Jag har aldrig gillat när det blir för mycket krusiduller, så det blir ingen långrandiga presentation med diverse klyschor och onödig information. När min vän Flåsmannen började blogga på Runners World för några veckor sedan utlovades inlägg om hans extremt intressanta vardag och “ännu mer intressanta helger!”. Jag vill inte begränsa mig på det sättet men börjar med ett vanligt vardagsinlägg, om träning.
Cyklade några varv i Fiskartorpets MTB-spår i förmiddags. På eftermiddagen var det backintervaller med GIH:s löparsektion. Sällskapet för dagen var Ålänningen, Spetz, en T1:a (T1:a = förstaårsstudent på Tränarprogrammet) och Alf. Spetz uppvisade fina multisporttendenser och knuffade mig i ryggen i Lill-Jansskogens kuperade elljusspår så att jag slapp gå anaerobt redan under uppvärmningen. Ska lära mina grabbar att snodda så kan det bli riktigt givande träningar framöver! Sen sprang vi (snabbt) uppför Maskinbacken åtta gånger. T1:an gjorde som jag sa (“skicka på allt du har i första intervallen, ingen minns en fegis!”) och sen hade han det nog mest jobbigt av oss alla. Det kan bli dagens träningstips: Kör inte första intervallen som om det vore den sista. Hur som helst var alla nöjda och glada efter passet.
