För ovanlighetens skull så har jag tänkt en del och det på vad man/du ska tänka på om du vill åka på mc-semester och här kommer det i punktform:
-Ha ett väl stretchat psyke. Det är A och O. Oavsett planeringsnivå så kommer det bli förändringar och det är då ditt stretchade psyke ska kicka in. I mitt och Pauls fall så var det bra i många avseenden, bl.a.
Du har kört flera kilometer på en kostig i hopp att komma fram på en härlig grusväg, plötsligt upphör kostigen i ett träsk. Vad gör du? 1) väntar på att träsket ska försvinna (psyket packade ihop), 2)rekar till fots och inser att only way is back. (psyket är välstretchat)
Rutten du ritat ut finns inte längre utan nu korsas den av en banvall med tågräls. Samma beslutsåtaganden som ovan.
Blandrasvakthundar som vid upprepade tillfällen “glatt” springer bredvid dig och vill att du ska stanna till ett tag, det kräver också en viss mån av stretchat psyke för att inse det roliga.
-Ha en gemensam pott av pengar som går till gemensamma saker, ex. boende, bränslet, korven till lunch. Det blir smidigare än att hålla på och fippla med småpengar hit och dit och försöka komma ihåg vem som pröjsat vad.
-Åk med nån du gillar och funkar med. Se till att ha hyfsat ungefärlig samma körstil och grundläggande tanke med resan. Det blir både bättre och roligare då.
-Åk med minst en person. Under den här resan så var det vid minst två tillfällen då det hade varit enormt kämpigt att komma loss och få upp hojen från där den satt fast (ån jag åkte ner i) samt eventuella diken på minerad mark ni måste lyfta hojarna över (bådas fall).
-Packa med alla verktyg ni kan tänkas behöva. Enligt lagen om alltings jävlighet så minskar det risken att något faktiskt kommer hända. I mitt och Pauls fall så gick våra hojar som klockor och inget hände, inte ens en punktering trots 99% grus och skogs-vägar.
-Le och vinka glatt åt folk ni möter. Det blir mycket roligare då, och vem vet..personen ni vinkade glatt åt kanske har en släkting/vän/polare som har ett hotell/verkstad/nånting som ni kanske behöver framöver?
-Se till att ditt “Karma-konto” är välfyllt innan avresa. Det var väldigt många gånger (sjukt många gånger) då jag körde på hårt och fick ett “ohhhhh-shiiiiit-det här går inte bra-känsla-i-kroppen” men som mirakulöst nog löste sig.
-Res lätt, skippa plåtlådorna som kostar 14 lax. Vi hade varsin Ortliebväska på 31 L och en liten camelbak på ryggen. Alla sorters verktyg och extraslangar fick vi med inkl: dunjacka, extra fleece, silkessäck att sova i på lopphotell (nu hittade vi schyssta hotell så den fick vara oanvänd), tandborste, tandkräm, alvedon, voltaren, rakhyvel, ett par extra kallingar, ett par extra strumpor (tvättar i handfatet om det behövs), laddare till luren, extra handskar, tshirt och träningsbrallor till middagar och häng på kvällar, primus gasolkök.
Inga problem alls att få med sig detta. Ska man ha med sig mer, ta en extra Ortlieb-säck. Man ska resa lätt, körkänslan bibehålls framförallt.
-Ska ni åka den rutten som jag och Paul åkte genom Estland och Lettland så ät frukost så du storknar för rutten passerar inga samhällen eller byar – bara massa vildvuxna äppelträd. Så lunchen blir därmed äpplen tills du kommer fram till orten du ska bo i framåt 17-tiden. (25 mils körning ca.)
Lite Bilder!
