Det har varit några tuffa veckor för mig i springgruppen. Tidigare har jag ju varit en av de piggaste när vi sprungit men nu i slutet på sommaren har jag verkligen fått plåga mig med gruppen på träningarna. Igår vände det i alla fall. Det var bestämt att vi skulle springa en milbana i högt tempo. Jag kände mig bra redan från början och efter halva loppet, efter en längre uppförsbacke åkte Tobias av. Jag och Erik höll ihop till det var två km kvar. Jag hörde att han andades tungt och att han började släppa. I sista sega backen trodde jag att han skulle komma ikapp, han är normalt starkare än mig uppför, men jag tryckte på och avståndet växte istället och i mål var jag cirka 30 sekunder före. Cirka 2 minuter senare kom Tobias. Så det kändes riktigt bra.
