Jag och min svåger Johan stack ut i spåret på julaftonskvällen. Det var bara vi ute. Det blåste lite och fästet var sådär men det kändes ändå bra. Det var jobbigare än i går men ändå inte allt för jobbigt. Vi tog milen igen och pulsen snittade på låga 145, max 167. För första gången sedan jag börjat åka längd är jag starkare än Johan. Till Johans försvar bör ju nämnas att jag tränat betydligt mer än honom under hösten samt att jag hunnit åka 10 mil redan i år. För Johan är det premiär nu. För egen del känns tekniken bra i alla växlar. Jag kan åka mycket större nu och mer effektivt. Mycket beror nog på att jag blivit starkare och att jag kört mer rullskidor och stakmaskin den här hösten. Jag märker också att pulsen går ner snabbare nu i de lättåkta partierna. Ja ja, det är fortfarande ett tag kvar till Vasaloppet och känner jag min svåger rätt kommer han att lägga in ett ryck nu och sedan blir det väl som vanligt på Vasaloppet …
Sixten 1,5 år gillar att köra i backen också.
Glad före passet, även om julmaten satt lite högt upp.
Det var bara vi på skidstadion i Idre.
Nöjda efter passet. Johan är van att vinna så han gör segertecknet av gammal vana.
