Det finns alltid någon som vill sälja dig något. När det gäller prestationshöjande åtgärder är köpsuget enormt. Den nuvarande bilden av konsumtionsutvecklingen gällande kosttillskott är att motionär och icke-elit har ett onödigt/felaktigt högt intag av piller och pulver. I sammanhanget räknas vitamin- och mineraltillskott, kreatin, beta-alanin, proteinpulver och liknande som kosttillskott. I de fall “idrottaren” (motionären, icke-elit) går på en bristfällig kost pga. någon felaktigt grundad specialdiet (LCHF, frukt- och grönt-bantningen, osv.) är bristfaktorn så hög att specialmedel blir nödvändigt för att upprätthålla korrekta nivåer av mineral- vitamin- och spårämnen så att kroppens prestationsförmåga upprätthålls. Här har vi då en situation där en i grunden fullt frisk, tränande människa, blir en bricka i konsumtionsspelet och köper både dumma och onödiga idéer och mer eller mindre fungerande – men i grund och botten onödiga – preparat. Kosttillskotten blir något som ses som en enkel genväg “för då har jag ju fått i mig allt som behövs i ett piller även om jag slarvat med maten”. Den tanken är bara en tankevurpa, för alla som siktar på att pressa sin kropp till yttersta prestation.
Samtidigt som företagen producerar och säljer kosttillskott som aldrig förr till en allt mer ambitiös grupp “elitmotionärer” har riktiga elitidrottare minskat sin konsumtion av tillskott det senaste decennierna. Inom SOK och RF har kampanjer för naturlig mat och näring och minskat/minimalt intag av tillskott bedrivits med hög prioritet sedan mitten av 90-talet. Svenska elitidrottare idag vet att tillsynen och regleringen av kosttillskott har stora brister, och att det finns risk att piller och pulver innehåller spår av dopingklassade preparat. I dagsläget finns inte några entydiga forskningsresultat som stöder behovet av kosttillskott, snarare tvärt om. Dietisterna har fått en viktigare roll för att vägleda och individanpassa maten enligt behov för den specifika idrottens och idrottarens prestation både i en tränings- och tävlingssituation.
Lunch med oklart innehåll, förevigad på bild av min fd. kollega Marie, här: http://naringslara.outsideonline.se/2011/02/01/dopad-eller-inte-dopad/
(SVT 7 februari 2012):
De flesta kosttillskott innehåller väldigt höga doser vitamin, till exempel finns prestationshöjare med 10 000 % rekommenderat dagligt intag av b-vitamin. En vuxen person får i sig sitt dagsbehov av c-vitamin genom att äta en apelsin. En dagsdos c-vitaminpiller motsvarar 37 apelsiner, vilket kroppen kommer göra sig av med direkt.
-Man kan säga att vi köper dyrt kiss, säger Susanne Rautiainen vid institutet för miljömedicin på Karolinska institutet.
Förutom att det väldigt ofta är stora delar av tablettinnehållsöverdoser som går rakt ut i toaletten så är det även sannolikt att pillrets innehåll inte är detsamma som det kroppen kan tillgodogöra sig och ta upp. Biotillgängligheten av kemiskt framställda preparat är ofta inte garanterad att vara lika bra som om ämnena intagits i sina “naturliga” föreningar som skapas automatiskt i en varierad och väl sammansatt kost (huvudsakligen baserad på råvaror/oprocessade basvaror med högt näringsinnehåll).
Förutom vetenskapligt faktaunderlag till de flesta kosttillskottens nackdel och den varierande födans fördel så finns en kulturell aspekt i bruket av “prestationshöjare” – vilket är den andra vanliga orsaken till intag av piller och pulver. Men, det får bli en annan dag. Om någon speciell inriktning önskas på fortsättningen eller vid frågor och funderingar så får mina fem läsare hojta till!
Jag gjorde mitt bästa!
