Imorse ringde klockan 06 för att i vanlig ordning träna. Dock inte lika vanligt träningspass. Vi(ett piggt gäng på 4 personer) hade bestämt oss för att springa 25km trailrun på Umes vackra vandringsled; Tavelsjöleden.
Jag har stora problem med mina vader och nästa steg är operation mot compartment i höst. Jag får alltså ischemi på grund av för trång fascia, ända sättet att åtgärda detta är ett snitt i vardera vad. Störst problem har jag när det är mycket uppför, där använder jag vaderna mest. Idag kände jag av detta rätt mycket och tyckte att det var smärtsamt redan 3km in i passet. Å andra sidan är jag otroligt trött på att låta vaderna bestämma hur hårt,långt eller mycket jag ska springa.
Leden bjöd på vatten upp till knäna, solglimtar, fettdepåanvändning och en vilselöpning på slutet som innebar att passet slutade på dryga 28km terränglöpning och lift hem i någons sprillans nya Subaru. Tur för oss!
Jag hade med mig både vatten(för lite) och en bar. I mina maratonlopp inom paddling ser jag till att fylla på vätska var 10-15min och detta är verkligen något jag kan jobba med på löpningens långpass.
Glatt ovetande gäng som trodde att vi “bara” hade 14km kvar.
Fräscha fötter 28km senare.
