Kajakklubben Eskimå är min familj

Ni vet ett sånt där ställe där alla alltid peppar varandra, där vi motiveras av glädje, där vi är öppna, där vi firar tillsammans, svär ihop, skrattar innan loppen, dricker kaffe tillsammans, låter alla komma till tals. Där vi alltid peppar varandra, alltid kämpar tillsammans och aldrig trycker ner?

Det här gänget och det här stället är min klubb Kajakklubben Eskimå. Jag är otroligt stolt över att tillhöra Sveriges gladaste, mest positiva kanotklubb(partisk ja). Inga prestationer är för små, ingen människa är för dålig. Vår klubb satsar på alla som vill framåt(oavsett hur), i vår klubb jämför vi inte grenar utan tycker att alla är välkomna, drakbåt, rodd, kajak, maraton eller sprint. I min klubb hittar jag min bästa vän, min extrafamilj, de som håller i när en inte kan stå upp själv. Det är bland annat tack vare min klubb som jag bestämde mig för att fortsätta att satsa på min paddling. När svenska kanotförbundet då och då tappar oss aktiva på de mest osköna sätt man kan är jag tacksam över att jag har en klubb som påminner om att det viktigaste är att det alltid är kul, att resan är kul! Min klubb peppade mig att göra uttagningstester till drakbåtslandslaget och genom det få tävla även drakbåts VM i Kanada i Augusti, till att tänka utanför den traditionella träningslådan och prova något eget så att jag tack vare det fortfarande är Sveriges bästa maratonkanotist och fick köra EM. Så att jag i stället för att åka med press och trist humör till sprinttävlingarna åker dit och har riktigt himla kul. I slutändan handlar det ju bara om det; Att ha kul. Och paddla är kul.

Jag körde alla K2 lopp förutom ett med denna grymma brud och bästa vän. Den här bilden symboliserar vår klubb, vårt gäng och vår kämparanda.