Är äntligen åter på banan efter nästan tre veckors krasslighet. Tre veckor är lång tid när man tänker på att det snart bara är två månader kvar till Ironman. Men det är som det är och är ju inte mer att göra än att vila sig kry.
Börjar tycka att det känns rätt bra att cykla, även om det fortfarande känns otäckt de första 20 minutrarna på cykeln. Jag är väldigt glad att jag har min vän Hanna som också gillar att cykla och kan göra mig sällskap. Cyklingen känns verkligen som Ironmans stora utmaning, men det är ju två månader kvar att bli bra kompis med cykeln.
//Sara
