Ja är jävligt nöjd och jag har fortfarande ont…
Första två veckorna blev träningen såklart näst intill utebliven och jag har knackigt börja komma igång nu. Dock så är min paddling fortfarande lidande, pga mina underarmar som är överansträngda, så paddlingen ligger lite nere. Det och två lillfingernaglar som är “döda” o väntar på att få trilla av…
Men tillbaka till paddlingen!
24 timmar paddling – Timme 14,5-20
Också kallad vändningen. Det återstod nu “bara” en VasaPaddeln och av någon anledning så blev det en mental tröskel som klevs över. För från och med nu blev resan in i mål, någorlunda trevlig. Jag hade fortfarande en jäkla massa ont i framför allt underarmarna och händerna, övrigt skav ex i armhålor löstes rätt bra med mängder av vaselin.
Men, farten började ökas lite, jag tog ut vila som jag tyckte var i överkant och njöt av den. Istället för att “bjuda till” var tredje timme med nåt extra gott, så blev det nu varje timme o även ibland varje halvtimme som jag tog en chokladbit eller annat gott istället för den vanliga bar eller gelen.
Dessutom drog jag och Stefan av två riktiga kanonfilmer. Först Full Metal Jacket, som jag egentligen slötittade igenom. De är svårt när paddelmaskinssurret övertar tv’ns ljudkapacitet och man har diverse ont över allt. Så såg vi också en ny rulle, Wild Tales.
En argentisk tragikomedi, som var grym! Egentligen sex kortfilmer i en och den var riktigt kul.
De värsta vid det här laget var egentligen efter att jag fått vila mina två eller tre minuter och man återigen skulle ta tag o lägga tryck på händerna. Det blir liksom som att smärtreceptorerna som domnats bort av 15 timmars paddling, efter bara kort kort vila vaknar till liv och lägger på en extra klick. För det gjorde så fruktansvärt ont just då, men efter 30 sek så var de som vanligt igen…
Blåsor i händerna. Foto: Jonas Brännmyr
24 timmar paddling – Timme 20-21
Det har börjat ljusna och det är inte långt kvar. Men ja kan säga att 4 timmar känns jävligt långt, eller gjorde då iaf. Tankegångarna går, “De är liksom två hela timmar kvar tills de är två timmar kvar o de är först då de är kort kvar. De är liksom en hel timme till tre timmar o då äre en timme kvar till två timmar..”
Gillar den här bilden. Det är misär.
Den här timmen går helt enkelt tungt o smärtan i underarmarna börjar påminna sig allt mer. Egentligen inte mkt mer att säga om det.
Stefan hänger fortfarande kvar, men börjar bli rätt sliten efter att ha vart uppe hela natten, men vi hänger i.
Energi, bars och mosade mandariner…
24 timmar paddling – Timme 21-23,5
Av någon anledning övertalar jag mig själv att det med tre timmar kvar bara är en timme kvar tills de är två timmar o de är ju inte så långt. Som ju stämmer. Och det fungerade.
För nu började det bli relativt lätt igen. Stefan tackar för sig och farsan och Anna kommer tillbaka, nu med sin Jonatan.
Med två timmar kvar så trissas faktiskt tempot upp och när jag börjar räkna lite på det, så visar det sig att jag har rätt tight om tid för att klara av 22 mil, som blir någon slags målsättning. Med 90 min kvar så ligger jag cirka 1000 meter efter för att klara 22 mil…
Känner mig stark!
Det gör att jag börjar köra på riktigt bra och dessutom skippar mina 2-3 minutersvilor som nu bara blir 30-60 sekunder. Sista 90 minutrarna snittar jag faktiskt 5.40-tempo o jag känner mig riktigt stark.
Samtidigt dyker Micke Selvin från Örebro AIK upp och hejar på från roddmaskinen och konditionsidrottaren Daniel från Jeremiasbageriet som jag haft några bataljer med på minitriathlons runt Örebro, med en semla och en vaniljbulle.
King!
Dessutom dyker Nerikes Allehanda upp och börjar förbereda för slutspurten…
Med 40 min kvar så kan jag konstatera att jag tagit igen riktigt bra och kommer att klara 22 mil…
24 timmar paddling – Timme 23,5-24
Också kallad, kaosets halvtimme…
Jag börjar känna av den hårda paddlingen de sista två timmarna och den korta vilan, men jag hänger i… När min Bella ringer min Pappa och meddelar att Live Streamingen är nere. Stefan är inte kvar som fixade till streamen senast och det blir kaosartat.
Jag försöker samtidigt som jag paddlar, muntligt guida både farsan och NA på plats om hur vi ska felsöka och fixa streamen. Jag tror att datan tagit slut i mobilen och ett försök att köpa mer data görs utan att lyckas, då comviqs hemsida buggar. Vilket slutar med att vi byter telefon som live streamar och dessutom öppnar en ny live stream i ett annat konto.
Ger instruktioner under tiden jag paddlar…
För att få upp den nya streamen får Jonas Brännmyr från NA gå in och köra lite HTML på kanotförbundets hemsida. När Streamen väl är igång med cirka 10 minuter kvar, märker jag till min förskräckelse att jag tappat tempo rejält och nu ligger långt efter för att klara 22 mil…
Sista 10 min körs i riktigt hårt tempo och med 1000 meter kvar så finns bara alternativet att maxa ut.
Linorna på paddelmaskinen som är spända för att köra långdistans och inte intervaller på, börjar vobbla kraftigt och jag kan inte köra på lika hårt som jag vill. Det är på gränsen.
Med en minut kvar så lossnar ena linan…
“Vilket fiasko… en minut kvar o paddelmaskinen pajar”
Jag hoppar fram snabbt och får tur nog på linan snabbt. När jag hoppar tillbaka för att fortsätta, rasar sitsen och paddelmaskinens skärm. Skärmen o dess sladdar som är extremt känsliga och jag är 100% säker att all loggad data gått förlorad.
Jag paddlar in i mål, med en blandning av kaos och lättnad…
Lättnad efter målgång. Foto: Jonas Brännmyr
Världsrekord – Längst kontinuerlig paddling på paddelmaskin – 24 timmar
Världsrekord – Längst paddlade meter på paddelmaskin över 24 timmar – 219 655 meter
24 timmar paddling – Efteråt
Först lite intervjuer med NA, innan de blev en segdragen och svag dusch på klubben. Jag hade ju känt mig grymt stark sista 2 timmarna, men bara 10 minuter efter att jag slutat så började smärtan.
Farsan skjutsade hem mig och jag la mig i fosterställning i sängen, samtidigt som jag tittade igenom en massa kommentarer och hejarop i sociala medier.
Voltaren dubbeldos + alvedon var enda alternativet för att kunna få sova. Det värsta med sånt här och ex multisport är att de i stort sett bara blir värre efter att man fått sovit. Ansiktet o hela kroppen svullnar och lederna känns som en 90 årig reumatikers…
4 timmar efter målgång…
Tack!
Är jäkligt nöjd, men framför allt sjukt glad för alla hejarrop och kommentarer i sociala medier. Både från vänner och förebilder. Värmde och peppade grymt. Jag hade nog tänkt att ja skulle kunna svara lite mer under paddlingen, men det blev liksom ingen tid för det.
Men jag vill tacka alla som hejade helt enkelt!
Sen måste jag tacka de som fanns på plats och led med mig eller bara kom förbi och hejade! Farsan, Victor, Micke G, Anna, Jonatan, Johan K, Per S o Martin, Per Å, Johan K och säkert några fler!
Men kanske mest av allt till Stefan som hängde med mig från klockan 22 på kvällen till 8 på morgonen! Utan det sällskapet hade det vart misär deluxe!
Sen såklart Mamma som fick ta hand om mig efteråt och min Bella som åkte till Örebro för o krama om mig på kvällen :-).
Nu mot nya äventyr!
