Cykeltävlingar

Jag har alltid varit otroligt fascinerad av att kolla på cykeltävlingar. Både livesänd på Eurosport och på plats någonstans nere i Europa i avsaknad av att sporten i Sverige är extremt liten och undanskuffad. Vette sjutton hur jag kunde missa när MTB VM i Åre gick 1999 men det har jag iallafall och de som fick uppleva den stämningen och att den lilla byn kunde arrangera ett så stort evenemang är imponerande.

Första gången jag var nere och kollade cykel var 2008 när avslutningsetappen gick i Paris som sig bör, varje år i slutet av juli. Gator och avenyer hade stängts av och funktionärer hade preppat varvet de skulle köra med reklam. Jag kommer ihåg att jag var nere med Fotograf Emma som då var frilansjournalist för Utemagasinet. Vi hade ställt oss uppe vid Triumfbågen för att hon skulle få så bra bilder som möjligt så vi gick och ställde oss där några timmar innan.

Efter TDF blev jag liksom helt såld på att åka runt och kolla cykeltävlingar men det dröjde till 2011 när jag gjorde mitt första funktionärsuppdrag i Köpenhamn på VM. Åkte ner och bodde på hostel och käkade wienerbröd med kaffe med ett helt gäng andra cykelintresserade danskar. Det året stog det mellan vem som skulle vinna Tempot och det var antingen Tony Martin eller Fabian Cancellara. Att Mark Cavendish vann linjet var nästan redan förutbestämt i och med att han just då var den bästa spurtaren och banan i Köpenhamn var så gott som helt platt och gjord för att ingen annan skulle ha möjlighet att vinna.

Efter det har jag varit både på VM i Valkenburg med den berömda backen i Cauberg när Philippe Gilbert vann före Evalds Boasson Hagen och Valverde och VM i Florens när portugisen Rui Costa vann i den värsta regnskuren som jag har skådat och halva startfältet föll bort.

MTB VM i Hafjell september 2013 var en riktig höjdare. Jag skulle det året jobba som funktionär och blev inkvarterad i en liten stuga på campingen. Allt betalt och uppstyrt av VM organisationen. Vi fick en karta där vi skulle bli utplacerade som funktionärer och jag tjatade till mig att få platsen med droppet strax innan målområdet. Dropp-träbron-mål. Dagen innan XC loppet så var det träning. Då kommer det fram en tränare, kille, typ i min ålder och frågar om han får låna min Giant Anthem att reka banan tillsammans med sin junior åkare. Junioren var Egan Bernal. Ni vet han som vann Tour de France lite senare, ja precis. Fick en vattenflaska med samma färger som laget som tack för lånet av cykeln. Men hur gick det för Egan då? Jo, han blev tvåa slagen av Simon Andreassen och Luca Schwartzbauer blev trea.

Hur gick det i den stora battlen mellan giganterna Nino Schurter och Julien Absalon? Jo, Nino Schurter ledde men missade sista droppet och föll och slog i huvudet och Absalon kunde passera och vinna VM. Efter det la han cykeln på hyllan och nu tränar han sin tjej Pauline Ferrand-Prevot att bli världens bästa mountainbike cyklist. Hur gick det för Jenny då? Rissveds låg bra till på den mycket tekniska banan men körde ur och kraschade i en utförskörning. Men hon var glad ändå för på kvällen bjöd hon mig och en polare på Fireball 😉

Nino Schurter är ett helt kapitel för sig. Han tog över mountainbike scenen helt och hållet efter att Julien Absalon la cykeln på hyllan. Har varit helt dominerande i drygt 10 år och vunnit VM nästan varje år. Totalt har han vunnit VM 11 ggr och den totala MTB världscupen 7 ggr.

Det kommer mer läsning om cykelsporten lite senare…

//Peter