Igår lördag sprang jag gropen extreme i Uppsala. Vi bor ganska när sunnerstagropen där tävlingen var så vi behövde inte krångla med bil utan kunde gå till starten. Kanonvädret gjorde att det blev en riktigt lyckad familjedag. Ungarna körde barnbanan. Jag sprang 6 km-banan tillsammans med min svåger. Jag hade som vanligt inga seriösa planer på att slå honom, han är ju alltid snabbare än mig. Men inte igår. Jag har tränat betydligt mer än honom efter Vasaloppet plus att de har flyttat i veckan så det har nog blivit lite si och så med mat och sömn. Hur som helst, Johan stack ifrån direkt i första backen (som vanligt) men efter de två första upp och nedförsbackarna kom jag ifatt honom på platten. Jag blev väldigt förvånad men tänkte väl att vi får se hur länge det varar. Om jag kunde hänga med länge kanske jag kunde plåga mig på slutet. Men efter två km strulade det lite för Johan på ett hinder och jag sprang ifrån honom och sedan sågs vi inget mer. Även om han inte tog så hårt på detta och kanske inte gav allt med tanke på yttre omständigheter kändes det ändå bra att för en gångs skull få komma först. Jag kollade i resultatlistan och det ser ut som om jag hamnade på en 49:e plats av ca 400 startande, känns ok. Ändå tog jag det ganska lugnt eftersom jag inte visste hur banan var och vilja hinder som skulle komma. Är det samma bana nästa år går det att springa snabbare.
Gott om folk i gropen.
Före start, tyvärr har jag ingen efterbild.
Fältet blev utspritt men det var bra för då blev det ingen kö vid hindren.
På väg hem efter. Arvid var lite missnöjd att han bara fick köra barnbanan, han ville köra 3,5 km. Nästa år får det bli den för honom.
