Wow, Nu jäklars ska det skrivas ett blogginlägg som heter duga. Är ni med då?
För ett gäng med månader sen så frågade min kompis Jörgen Kard kajaksidan.se om jag ville köra en tävling som heter Vohandu Maraton. Jag vill minnas att jag inte tvekade så himla lång tid innan jag svarade ja. Googlade lite och läste att det var 100km flodrace, typ såna som de har i Sydafrika men i Estland. Hur coolt kan inte det vara.
Har/hade full respekt för längden, har kört Dalsland Kanotmaraton och det är på 55 km och det är jäkligt långt, kroppen värker och härjar flera dar efteråt. Nu är Vohandu i lätt strömmande vatten till och från och forsar till och från och vi skulle köra K2 vilket är ju en fest bara det.
Mer text nedan.
Här ska vi checka in med bil+kajaksläp i Frihamnen terminal D med destination playa del Tallinn. Vår yacht Tallink Romantica Victoria. Vi var här väldigt pepp på att rulla ombord, kasta in väskorna i hytten och intaga buffén som serveras. Sist jag åt den var inte så länge sen ty det var med Pierre då vi körde till Narva nån gång förra året.
Nästan inga passagerare via bildäcket bara en och annan lastbilsnisse. De som åker med Tallink Victoria går ombord och går av allt för att kunna kröka maximalt till sjöss och undvika att bli stoppad av tull/poliser/andra blåljuslirare.
Wangler står och spanar på våra lådor. Han körde en Rocket från Nordic Kayaks och jag och Jörgen en Ruahine Kayaks k2 från Kajaktiv/Nya Zeeland. Kanske den enda i Europa?
Har ni sett “the shining” med Jack Nicholson? Se den innan ni åker på nästa Tallink-kryssning. Inredaren på Tallink-kärrorna måste blivit enormt inspirerad av den rullen.
Sinap från Pöltsamaa. Ni som vet ni vet..
Vet inte vad jag skriva om den här bilden jag tog på tanten vid buffén. Hon hade bara en så lurig blick, som att det närsomhelst skulle smälla till i huvudet.. men ändå inte.
Nedan bilder från vår 1a klasshytt.
fyra snarkande muskulösa män tillsammans i en liten hytt, tacka vet jag bra ventilation. Bra Tallink, här får ni bra betyg.
Stötte på en stjärna i hissen som inte hade samma agenda som vi. Han skulle lasta sin skåpbil full med Tallink-sponsrat sprit och åka runt till skolgårdar i närheten, allt för att tjäna några hundralappar. Fräscht.
Nästa stopp var strax utanför Tallin där vi skulle lämna av några kajaker och släp som Kajaksidan säljer och hämta upp riktigt bra kapell som vi skulle ha på racet.
Brände sen söderut mot Vôru där vi skulle bo på hotell med Tahe Outdoor-gänget. Fina vägar men utan varken matställen eller soppaställen, jo, vi såg ett ställe “hamburgers” stod det på en stor skylt och vi var ju svinhungriga som alltid. Vi tog alla fyra “hamburgare xxl” för några enstaka euro. Tanten i kassan tog då ut nåt oklart från ett kylskåp och in i micron. Pling, klart sen smeta på överdrivna mängder dressing och nån oklar sallad.
Jag åt upp nästan hela, farsan hela och Jörgen gick runt husknuten för att pressa bort det mesta av dressingen. Bra lunch..
Framme vid hotellet träffade vi Andres från Tahe som kom tvåa på racet i fjol och klara ambitioner att vinna i år med sin partner i deras Nelo Cinco k2a.
energiprepp kvällen innan jag hade räknat ut och testat ut att under de här 10 milen skulle jag dra i mig
- endurancegel en i halvtimmen som jag öppnade och hällde ut i den genomskinliga flaskan där på bilden.
- en enervit-gt tablett varje timme för att slippa fippla med att öppna etc, intogs medan Jörgen paddlade och tvärtom.
- energidryck isostar med elektrolyter, 4 liter totalt.
- Koffeingels en i halvtimmen. som intogs blixtsnabbt medan Jörgen paddlade och tvärtom.
Planen höll mer eller mindre perfekt, jag fick inte det minsta krampkänning eller väggning alls. Så skönt!
förberedelser nedan.
En estnisk duktig kanotist och en rätt så innovativ flytväst..(den var dock CE-märkt…)
Jörgens sittbrunn. Han har verkligen gjort sin hemläxa med att sätta fast allt ordentligt både en och två gånger.
Möte kvällen innan av Tahe som visade upp sina väldigt fina grejer sedan riktigt bra middag. Jörgen Aukland var med och körde vilket var ju askul. Förhoppningsvis kommer det fler norska skidåkare dit nästa år, kanske Johaug eller andra kvinnliga talanger…
kvällen innan skulle Andres och hans partner testa lite i sin Nelo Cinco. Notera proffsigt med alla gels på flytvästen.
Jag en halvtimme efter målgång. Rätt sliten och tärd vilket syns rätt tydligt i mitt face.
Lite gladare men slitna.
Från jörgens systemkamera som pappa fotat med under racet när tillfälle gavs. Direkt efter målgång.
Wangler som paddlade en Rocket från Nordic Kayaks, han kom in som femma av alla k1or, bra kört Wangler. Nästa år under 9 timmar?!
Annorlunda välkomstkommité
inte vår, imponerande att vissa kan paddla en sån här rank låda i 10 mil.
Vinnarnas låda till vänster. De kom från Lettland och har vunnit senaste åtta åren..
Wangler.
Precis vid målgången hade de stora tält med duschar, omklädning och bastu. Sååååå skönt!!!
Prisutdelning.
och riktig “korvfest” på hotellet efteråt. alla karlar samlades i nåt slags rum där det åts snittar, dracks bärs och diskuterade tävlingen.
Jörgens labbar.
Pappa.
Vårt hotell.
och grannens gård. Kontraster.. det är typ det jag minns mest från Estland. Stora flådiga kåkar och 3 meter därifrån ruckel.
På kvällen var det middag på hotellet där de flesta satt med glansiga ögon av trötthet och snackade paddling och tävling. Tävlingen gick nere i högre hörnet och rutten visar hur man åker till Tallinn. Det är en bit emellan men asbra vägar, bara att dunka på.
starten. 866 farkoster.
oops. Nån som byter till sommardäck eller fått grejerna stulna.
om man trodde den fysiska biten var över iochmed racet så hade vi fel. Jörgen skulle ta med sig 22 havskajaker från World of Kayaks till sin butik.. Bara att lasta på. Var rätt smärtsamt att lyfta på armarna ovanför huvudet bärandes en k2a.
Statisik från startfältet. Rätt imponerande va?! Snacka om att “alla” är med.
Favorit i repris på tillbakavägen. Fyra män som trängs ihop i en hytt rapandes och snarkandes.
Vaknade upp med tuppen och gick och satte oss vid fönsterbord för att kolla hur hela skärgårn ser ut från fågelperspektiv. Wangler som är uppväxt i Vaxholm har örnkoll på sin skärgård, kul att höra honom berätta om allt, blandannat vad som “nästan” höll på att ske i gula huset där på höjden när han var i yngre tonåren.
Vad hände nästan där Wangler?
Bra lass. Jörgens lilla Dacia fick jobba..
Tävlingen då… Nu kommer det.
10 mil, 10 mil i flod, älv och ett deltalandskap med fyra lyft. Det var ungefär det vi visste, och att de brukar vinna på runt åtta timmar.
Vi kom till starten i god tid och det är drygt 45 min innan start. Vi hade bytt om hemma på hotellet och hade en lapp i framrutan så vi kunde köra hela vägen fram till strandkanten. Lite fotograferingar, lite nervösa Bajamajabesök, fippla med det sista och så hoppade vi i plurret typ kvar i sju (starten skulle gå 07). Vi paddlade lite sen försökte hitta en startlinje uppe till höger i startfältet som vi fått tips om att vara vid. Omringade av ranka kajaker både k1or och k2or och en C2a som såg ball ut.
Hela startfältet rörde sig långsamt framåt.. jag hade koll på klockan, två minuter kvar, en minut kvar, högst oklart var starten egentligen var. Några rörde sig mer framåt, vi hängde på liksom 850 till kajaker.. inget startskott hördes, några paddlade snabbare, vi hängde på.. sen rusade hela startfältet och vi hittade snabbt en bra våg på en k2a från Polen. Farten var hög men inte löjligt hög som jag är van med.
Varken jag eller Jörgen fattade nånting,.. vi tänkte att de här andra tävlingskillarna skulle dra iväg som kanonkulor men hajade till att inte ens de vill bränna sig i början. Det var ju ändå 10 mil.
Vi låg fint med i förstaklungan, den första deletappen på 5 km på sjön hängde vi med utan att förta oss. Jag körde ett mantra för mig själv hela tiden och mot Jörgen som styrde. “ta det lugnt, paddla smart, var lata, låt andra jobba”.
Efter att kört ett varv på sjön skulle vi ner i en smal kanal ett par kilometer som bara var ett par meter bred och rätt grund, här var det för trångt att ligga på sidvågen så vi tog aktervågen på den polska k2an.. där vi låg typ två timmar.
Vi fattade ännu inte nånting.. när skulle det börja ryckas och splittra klungor?
Inget hände.. fram till första lyftet var det om jag inte minns fel 31 km.
Vi skötte vårt energiintag med gels och sportdryck och kände att vilken drömstart. Vad som än händer så har det börjat på absolut bästa sätt.
Lyftet gick asbra, pappa stod och hejade och pushade enormt bra (gryyyymt) bärhjälp ifrån Tahe-killar vilket innebar att vi kunde fippla i oss nån gel och tablett.
Racet fortsatte högt över förväntan, mil efter mil timme efter timme, lyft efter lyft med bra support av min pappa och Tahe.
Sträckan gick i otroligt böljande landskap med höga sandstensklippor runtomkring oss. Jag tror faktiskt inte att vi såg längre framåt än kanske ett par hundra meter max innan det var nästa sväng vilket gjorde det otroligt kul och spännande, känslan av att inte veta vad som är runt nästa krön var häftig.
är det en fors?, en sjö? är de som ligger före oss där? är det smalt? grunt? några hus?
Väldigt väldigt omväxlande paddling. Se bilder här nedan från google.
Som ni ser, väldigt omväxlande.
Typ två mil kvar så får vi tidsrapportering “two minutes” när vi frågar hur långt vi har fram till de före oss..
vi hajar att vi har chansen på en andraplats vilket bara det ger ett adrenalinpåslag utan dess like.
När vi satt och snackade veckorna och månaderna innan tävlingen så hade vi en försiktig målsättning om att komma topp tio och att topp fem vore en dröm. Nu ligger vi stabilt trea och inser att vi har chans på en placering topp två.
Vid sista lyftet springer vi ikapp de som visar sig vara Andres och hans partner som vi bor på samma hotell med. De håller på och fipplar med kapell och verkar jäkligt trötta. De lägger sig på vår våg och det är nu 9 km kvar. Vi verkligen såsar fram lugnt och käkar och dricker bra. De andra visar inget intresse av att vilja hjälpa till och dra och på min direkta fråga: “do you want to help?” får jag ett “NOOO” tillbaka.
Nån kilometer till mål så gör de ett ryck på nån hundra meter som vi sliter med på knappt. Det tog rätt bra på musklerna som var duktigt trötta efter 9 mil och 9 kilometer. Jag frågar om vi ska dela på andraplatsen och får ett “Yess” från Nelo-killarna.
Vi kommer iland samtidigt och springer i mål tillsammans.
KÄNSLAAN att gå i mål efter tio mil med en riktigt bra polare och en pappa som hejat sig hes efter ett lopp där vi slagit alla förväntningar från oss och från alla andra.
Helt otroligt. Allt bara hade gått precis som vi ville ,inga misstag, inga fel. Skulle jag göra om loppet skulle jag lägga upp det precis som vi gjorde.
Tiden blev 8 timmar och 14 min, drygt sex minuter efter Letterna som vann för åttonde året i rad.
Resultat: http://maraton.vixcor.eu och en massa filmer här: http://matkasport.ee/blogi-vohandu-maraton-2017-live
Här från målgången, spola till 16 min så får ni se oss.
//Martin
