Jag måste bara säga: åk till Lettland om du gillar att köra hoj på grus/skogs/åkrar/ängar. Finns obeskrivligt mycket skoj här och alla, nästan alla hejar glatt.
Drog från cesis imorse vid 09 efter ha tömt frufrukostbuffé. Paul kör varianten: på med alla pålägg som finns, det ska ändå blandas.
Tjejen i repan gillade oss så mycket så hon vill vi kommer tillbaka nästa år. Deal.
Jäkligt jäkligt fina vägar. Milsvidd med grus/packad sand. Körde nog på sladd majoriten av dessa. Glädjefaktorn var 100 av hundra.
Lite soppa. Våra hojar drar ungefär lika, typ halvlitern och det får man anse som bra med tanke på att stundtals så ylar cyklarna när vi bränner på. (Timme efter timme..) här var det en del hillbillys. Dock de enda på hela resan. Frånsett oss själva då.
Nån slags skogsväg
En vacker sjö med Beachvolleyplan där borta, Vi hade hoppats att lettiska damlaget lirade men tji fick vi.
Åh fn. Avstängd väg? Well. Vi såg inte skyltarna.
Så här är ungefär alla vägar i inlandet.
Den här delen var ball, braaaap braaaap. Kurva efter kurva.
Sedan la vi oss i ljungen och vilade kroppen, man är ju inte 20 längre. (25+)
När jag ser den här så får jag blandade känslor i kroppen. Ångest, svett men också satan vad kul när man väl vågade stå på. Mycket ladd så glider man ovanpå – men insatsen är högre om/när framhjulet skär ner.
Framme i Smiltene nu efter 24 mil mer eller mindre offroad. Jäkligt nöjda. Kropparna är slitna, endorfinnivån hög.
Vi är vid den blå pluppen
