Det gick ju inte riktigt som jag tänkt. Jag skulle ju springa fortare än förra året då jag kom in på 4.00. Jag har tränat mer, sprungit länge och fortare så det borde ha gått. Men väldigt orutinerat så gick jag nog ut för hårt och mötte väggen någonstans vid 25 km. Fram till 20 km gick det som en dans, jag njöt av stämningen, publiken och vädret. Därefter njöt jag inget alls, varje kilometer blev en kamp. En vidrig kamp. När jag insåg att jag inte skulle klara mitt mål blev jag dessutom på dåligt humör och arg på mig själv. Under de förutsättningarna så är jag ändå nöjd med att ha kommit i mål på 4.10. För det var fruktansvärt. Och jag svor i huvudet att jag aldrig mer skulle springa en marathon, men det tog inte många timmar efter loppet innan jag började leta efter nästa marathon, jag vill ju visa att jag kan komma under 4.00. Jag vet ju att jag kan det!
Mycket snack om att man ska jämföra sig med sig själv och inte med andra, men den här gången väljer jag att jämföra mig med alla andra, av 4123 damer som gick i mål så kom jag ju faktiskt in som nummer 1467. Det är ju faktiskt inte så illa.
Höjdpunkter under loppet:
– Fick vatten, en klapp på ryggen och ett “Kör hårt nu tjejen!” av Glenn Hysén ute på Djurgården
– Coola LG Skoog som skrek “Heja Sara!” när jag sprang förbi honom vid Kungsträdgården
– min härliga Uteärinne vän Louise gav mig en puss och glada hejarop precis innan Västerbron
– sprang en stund med tre brittiska bananer som drog publikens jubel och applåder
– den trevliga äldre spanska mannen som som jag pratade med ett par gånger under förstavarvet, han sprang sitt första Stockholm marathon men var en rutinerad marathonlöpare
– såg Martin båda varven, när jag gav honom en kram i farten på första varvet sträckte jag till ljumsken, smärtan i ljumsken i ett par kilometer fick mig dock att glömma blåsorna under fötterna, på andra varvet fångades jag på bild
– känslan av att springa in på Stockholms stadion och gå över mållinjen
– en stor varm kram av min sambo som väntade på Östermalms IP (som gått i mål 1h och 2 min innan mig)
Träningsvärk i benen idag men framförallt sjukt stel i rygg och nacke, gick ner till kajakklubben igår för att ta en lugn och skön tur (efter att ha tittat på 10 avsnitt av Breaking Bad), snälla Kajak-Richard gav mig en rejäl massage, väldigt välbehövligt.
Nu ska jag vila från löpningen denna veckan och istället paddla kajak och kanske få till ett välbehövligt yogapass. Sen ska jag ta nya löpartag!
//Sara
Taggad före start! Älskar mina fula solglasögon, så skönt att springa med.
Första varvet upp till Västerbron, här går det för fort, blir lycklig av att se Louise som får en puss och kram. Foto: Louise Kjellberg
Andra varvet vid Rålis, jag är inte alls så pigg som jag ser ut att vara på bilden. Men med mantrat “Jag är snabb, stark, smart och snygg” i huvudet under loppet så måste jag ju i vart fall försöka att upprätthålla det sista genom ett leende. Foto: Martin Nordstrand
I mål, ändå ganska nöjd över att ha kämpat.
Det gick bättre för Aron som kapade sitt PB med 15 min och gick i mål på 3.08!
43,11km säger klockan, så var det förra året också. Sicksackar jag så mycket och tar yttervarvet? Glömde stoppa tiden när jag gick i mål… Klockan sa även att jag förbrukat 3166 kalorier, gick all in för att äta upp dem igen på kvällen med pizzar, chips, godis och glass.
Bästa kajak-Richard. Foto: Johan Bjelke
