Det är ju 10 dagar sedan men jag lever fortfarande på det!
Skulle ju kommit under 4 h på Stockholm maraton i våras med gick ut för hårt och gick brutalt in i väggen så kom in på 4.10 trots mer förberedelser än tidigare år. Var rätt rejält besviken. Efter att Lidingöloppet gått bra i slutet av september (2.58) bestämde jag mig för att ge maran ett nytt försök.
Vintermaran är inget stort jippo, banan går ute på Norra Djurgården, sex varv, och i princip helt utan publik. Men loppet var väldigt välordnat, fantastiska funktionärer och att springa samma runda var faktiskt ganska skönt, man visste vad som skulle komma. Passerade mitt gamla bostadsområde Lappskärsberget där jag bodde för 12 år sedan, och fick vid varje varv tillfälle tänka på roliga minnen. Var väldigt noga med att hålla nere tempot första halvan, vilket var jättesvårt, men det gick. Halvmaran passerades på 2.01. Det blev, såklart, sjukt tungt mot slutet, sådär så att man vill lägga sig ner och sova och inte orkar ett steg till. Min snälla sambo kom till sista varvet och sprang bredvid mig och hejade och fick mig att inte tappa tempot utan öka lite, trots att jag inte orkade. Ovärderligt med en egen hare!! När jag gick i mål skriker speakern att Sara Rydefjärd precis missade fyra timmar. Jag blev skitsur! Hade jag haft ork hade jag skrikit på honom att det klarade jag visst! Jag startade faktiskt inte med eliten… När vi dubbelkollat resultatet på hemsidan visade nettotiden (mycket riktigt) 3.59.21 och jag grät några tårar av lycka blandat med tårar av smärta. Jag hade så sjukt ont i benen, värre än alla tidigare lopp. Kunde varken stå eller sitta utan rejäl smärta i 15-20 min efter målgång. Vankade lite fram och tillbaka efter att jag krängt av mig de blöta kläderna och fått på mig något torrt. Beställde en taxi hem, berättade för taxichauffören om att jag minsann sprungit ett maraton på personbästa och sedan la jag mig i soffan och frossade i god mat, godis och glass. Så skönt trött! Dagen efter kändes benen oförskämt bra, inte ont någonstans (utöver träningsvärk och allmän stelhet) och inga blåsor. Mitt bästa tips för att klara en mara utan skavsår är Löplabbets dubbelstrumpor och att smörja utsatta delar av fötterna med Elizabeth Ardens Eight Hour Creme.
Nu ska jag ägna resterande del av året till att fokusera mer på uppbyggnad och rörlighet, men försöka hålla igång löpningen med 1-2 pass/vecka. Införskaffade igår ett årskort på Friskis & Svettis där jag kommer hålla till när det är för kallt ute. Summerar ett lyckat löparår där jag nådde mina mål, 3.39 på maran, 2.58 på Lidingö och 47 på milen. Nu ska jag klura lite på nästa års utmaningar.
Ha en fin grå novemberdag!
//Sara
taggad innan start! 
min fantastiska hare!
så trött och så stel men lycklig! Känslan efteråt är magisk! Och en bild från helgens paddeltur med härliga Annika! Hon är alltid positiv och hennes inställning smittar.
