Äntligen är min rygg så pass bra att jag kunde hänga på ut och springa med min löpargrupp igen. Vi sprang i stadsskogen i Uppsala. Vi kutade runt lite på känsla bland alla stigar som går kors och tvärs. Vi fick ihop en mil till slut. Det kändes att jag inte rört på mig på över en vecka. Redan andra kilometern kände jag att det skulle bli tungt. Men det gick bra ändå. Jag var aldrig nära att bli avställd.
Jag ser tröttare ut än vad jag är. Jag tar bara igen mig lite.
Det är fler som har lite skavanker. Tur att två i gänget är sjukgymnaster.
