Det var roligt att springa ett lopp! Jag gillar 10 km bäst, det är så fort över. Märklig inställning kanske. Men älskar å andra sidan känslan efter att ha genomfört ett maraton. Lite som med Vasaloppet. Att kroppen fixar att prestera så länge. Känslan av att det här fixar minsann inte alla, men jag var så galen att jag nyss gjorde det!
Premiärmilen igår var lerig, kylig och det både blåsten och regnade. Men humöret var på topp, i vart fall initialt. Därefter hade jag lite svårt att hålla de jobbiga tankarna borta, kröp fram tankar som “varför håller jag på med det här”, “vilken dålig form jag är”, “fy vad det här är jobbigt, jag kommer få en dålig tid så varför ska du fortsätta slita nu”. Försökte mota bort tankarna med mitt löparmantra “stark, snabb, snygg och smart”. Så snygg är man dock inte när snoret rinner och man grinar illa. Försöker även med “bra där, mindre än halva kvar” osv. Måste jobba mer på det där.
Jag hade hoppats komma in under 50 minuter men landade på 50.36. Tre minuter långsammare än Kistaloppet 30/8. Men säsongen har bara börjat och idag anmälde jag mig till springcross 18/4 och Kungsholmen runt 10 km 9/5.
Idag blev det crawl en timma på Eriksdalsbadet. Jag la mycket energi på att irritera mig på de simmare som simmar långsamt bröstsim i banan för crawl. Så svårt kan det väl inte vara att läsa skylten och följa reglerna? Jag skiter i om det är trångt i banan för bröstsim, det är inte mitt problem. När jag, efter att flera gånger fått sakta in och simmat in i fötter, påpekade för en person att denna borde bryta bana fick jag en mycket ond blick tillbaka, och inget banbyte. Ungefär som de långsamma i startled 10 på Vasaloppet som envisas med att ligga i vänster spår… Stora problem idag 🙂
Med önskan om en glad påsk!!
//Sara
