För 2017 och traditionen till ära var det tre varv runt Reimersholme.
Hetsigt startfält med Elis, Wangler, Hanna, Jonas, Nils mfl.
Alla ovan nämna har visat på riktigt bra form på träningarna senaste tiden. Den enda som vacklat är väl jag som typ idag känner mig återhämtad efter Estland. Fysiskt kanske men mentalt så har jag varit bra utmattad. Det var en riktig pärs alltså.
Jag säger då det, ska ni köra Vohandu maraton så måste ni vara motiverade annars kommer det gå åt pipan.
Well, racet då… jag tog det lugnt första femti metrarna och låg bredvid Elis och Hanna på min eller hans sidvåg. Framme vid skylten (ni som vet Ni vet) gjorde jag en fartökning så Hanna halkade av lite granna. Hade sen Elis på min sidvåg i alla tre varv, tack för draghjälpen polarn.. var nära att välta två gånger när Elis körde för nära så min paddel bankade i hans för, sånt som händer.. men två gånger är en gång för mkt.. då brukar man enligt god tävlingssed hoppa av sidvågen. Elis var en snäll person som alltid (!) och bad verkligen om ursäkt för detta.
Riktigt kul att ha en klubbkompis som är snabb och peppad, rykten säger dock att Elis och Hanna är på väg till Kalmar för flytt. Trist!
Körde inte järnet de tre varven för jag visste att Elis ville köra spurt vilket han gjorde, jag höll ihop och var först i mål.
Hur kändes det då?
Nja. Okej, rätt bra. Finns mer i kroppen känner jag men var är det?
Hanna körde riktigt bra, Jonas likaså. Nils hade slarvat med rödbetsjuicen. Sofia Borg körde på bra, Katta Mars måste träna hårdare och inte plaska runt, Tobbe var med okej, Luis kommer få bra fart i år.
Inga bilder från racet men väl en efteråt här nedan.
Resultaten.
Jag körde min maratonlåda och den var okej, rätt dålig styrning bara, måste fixas.
Marre
