2005 hade jag den stora äran att för första gången få vara med när Dr. Mattsson och Jonas Enqvist utförde ambitiösa experiment med ett gäng lyckligt ovetande frivilliga multisportare. “Lördag och söndag 22-23 oktober 2005 genomfördes alltså den första delen i projektet “The physiology of adventure racing”. Nio försökspersoner ur Sverigeeliten i multisport genomförde i grupper om tre och tre 24 timmar kontinuerlig fysisk aktivitet, i grenarna löpning, cykling och kajakpaddling. Grupp A startade klockan 10.00 på lördagen och målgång för sista gruppen (C) 13.40 på söndagen.” Det går att läsa mer här, information och länkar: GIH forskning Multisport.
Genom åren gjordes en del uppföljande studier och tester, här ovan är det bilder från en session med Team Explore år 2009.
Självklart har den här miljön stimulerat en hel del diskussioner i ämnet träningslära, främst för uthållighetsidrott och gärna för flergrensidrotter som multisport och triathlon.
Här är ett boktips för den som vill ha något lättbegripligt att strukturera sin träning efter. Mina goda mentorer har levererat en del böcker i ämnet träningslära/idrotts- arbetsfysiologi och det här är vettig läsning för alla med eget intresse och en liten gnutta förkunskaper (även om det går att hänga med i det mesta även för en som är helt obevandrad i ämnet).
Innan Hippie-Filip (Dr. Spenat) stängde ner sin blogg i en fas av generellt Internet/samhällshat så skrev han vansinnigt mycket vettigt och enkelt förklarat om det ena och det andra i träningsväg. Det får bli veckans länktips från mig! Nitrovegan – sen är han Sveriges bästa ultratriathlet typ då eftersom han vunnit en tävling typ då (trots att han äter spenat) UltraTri Sweden fy fan vad hårt. Månaderna innan körde han bara intervaller som gav den där vassaste anaeroba träningen, dvs. bara pass med 10-s spurter i samtliga träningsgrenar.* Fantastiskt. En riktigt överraskande modell med tanke på att allt annat man tidigare kommit fram till genom åratal av uthållighetsidrottande och forskning om detsamma pekat i helt annan riktning. Det här tar Filip upp på sin blogg och jag tar mig friheten att lämna en skriftlig teaser här:
“Oavsett vilken distans man väljer att specialisera sig på kommer distansträning utgöra grunden för all annan träning. För elitaktiva utgörs cirka 70-95 procent av den totala träningsmängden av distansträning, även bland individer som bygger sin träning runt högintensiva intervaller. Intensiteten på ett vanligt distanspass är ofta runt 60-80 procent av maxpuls, mycket beroende på individens träningsstatus. Är belastningen lägre än cirka 60 procent av maxpuls är träningseffekten väldigt marginell, är den högre än 80 procent kan det vara svårt att orka träna så länge som krävs för att få de effekter som eftersträvas.
Ett distanspass kan vara alltifrån cirka 30 minuter upp till 6-7 timmar. Distansträning är i grunden väldigt enkel, det är bara att ta sig ut och köra. Vissa idrottare älskar distansträningen och njuter av tiden de får för sig själva ute i naturen medan andra har svårt för att få tiden att gå.
/…/
Det handlar alltså om minst 3-4 timmar träning per dag trots att tävlingstiden i många konditionsgrenar bara är ett fåtal minuter. Det verkar gå stick i stäv mot specificitetsprincipen: ”man blir bra på det man tränar på”. Har idrottarna och deras tränare fel? Skulle det räcka med att bara köra de hårda intervallpassen på en bråkdel av tiden? Svaret är ganska entydigt: det krävs träning med både hög volym och hög intensitet. Det kan vara så att träningssvaret till högintensiv träning sker snabbare och är lättare att fånga i korta träningsstudier medan effekten av en stor volym träning under flera år har mer subtila effekter som kan vara svårare att mäta med fysiologiska tester.”
Bara så att ingen tror att den spretiga diskussionen om “träningslära för uthållighetsidrott” (klicka på länken och läs hela inlägget, är du det minsta intresserad så är det värt 5 minuter av ditt liv) plötsligt levererar något nytt under solen. Det är inga hastverk som uppkommit utan generationer av noggrant uppföljt arbete, i fält och laboratoriemiljö, med fysiologiska och prestationsbaserade mätningar utan slarv och påhitt. Allt ackompanjerat av stora mängder kaffe, nyfikenhet och upptäckarlust. En tacksam samarbetspartner är Försvarsmakten, ordning och redan och tydlighet. Inget fel på kaffet heller. Standardiserat, som vi säger. Inga hastverk.
Arrivederci
*finn ett fel
