Saxat från dn.se
När backarna är branta, luften tunn och benen slitna – då gäller det att ha den rätta inställningen. Det har Emelie Forsberg, Sveriges doldisstjärna i skyrunning.
– Jag fascineras av att bli väldigt trött, säger hon.
Skyrunning handlar om långdistanslöpning, alltid i kraftigt kuperad terräng och på hög höjd – och 26-åriga Emelie Forsberg är allätaren som har gjort kometkarriär i grenen. För några veckor sedan säkrades totalsegern i Skyrunning World Series ultraklass – de längsta distanserna – när Forsberg vann 100-kilometersloppet i Vail på i genomsnitt cirka 3.000 meters höjd.
– Det var bland det tuffaste jag har gjort, jag hade inte hunnit acklimatisera mig till höjden. Det var som att jag sprang intervaller med hjärtat, men benen svarade inte utan i dem kändes det som att jag joggade, säger hon.
Vad brukar du tänka när det är som jobbigast?
– Oftast försöker jag bara vara tacksam över att jag är där jag är, att jag är lyckligt lottad som kan och får göra det jag gillar bäst.
Forsberg, ursprungligen från Härnösand men nu med bas i norska Tromsö, säger själv att det är kärleken till fjällen och löpningen som har varit drivkraften från början.
Förra året började hon tävla i skyrunning-serierna för Team Salomon och att vinna har hon fått smak på längs vägen. Efter segern i ultraklassen kan hon i helgen också säkra totalsegern i den kortare skyklassen. I avslutningen i italienska Limone väntar 23 kilometers löpning, som inkluderar två 1.000-metersstigningar längs vägen.
En ännu större utmaning, kanske den största hittills, väntar sedan i slutet av nästa vecka. Med start 17 oktober ska Emelie Forsberg springa ett 100-mileslopp (drygt 16 mil) i svår terräng på ön Réunion utanför Madagaskar.
Fjolårets vinnartid för damer?
Drygt 33 timmar.
– Jag är både fascinerad, skrämd, nervös och förväntansfull. Det ska bli väldigt spännande att se vad som kommer att hända efter 15 timmar, jag har aldrig sprungit längre än så, säger Forsberg.
För att förbereda sig mentalt brukar hon tänka att det ”bara” handlar om ungefär fyra maratonlopp.
– När jag tänker så känns det lite bättre, då tänker jag att det kommer gå bra. Jag vet ju vad ett maratonlopp är, och det här är bara tre till…
Blir du aldrig sugen på att bara dra till Thailand och lägga dig på en strand i ett par veckor?
– Nej, det blir jag inte. Men efter de här tävlingarna har jag i alla fall planerat in en veckas semester på Madagaskar. Annars är jag inte mycket för att bara ligga på en strand.
Carl Göransson/TT
