Multisportarna Mats Andersson och Natasha Westling sadlar om

Artikeln är saxad från op.se
Östersunds Posten.
Skrivet av Jeanette Fundin.

Brattlandsgården, cirka åtta kilometer öster om Åre, är en av de äldsta gårdarna i Åredalen. I nästan 100 år har gården fungerat som turistboende. Nu satsar Natasha Westling och Mats Andersson, här med sonen Emil, på ett fjällantbruk med grisuppfödning. Det som tidigare var vandrarhem ska hyras ut till större grupper.

“Multisportare satsar
på grisar och höns”

BRATTLAND

Multisportprofilerna Natasha Westling och Mats Andersson har sadlat om. Nu satsar de helhjärtat på sin fjällnära lantgård.
– Vi är de enda grisbönderna i Åredalen, säger Natasha.

Ett gäng grisar håller till i en skogsdunge där de letar efter godsaker i den svarta leran.

– När det har varit regnigt hittar de mycket mask. Men när det varit torrt äter de mer av fodret.

Grisarna är tama och vänliga mot människor. Annat var det när de som kultingar anlände till Brattland.

– De var ju uppfödda på en helt annan slags gård. De hade inte träffat människor och var livrädda för allt. Det tog två dagar innan de vågade gå ut, säger Natasha.

Natasha Westling och Mats Andersson bodde i Stockholm men flyttade till Åre för några år sedan. Bland multisportarna är Mats Andersson känd som den som tog sporten till Sverige. Men paret har även fina tävlingsmeriter. Höjdpunkten i idrottskarriären var VM i Kanada 2004. Då lyckades Mats och Natashas lag hamna på andra platsen cirka 20 sekunder efter vinnande lag. Men den bedriften är inte Mats nöjd med.

– Vi förlorade i spurten. Då hade vi tävlat i tre och ett halvt dygn och lett hela tiden. När man blir omsprungen så nära mål känns det som vi förlorade guldmedaljen.

När paret fick sina två barn, ­Ayelén och Emil, la de elitkarriären på hyllan. Men de har fortfarande ett ben kvar i multisportvärlden. De arrangerar Skandinaviens mest välrenommerade tävling Åre Extreme Challenge samt tävlingen Ö till ö i Stockholms skärgård.

För ett par år sedan köpte de Brattlandsgården som i 50 år fungerat som vandrarhem. Men verksamheten passade inte oss, menar Natasha. De ville hellre satsa på att driva ett fjällnära lantbruk.

– Vi vill äta bättre mat och bidra med bättre mat, förklarar Natasha.

Men det är inte helt enkelt att bli grisbonde när man inte har några kunskaper. Det är dessutom svårt att få råd av erfarna småskaliga grisbönder eftersom det nästan inte finns några sådana. Natasha och Mats väljer därför att börja i liten skala.

– Man får umgås mycket med djuren så att man ser att de mår bra, säger Natasha.

Paret Westling-Andersson har upptäckt mycket under sin första tid som bönder. Inte minst hur mycket man får brottas med krångliga regelverk för livsmedelsproduktion.

– För att kunna ta emot överblivet grönt och bröd från Ica Åre krävdes tillstånd av Livsmedelsverket, förklarar Natasha.

Alla regler kring lantbruket har utformats för att passa storskalig verksamhet. Att ha tio grisar eller 700 är ingen skillnad i byråkratins ögon. Några anpassningar finns inte.

Grisköttet ska så småningom säljas till restauranger i Åre och Kall. Magnus Nilsson på Fäviken Magasinet har också visat intresse och ska besöka gården.

Men det är inte bara grisar och höns som ska bo här på Brattlandsgården. Vandrarhemmet rustas upp för att kunna ta emot stora grupper. Mats Andersson visar oss runt i byggnaden som fått behålla sin gamla pensionatstil. Brattlandsgården ska varsamt renoveras.

– Vi har tagit bort teven och internet. Det kan vara skönt och en lyx att inte behöva titta på teve. Oftast är folk väldigt stressade första timmarna men sedan går det bra. De flesta accepterar det, det är bara ett pensionärspar som vänt i dörren, säger Mats.

20130816-130321.jpg

20130816-130328.jpg

20130816-130334.jpg

20130816-130340.jpg

2 Comments

  • Svara augusti 16, 2013

    Hannes

    Inte så nice att rippa en artikel rakt av utan att referera!

    • Svara augusti 16, 2013

      Martin Nordstrand

      Det är rätt Hannes, detta är självklart ordnat nu.

Leave a Reply