Hallå!
Det var länge sen jag skrev.
Varför då ?
Ja många anledningar men nu till baka och har mycket att skriva om men vet inte vart jag ska börja.
Jag kan ju börja med en mycket sen race repport om Åre.
Jag hade ju haft lite feber dagarna innan men kände att det skulle vara lugnt ändå. så jag bara vilade och åt för att få tillbaka krafterna sista dagarna.
Sen kom det dåliga beslutet av ledningen att dom skulle flytta paddlingen från forsen till sjön och forsen är mitt starka kort. Men jag hade ju tävlat bara några veckor innan mot många av toppen i race of heroes som gick på platt vatten. Så planen var klar!
Starten går och det blåser ganska mycket och är bara ett par plusgrader. Jag trycker på och ska ta jaris rygg som jag vet att jag kan hänga på. INGET HÄNDER! Jag trycker och trycker men bara ser jari komma längre och längre bort, efter bara 30 minuter börjar fingrarna bli iskalla (Fast jag har neoprenhandskar). Jag sliter på men kroppen är inte med och när jag inte kan röra mina fingrar och jag börjar må illa så tänker jag ge upp, inte värt att förfrysa fingrarna men så et jag att farsan och brorsan har kommit upp för just detta och bestämmer att jag kör runt för deras skull men alla planer på toppresultat var som bortblåst. För varje minut som gick så börja jag må mer och mer illa och visste att det hade med kylan att göra men snart skulle jag få springa och bli lite varm. Bestämde mig för att bara gå lugnt upp och äta och dricka och sen stå på lite nerför. kommer till växlingen som över 40a!!
Jag växlar och börjar gå farten är inte snabb men jag mådde så illa att jag knappt ens kunde gå. får i mig några gel och lite vätska och mår lite bättre och ser ett koppel av människor framför mig. stressar inte bara går och försöker få upp värmen i händerna men det är lite svårt för jag har stavar och man har ju remmar runt händerna då så det gör att man har dålig blodcirkulation i händerna av det.
Kommer upp till toppen och har tagit några placeringar och tänker börja stå på utför men det är sjukt svårt att få något flyt eftersom det är så mycket snö jag tänker att sista biten är det flackt, fint och ingen snö, det passar mig bra där kan jag trycka.
Jag tar väl några neråt och ser en rygg som jag tycker jag känner igen (peter gustavsson förra årets 5a)
Så tänker nej han kan det inte vara så jag lunkar på, När jag är några meter ifrån han VA FAN! Det är peter och han skriker till mig att öka jari passerade precis. Fick lite mod igen kanske inte gått så sjukt långsamt upp och ner och snart kommer platten som passar mig bäst.
Kommer ner till platten och ska börja trycka och börjar må skit! det vill ut i alla hål, vet inte hundra än varför men tror det hade med kylan att göra Lägger mig i en fart där jag bara är nära att spy men inte gör det, tänker flera gånger om jag ska stanna och göra nr 2 men slår av på farten klockan visar nu 4,10 fart!! och det är nerför!! (jämförelse jag brukar snitta 4.15 fart tex på lidingö ultra 50 km terräng). Nu samma nerför blir frustrerad men kör på kommer ikapp några ändå och vi är en klunga på 4 och jag lägger mig sist och vilar snart växling.
Kommer till växlingen och får höra av brorsan att jag kom in som 12a. Helt ok ändå tänker jag med tanke på allt.
Börjar cykla och tar det ganska lugnt i början och jag vet att peter kommer komma strax (han vann M30 sm i mtb nyligen) så jag tänkte jag tar hans rygg så länge det går och ja det tog inte många minuter så är han ikapp och jag hakar på. det går ok men vi båda börjar bli sega i benen jag är ju inte så bra tekniskt så utför går skit men dom jobbiga partierna bra. Efter långa singeltracken upp så är det mycket utför och lite tekniskt jag hade dragit ifrån peter uppför lite men visste att han skulle komma och bara efter någon minut kommer han och jakob bergstrand och bara flyger förbi jag hejar på dom och ser peter stanna lite längre fram, Va FAN!! punka! nu är det platt grus en stund och jag börjar köra ikapp jakob och en till och och vid långa uppför vid björnen har den andra släppt och jag lägger mig i ryggen och ser jakob 50 m framför som tar på en annan kille. väl uppe är det myr och vi lunkar på med samma avstånd efter myren är det långt långt ner först i en skidbacke sen grus nästan ner till E14 innan sista stigingen innan målet. Jag vet hur grym jakob är utför och jag tänker kan han så kan jag och jag släpper allt och håller väl 190 typ =)
NEJ!!!! jag flyger lite i ett gupp och när jag landar känner jag hur jag får gemnomslag! Klarar jag mig?? Nej Punka!!! ställer mig och lagar är precis klar då kommer peter och han bara ler. jag hoppar på och börjar köra och känner hur all luft i reservslangen bara pyser ut!! vad händer!! vet inte hudra vad som hände men tror kolsyran gjorde så nippeln frös fast lite snett och läckte. Game over! kunde lunkat imål sista biten men att komma 30a är inte min grej så jag valde att bryta och fick en dyrköpt läxa.
Det va det men nästa år då jävlar!! =)
Ha det hörs snart igen
