Det är tyst, allt man hör är vinden. Långt där nere är vårt tält, på en fin platå lagom stor att rymma tältet och lite till. Längre ner i dalen, Steikvassdalen, kan man ana att det kommer ännu ett lag, som skall klättra uppför nu i natt, upp längst kammen och bort över glacieren.
Kvällen går mot natt och jag blir väckt av att det kommer ett lag, det är min tur att följa dem upp till starten på den tekniska passagen upp i bergen, jag måste ha slumrat till för jag är fullt påklädd och har bara dragit sovsäcken över dig slarvigt.
Laget stannar till utanför tältet och sätter på sig selarna, jag ser att dom är kalla och trötta, ingen säger så mycket utan allt sker korrekt och med vana handgrepp.
Pannlamporna av laget som ligger före bildar ett skådespel av ljus innan dem försvinner över kanten. Alla är klara och vi går genast. Vi går upp tills vi möts av en bergsvägg och laget börjar klättra upp för repet. Vissa kan aldrig ha hållit i en jummar tidigare, de hjälper varandra att dra sig uppför, står på någons axel osv.
Laget är snart på väg bort ifrån mig och jag ser nästa lag komma till tältet, då kommer också solen, det blir ljust och pannlampan helt onödig.
Banan under VM2006 var väldigt fin! Den snabba starten i Hemavan, trekkingen över sju systrar, flying fox ner i dalen, den frihängande firningen och efterföljande grottan osv. Många gobitar!
Efter detta var man fast! och så mycket fin och roligt man har fått uppleva på vackra platser med fina äventyr:)
Jag hoppas att jag får möjligheten att få fortsätta med detta, för det är så jävla kul! I morgon åker jag till APEX i Schweiz och är funktionär där. Uppdaterar därifrån när det finns möjlighet. Ni följer det bäst på http://theapexrace.com/
Här kommer ett gäng bilder från berättelsen om natten längst upp i Steikvassdalen.
