Så, här kommer då en sammanfattning uppdelad i stycken som jag skriver här på planet från Porto till Frankfurt. Svenne bredvid mig slaggar gott medan jag pillar lite och spanar på folket runtomkring mig, flygvärdinnor och massa turister.
Racet dårå: Jag är asnöjd. Har känt sedan min sommar på Gotland att jag har blivit mycket säkrare och tryggare på havet och då jag alltid paddlat min Epic V14 så har jag nu den här veckan i en hyrd Epic V10 känt mig trygg med balansen och hur den uppför sig i vattnet. Jag har inte kommit in som många andra efter träningspassen missnöjd med det ena eller det andra, antingen för rankt eller för stabilt, för smal sits eller för bred sits, allt har bara funkat. Vi körde hela racesträckan två dar innan tävlingen och redan då så hade jag en positiv feeling på havet. Jag hade ingen som helst ambition att trycka på utan ville bara skaffa mig en än mer känsla för förhållandena och distansen vi skulle köra med lite riktmärken mot land så jag visste hur långt det var kvar. Jag kör till skillnad mot många andra inte med en GPS-klocka anledning. Finns många anledningar till det men det kan vi ta en annan gång, eller fråga så får ni kanske svar.
Fullastat släp med surfskis som man surrar på ett specialsätt..
Såhär lastar man kanoter i Portugal, inte mycket spännband. 
Svenne vill inte glömma sin flytväst så han har den på sig när han lämnar hotellet, way to go man!
Målområdet som fixas till, härlig beach och härligt mycket sportprylar.
jag två timmar innan start med zinksolskydd på snoken och öronen. Viktigt att skydda sig vet ni. Sola långsamt är en tes jag lever efter, ibland.
En bild jag tog med min telefon genom caset nån kvart innan start. Ni ser hur paddlarna sitter fast där.
Racedan såg ut såhär:
Jag vaknade pigg och utvilad som en lärka vid halv sju sju snåret, åt en bra frulle borta på de andra svenskarnas hotell (Brasao) där vi tillsammans tömde hotellets förråd på ägg, bacon och frukt. Knallade bort till racecenter och minglade runt till det var dags för tävlingsmöte och lunch. Jag var mätt och hade lite frukt och powerbars i min väska som jag skulle ha med till start så käkade nästan ingenting. Hopp in i bussen där jag hade turen att få Emma Levemyr vid min sida, hon är lättsam och glad att ha att göra med vilket behövs en racedag då 99% av övriga tävlande blir inåtvända och knepiga (finns självklart massa undantag här där vi svenskar generellt inte blir inåtvända och knepiga).
Vid starten skulle man låsa fast sin paddel i en slags giljotin och detta för att undvika tjuvstarter av mig själv och andra hetsiga lirare.
Nedan bilder ifrån MO FL på Facebook.
Två surfskis bort stod Tommy och han lärde mig ett knep hur man ska pissa om man är bland massa folk det är att sätta sig på sanden och bara lirka ut snabeln och pissa och låtsas att man stretchar.. jag testade och det funkade. No one noticed.
Starten gick och jag och Tommy med flera stod låååångt bort till höger vilket var en rövplacering ty vi skulle runda en boj 2,5 km ut som långt till vänster. Jag har ingen koll på vad jag låg vid rundningen av bojen men det kändes som jag riktigt långt bak. Hade ett riktigt bra flyt på havet och plockade person efter person, efter några km så kom jag ikapp Ola och körde om honom, började närma mig Paul men tyvärr närmade sig sista bojen innan målet på stranden och jag hann ej ikapp.
Tommy var några minuter före och yttterligare ett gäng minuter före var första person i mål som var en fransman.
Jag var asnöjd med loppet, har en hel del att förbättra, se nedan vilket jag kommer kunna fixa till lite snyggt till nästa säsong.
Efter målgång. Paul, Gudfadern och Ola
Gudfadern (Tommy kallas visst så internationellt av många), Ola och jag.
Paul och Tommy
Emma, Jag, Paul och Ola som kör en selfie i duscharna som stod uppställda på tävlingsområdet.
Haha, en portugisisk variant av after-race mat. Man gillar kakor i det där landet.
Två härliga tjejer som tyckte vi hade paddlat bra, kul!
Tommy och delar av Nils (hans äldste son)
Förbättringsområden/skylla ifrån mig texten varför jag kommer komma riktigt bra på nästa tävling i stora förhållanden. (här har du Nils Petter ☺ )
Jag har i ärlighetens namn inte kört mycket på havet och speciellt inte i stor teknisk sjö. Styrketräning, först i år sedan juni som jag har kört styrketräning regelbundet och då hemma i vardagsrummet där jag svingat min kettlebell i tid och otid. Får jag till i alla fall ett rent styrkepass i veckan så ska nog kroppen bli stark. Vad händer om jag får till två bra i veckan? Joråååå.
Öva på starter, inte tappa värdefulla sekunder med fippel.
Optimera utrustningen än mer, vätskesystem mm.
Bli än bättre på teknisk paddling och att plocka våg efter våg efter våg med hjälp av farten från vågen jag nyss hade.
Varför det gick så pass bra ändå:
Låset på min Jantex Gamma+ jag brukar använda har ärjat ihop vilket innebar att jag ej fick isär den och fick därmed ta min mindre paddel ned till Portugal (Jantex Gamma M) som jag dessutom kortade ner från 216 till 212, det här gjorde att kroppen aldrig stumnade det minsta och jag kunde köra hårt och snabbt hela racet. Jag körde om ett trettital pers under loppet och blev aldrig omkörd. Hade loppet varit en halvtimme till så vette fasen vilken placering jag hade kommit på. Just speculations.
Hade en kanot jag kände mig 100% trygg i, Epic V10 Ultra. Kan den kanotens rörelser utan och innan.
Har haft en perfekt vecka med lagom mycket paddling och superb häng med polarna. Tack som fn för den här veckan, Göteborgsgänget (kolla in Emmas blogg på www.emmalevemyr.se), Ola+Hanna med familj (härliga päron du har Hanna), Familjen Karls + Johan (ni är assköna och jag hoppas vi är polare resten av livet), Paul och Svenne (riktigt riktigt bra polare), André och Marisa (Marisa…. ☺) från NELO med mera med mera.
Efter racet var det prisutdelning där några svenskar fick gå upp på prispallen (Emma, Tommy, Hans, Christina, nån mer…?) för framskjutna placeringar i olika ålderskategorier. Snyggt jobbat!!!!!!
Paul fångad i ett såkallat moment av egentid men paparazzi-Marran låter aldrig kameran vila.
På kvällen anordnade Nelo en tävling, 120 meter sprint och det var riktigt riktigt rått. Sprintfolket som var här, världseliten bland tjejer och killar var riktigt snabba och oj vad starka.
Nu är det måndag kväll och det är läggdags,
Tjena
