Mycket har hänt sedan jag sist skrev, men att jag i helgen lyckades kvala in en svensk plats på k1 200 till OS I Rio toppar listan. Det är svårt att förklara alla känslor som jag känner just nu. När jag blev uttagen till att köra k1 200m på det europeiska OS-kvalet så blev jag superglad. Vårens tävlingar i Sverige och Danmark hade inte varit perfekta, jag hade fortsatt problem med min rygg och jag kände mig inte nöjd med min paddling. Jag var orolig att jag inte skulle få chansen att kvala på 200 vilket jag kämpat för hela vintern och våren så det var en enorm lättnad när uttagningen kom.
Redan i Florida hade jag gjort upp en plan för veckorna innan kvalet så när uttagningen kom så var jag i Ungern tillsammans med det danska landslaget för att ha 100% fokus på träningen och ha bra sparring. Träningen gick väldigt bra, jag kände mig snabb och hade det kul! Men på onsdagen precis en vecka innan kvalet startade så vaknade jag upp med ont i halsen. Jag höll mig lugn och trodde det skulle gå över inom någon dag men det blev bara värre och värre så jag började på en antibiotikakur. Mådde lite bättre och Försökte paddla på lördagen sen flög jag till duisburg i Tyskland där kvalet skulle avgöras och vaknade upp sämre på söndagen igen. Då spenderade jag hela dagen i sängen på hotellet och tyckte synd om mig själv.
Om det är en stor påfrestning mentalt att förbereda sig för ett OS kval så var det extremt påfrestande mentalt att vara superförkyld. Jag försökte hela tiden att hålla mig lugn, intala mig själv att det var bra att vila men jag ska inte säga att det var lätt. På Söndag kväll bestämde jag mig för att hur jag än kände mig på måndagen så skulle jag vara frisk och börja förbereda mig för tävlingen. Jag Paddlade en tur på måndagen, en på tisdagen samt en gång på onsdag morgon. Sedan på Onsdag eftermiddag startade heaten på k1 200.
Jag gjorde ett okej heat och tog mig direkt till final, paddlingen var inte perfekt, jag hade lite hög frekvens och allt för korta drag. Försökte att koppla av onsdag kväll, tänka på annat. Ville inte tänka mer, hade redan alla möjliga situationer klara för mig i huvudet. Antingen såg jag till att vara topp 2 eller så skulle jag få ha en sommar hemma och se mina konkurrenter starta i Rio utan mig i augusti. Var nervös när jag vaknade på torsdag morgon, hade svårt att äta både frukost och lunch. Starten skulle gå 13.57 och jag gjorde mina rutiner, kände mig ganska bra i kroppen, lite tung i paddlingen men såg det bara som något positivt, att det var tungt eftersom att jag kom långt på varje drag. 10 minuter innan start märkte jag att loppet skulle vara 5 minuter försenat, accepterade det och kände mig helt lugn, fokuserade bara på vad det var jag skulle göra, hur jag skulle paddla. När starten gick kom jag iväg riktigt bra. Jag såg ingen annan, visste inte hur jag låg till men kände att paddlingen stämde, det gick fort och jag blev inte trött för tidigt. Väl över mål såg jag tyska Sabine volz på banan bredvid korsa mållinjen samtidigt som mig. Förutom henne var det ingen mer på banorna till höger där jag visste att några av de snabbaste tjejerna låg, när jag vände mig åt vänster och även där såg att det inte var någon som korsat mållinjen före mig så visste jag att jag var hemma. Topp 2 var vad jag måste vara för att kvala och det var precis det jag var, etta eller tvåa spelade ingen roll. Glädjen och lättnaden som jag kände då var helt fantastisk, jag hade gjort det. Uppladdningen inför tävlingen tävlingen hade inte varit som jag ville men när det väl var dags lyckades jag få till ett av de bästa loppen på länge med en paddling även den bättre än på väldigt länge!
Jag är faktiskt väldigt stolt och förvånad över min egen prestation. Jag har gjort vad jag kan nu för att ta mig till OS i Rio! Nu är det bara att vänta och se om Jag blir uttagen till att köra. Under tiden ska jag fortsätta prestera på världscupen som startar imorgon i Racice och träna träna träna!! Även superkul och imponerande att se att mina landslagskompisar Karin Johansson och Sofia Paldanius kvalade in en K2 på 500m. Om vi alla blir uttagna så innebär det att vi är 3 tjejer från Sverige som startar i Rio i sommar och det vore hur kul och häftigt som helst.
