9 veckor av hård träning hade jag framför mig när jag åkte hit i början på februari. 9 veckor för att höja min nivå ytterligare och skapa en bra grund inför tävlingssäsongen som startar i slutet på april. Redan innan jag reste så hade jag lite problem med min rygg, någonting som jag trodde var en låsning i bröstryggen. Som elitidrottare så är jag van vid att nästan alltid ha ont någonstans. Därför så jag tog det inte på allt för stort allvar, jag kunde fortfarande träna på utan att det gjorde för ont och jag försökte stretcha och massera för att det skulle bli bra. Problemet var att det inte blev bättre av massage, det blev värre. Likaså när jag försökte knäcka ryggen hos en kiropraktor så fick jag extremt ont efteråt. Tillslut så fick jag även så pass ont att jag inte kunde köra passen längre, då blev jag orolig och tog ett par dagar off. Det blev snabbt bättre och jag trodde det var okej att köra på igen men efter några sprints i kanoten så låste det sig helt och det var tillbaka värre än någonsin. Här brast det och jag var nära på att boka om flygbiljetten för att åka hem och få hjälp med problemet. Som tur var så skulle team Danmarks fysio komma hit bara någon dag efter och de trodde att jag skulle kunna få hjälp av henne om jag vara väntade… Och hjälp det fick jag! Då blev det sakta bättre och bättre! Jag fick ta ytterligare en hel vecka off med värktabletter, behandling, massage, akupunktur, kiropraktik, rehab och en himla massa promenader och lättare träning för att få igång musklerna. Sedan i veckan efter kunde jag paddla mer igen, först lugna pass och sedan även trycka på lite. Jag fortsatte få hjälp av Marlene som är oerhört duktig och hjälpsam, hon brydde sig verkligen och kom med övningar och tips på saker att höra för att jag skulle bli bättre. Det var så himla skönt att hon var på plats och att jag kunde få börja paddla lite igen. Nu har jag fortfarande lite ont men jag kan träna nästan fullt ut och har även fått testa på att köra intervaller hela vägen upp i maxfart. Den träning som jag tycker bäst om!
2 veckor av 9 blev inte ens i närheten av vad jag hade tänkt mig, de andra låg i en hård träningsperiod och jag promenerade på cross trainer och paddlade 15minuters pass. Det var tufft både mentalt och fysiskt men jag försökte hela tiden vara positiv och bara jobba för att se till så att ryggen blev bra igen. Nu har jag en vecka kvar och jag känner att träningen går bra och jag är motiverad att köra på den sista tiden. Sedan kommer jag hem och det är dags att tävla, någonting som jag trott att jag skulle vara helt redo för men som jag i dagsläget känner mig lite osäker över. Det blir dock bättre och bättre och om jag får till några fler bra träningspass i höga farter så tror jag att jag kommer vara redo när jag ligger på startlinjen om ett par veckor. Det blir som sagt inte alltid som man tänkt sig men det är bara att göra det bästa av situationen och våga lita på sig själv.
Ett stort tack till Marlene och Team Danmark som inte bara fixat min rygg, de har också låtit mig träna tillsammans med dem på vattnet och pushat mig upp i högre farter! Det är bra med snälla grannar 🙂
