for en av de stora vaskorna; – “Jag vill titta i den…” Jag oppnade vaskan och lyfte ut de overst liggande kladerna och han tittade ner i en ytterst rorig vaska innehallande saker packade i plastpasar. Jag tror knappast att han efterat kunde namna en enda sak som fanns i vaskan, men efter den kontrollen fick vi passera. Vi tog baten over till Melilla, som ar en spansk stad i Marocco. Det var redan kvall nar vi kom fram. Foljde vagen nagra kilometer till maroccanska gransen. Massa bilar i tutande rader som vantade pa att fa passera. Som cyklist var det bara att glida forbi raden av vantande fordon. Vi passerade en hog mur och direkt nar vi kom over till marocco sa var allt forandrat. Jag upplevde det som att temperaturen sjonk med 5 grader. Det var morkt och smutsigt. Barn med tomma ogon och smutsiga, framstrackta hander tiggde om pengar. Spikmattor i vajrar tvars over vagen for att snabbt stoppa en flyende bil om det skulle behovas. Det kandes som att vara mitt inne i en krigszon. Efter att ha visat passen tva ganger och fatt Maroccansk stampel, cyklade vi vidare. Taltade under varan pressenning i en liten tallskog forsta natten.
Tvart emot vad manga manniskor sager, sa har motet med det maroccanska folket varit positivt. De ar glada och trevliga. Vinkar och tutar nar man cyklar forbi. Manga ganger stannar bilar bara for att fa prata lite.
Igar kvall stannade vi utanfor ett hus i en liten by och fragade efter vatten. De fyllde vara vattenflaskor och erbjod oss ocksa att sova i deras garage. Vi tackade glatt ja, da det var en valdigt blasig dag (motvid sa kraftig att om man inte trampade i de branta nedforsbackarna sa stannade cykeln) och det var svart att hitta en bra taltplats dar vinden inte blaste. De kom med mat ock kaffe och nagon timme senare med ett stort fat frukt. I morse kom de med kaffe, brod och stekt agg.
Nu ska vi forsoka ta oss over berget for att komma vidare soderut. De har sagt pa radion att det ar risk for sno, vilket jag hoppas pa att slippa. Cykeln ar tyngre an nagonsinn, lastad med varma klader. Om vi bara tar oss over och ner igen sa kan jag ge bort mycket av mitt bagage till nagon som behover det mer. Cykeln ar svarkord aven vid minsta lutning uppfor nu. Det blir nog till att ga de 100 kilometrarna harifran till bergets hogsta topp, dryga 1500 meter over havet.
Ja, vi hors kanske pa andra sidan…
Packningen
Har kommer en beskrivning av den utrustning jag hade fran starten.
I Frankrike fick jag tag pa en vag och satte vikten pa allt i packningen for att se om jag kunde minska pa kilona. Genom att gora mig av med en del saker som jag efter de forsta 2000 kilometrarna inte ansag mig behova och genom att byta ut en del av den utrustning jag hade i svenskt kvalitets stal mot aluminium fick jag ner vikten en del. Genom att byta ut min atlas som jag fatt gratis pa en loppis innan jag akte och ytterligare en atlas som en tysk familj gav mig i Lubeck, mot tva papperskartor (en over europa och en over frankrike) blev jag av med over 2 kilo. Jag gav ocksa bort en pase omald dinkel (for oinvigna en sorts vete men av naringsrikare slag) som jag haft med mig i 100 mil, utan att komma pa nagot bra satt att ata den. Nar sedan min trumma blev stulen utanfor en affar minskade vikten ytterligare.
Alla matt ar i gram och star det ett minustecken och en siffra efter avser den vikt jag blivit av med. Oinraknat mat och vatten som ger nagra kilo mer…
Kamera 400
Minidisc+sprakböcker 1550
cykellas 950 -950
Atlas 1200 +1150 -2200 (byte till kartor 150 gr)
tältpinnar stal 800 -410 (byte till aluminium)
kastrull 500 (alu200) -300
gaskök 600
gasflaska 290
köksredskap 200 -100
mugg 50
Myggnät 360
pump stal 200 -120 (byte till aluminium)
sandaler 450
skor 500 -500
tofflor 300
sopsäck 50
resväska 2200
cyckelslang 200
sovsäck 1000
använda batterier 280 -280
rolig tysk klanning hittad i soporna 500 -500
skokräm 100 -100
banjolin 1500
trumma 500 -500 (stulen utanfor en affar)
vattendunk 100 -100
burk 50 -50
extra kläder 2500 -450
pennfodral 300
block+ pennor 400
anteckningsbok 100
liten väska med kompass och solglasögon 150
väska med pass och nycklar 250
jongleringsbollar 250
cykelväskor 1600
pressenning 600
liggunderlag 350
verktyg 1800
regnjacka 400 -400
regnponcho 500+50
banjolinlada 3400 (filt och tröja som stotdampning 400 resp 200)
ekologisk dinkel 800 -800
=29430gram -7760gram
Senare har packningens vikt sedemera okat pga varierande omstandigheter sa som fynd efter vagen tex den uppstoppade ekorren jag hittade i barcelona och fler varma klader infor bergsbestigningen. Vad packningen vager nu vet jag inte, men minst lika mycket som den gjorde i borjan. Kanske 5 kilo mer.
Min van ekorren far efter 2 brutna ben aka flygpost hem.
reservdelar? tva cykelslangar racker det ar ju 400gram sedan far man val skara sonder de om nagot skulle pajja och man behover reparera. Eltape ar ocksa bra. ja pengafragan.. De som kostar egentligen ar ju att ata. Dricer kranvatten och taltar under pressenning, sa mellan 0 och 30 kronor om dagen kanske. Manga ganger blir man bjuden pa mat sarskilt har i marocco. I europa hittar man latt mat i soporna. Nu kanske nagra tycker att det later ackligt, men maten som jag hittar dar ar manga ganger battre an den jag koper i affaren. Manga affarer slanger brod frukt gronsaker mjolk yoghurt agg ja vad som helst faktiskt, det galler bara att veta vart man ska leta. Oftast ar datumet ok tex om en yoghurt i ett 8 pack har gatt sonder sa slanger de hela forpackningen. Samma med agg. Brod slangs i storts sett farskt da butiken inte kan salja brod fran dagen innan nar de har nybakat. Oekologiskt som fan. I malaga cyklade vi alla runt och atervann mat och vi hade ett sadant overflod att vi var tvugna att elda med brod for att kunna fa plats i koket. Sedan ar det manga som ger mig pengar. Ja det ar faktiskt sant. Och ibland fragar jag om det gar att jobba pa frukt eller gronsaksodlingar mot lite mat och da har de aldrig tid att fa hjalp utan ger en en pase med gronsaker eller frukt.
Taltandet har aldrig varit nagot problem. Taltar vart som helst, i skogen eller pa nagon ang eller i en buske om inget alternativ finns. Istallet for talt en pressenning sa det gar att dolja cyklarna. Pa sa satt slipper man manga problem eftersom ett par cyklar med vaskor och prylar latt drar skumma avensjukablickar ock kan locka till att nagon vill tjyva nat. Hittintills har jag inte haft nagra problem med cykeln heller som har kostat. Nagra slangar och jag kopte dack for 700 kronor i Hamburg, men sa har jag inte heller haft punka pa framdacket sedan dess. Bakdacket som skulle vara basta kvalitet gick sonder i Frankrike, men jag kontaktade foretaget som var valdigt seriosa och skickade ett nytt pa min forfragan samma som pa framhjulet sa nu blir det nog inte sa manga punkteringar dar heller (kevlar=bra). fixade handbroms i Malaga vilket kostade ett par hundra. Biter inte sa bra da cykeln fortfarande rullar nar jag bromsar for fullt, men den kan vara raddningen om bakbromsen skulle ga sonder i nedforsbacke i 65 kilometer i timmen kan ja iallafall bromsa farten lite och sedan far jag val kasta mig in i en buske eller nagot.
Jo och sa nasta personhistoria; Oscar som jag har hangt med i ett par ar och som inte ville folja med mig nar jag bestamde mig for att dra ivag pa cykel, spenderade ett halvar i Sverige innan han sa tog ett flyg for att mota upp mig i Malaga. Han kopte en cykel som sedemera blev stulen. Efter disskusioner och planer pa att han skulle aka skateboard och vi skulle transportera alla saker pa cykeln eller att vi skulle ga och jag turas om att cykla, bestamde han sig for att det basta antagligen var att skaffa en ny cykel. Jag beslutade att ga ut pa stan och spela musik tills jag hade fatt ihop pengar till en ny. jag skrev en skylt pa spanska med bild pa den stulna cykel och berattade om vad som hant och skrev att om nagon sett cykeln och kunde lamna upplysningar eller om nagon hade en cykel att ge bort eller om nagon kunde bidraga med pengar till insamling for en ny cykel sa skulle det vara snallt. Det tog val max ett par timmar och 20-30 euro sa kom en kille fram och sa att han hade en cykel att ge oss. Fortsattningen kan lasas i inlagget pa sidan 4. Cykeln visade sig vara en riktigt bra gammal aluminiummountainbike och ar nu malad brun med gron och orange dekor. Oscar och jag cyklar fortfarande och han ska forhoppningsvis cykla med hela vagen hem igen. Vi vill bada tillbaka i tid for att avnjuta iallafall lite av den svenska sommaren sa snart ger vi oss av norrut och hoppas pa nedforsbackar och snabba vagar.
Ekorren skickades i ett paket tillbaka till sverige for 5 dagar sedan pga 2 brutna ben. Postpersonalen kollade skeptiskt pa djuret och fragade vad som fanns inuti. Vi sa att de kunde rontka honom om de ville. Sedan kom en av de med en bok som jag antar inneholl reglemente for vad som far skickas eller inte och sedan fick vi godkannt och ekorren fick en sista puss pa nosen innan han tog flyget hem.
Sedan slutade inlägg med text komma dock en del bilder:
Min kommentar: Fantastisk berättelse och vilken otrolig tjej, där sticker hon ut på långresa på en trött Kronancykel medan vi har värsta hojorna och beklagar oss över Vätternrundan, ehh..
