Från Dagens Nyheter som skriver om multisport VM och med fokus på Oskar Svärds upplevelse
Vasaloppsvinnare vann VM i multisport: ”Tar månader innan taggarna kommit ut”
PUBLICERAD 20:08
Trots att vassa taggar satt kvar i benen, knäna värkte, fötterna var svullna och blåsorna på tårna såg illa ut var det bara en sak som Oskar Svärd önskade sig efter lagsegern i mytomspunna Adventure Racing World Championships.
– Jag ville bara lägga mig ned och sova, säger Svärd.Lars GrimlundTextDela på FacebookDela på TwitterTipsa om artikel Kommentera2Läs senare
Efter att under fyra dygn, en timme och 56 minuter gått igenom de mest plågsamma strapatser tog sig Swedish Armed Forces Adventure Team, Försvarsmaktens eget elitlag, i mål som segrare i VM i multisport.https://93c0caccf696081d64c1c9785716dd5e.safeframe.googlesyndication.com/safeframe/1-0-38/html/container.html
Det var första gången ett helsvenskt lag lyckades vinna, nu var man fyra timmar före tvåan från Estland i en tävling med 92 lag på startlinjen.
– Allt vad ett lag klarar sätts på sin spets. Det är tuffa gäng från hela världen och 20–30 lag som har chansen att vara med där uppe, säger Oskar Svärd.
Men det fanns kritiska moment som hotade den svenska segern.
Lagets kapten John Karlsson hamnade i en rejäl schackningsperiod och hade det tufft på trekkingsträckorna under det drygt 60 mil långa loppet.
– Vi var oroliga för att John skulle gå ned sig för mycket och att han inte ens skulle kunna fortsätta. Han bet ju i något fruktansvärt. Då gäller det att vi andra också biter i, jobbar för laget och hjälper varandra. Hade det tagit stopp där hade vi tvingats bryta.https://93c0caccf696081d64c1c9785716dd5e.safeframe.googlesyndication.com/safeframe/1-0-38/html/container.html
Man visste att starten skulle gå i Monforte de Lemos och att målet skulle ligga i La Coruña, näst största staden i Galicien i nordvästra Spanien.
Men hur banan såg ut hade man ingen aning om.
– En och en halv timme före start fick vi 51 kartor och kunde se längden och kuperingen på de olika sträckorna. Första sträckan var tolv mil trekking med 5 600 höjdmeter, bara en sådan sträcka är tuff att ta sig igenom.
Svärd såg snabbt att ytterligare två av de sju sträckorna kunde liknas vid ”monstersträckor”.
– Vi skulle paddla nio mil och dessutom cykla 21 mil. Det var de sträckorna som stack ut och vi förstod att de skulle bli avgörande.
Svärd var gruppens navigatör.
– Det var bara att hålla i kartorna man behövde på första sträckan och stoppa resten i ryggsäcken. Sedan var det bara tuta och köra men man måste också vara smart, en för tuff öppning kan ödelägga hela tävlingen.
Det fanns ingen support längs sträckorna utan deltagarna tvingades bära med sig allt nödvändigt i en sex–sju kilo tung ryggsäck.
– När John blev så sliten blev vi tvungna att ta hans grejor också, det var en utmaning.
En del säkerhetsutrustning var lagen tvungna att bära med sig.
– Ville man sova så fick man bära med sig grejor för det.
Första natten hoppade laget över sömnen.
På andrasträckan började det hagla och landskapet förvandlades från grönt till vitt.
– Det blev svinkallt, vi blev tagna på sängen för man hade sagt att temperaturen skulle ligga runt tio grader på nätterna och 15–20 på dagen men det vara bara ett par plusgrader när vi nådde toppen. Sydeuropéerna tyckte nog att det var jädrigt kyligt.
Laget hade bestämt att de skulle sova på sträcka tre som handlade om att paddla kajak. De delade upp 16 timmars paddling i två perioder.
– Vi ville sova mitt på natten och hade räknat ut att det skulle bli i mitten av sträckan. Vi slet av oss alla kläder och satte på oss tröja och kalsonger och sedan kröp vi ned i en tunn, tunn sovsäck.
Efter två timmars sömn var det dags att börja paddla i mörkret igen.
– Det var bara att kliva upp, man kände sig ganska mörbultad men det vara bara att sätta på sig kläderna igen, blöta och goa, och börja paddla.
Sträckan innehöll flera dammar där lagen tvingades lyfta upp kajakerna på land, den längsta landsträckan var 13 kilometer.
– Vi hade små kärror med hjul med oss så vi kunde dra båtarna, berättar Svärd.
Tredje natten, under den långa fjärdesträckan på mountainbike, kostade man på sig att sticka emellan med ytterligare en och en halv timmes sömn.
Vid varje kontroll fick laget höra ställningen i toppen vid den tidigare växlingen och det stod rätt tidigt klart att man turades om i toppen med ett lettiskt lag.https://93c0caccf696081d64c1c9785716dd5e.safeframe.googlesyndication.com/safeframe/1-0-38/html/container.html
I slutet av sträcka fem lyckades svenskarna koppla segergreppet.
– Det var en orienteringssträcka som vi satte helt perfekt och de bommade, plus att de sovit lite för lite och slarvat med maten. De tappade en och en halv timme på en mil, där gick vi ifrån, konstaterar Svärd.
Tävlingen avslutades med drygt tre mils löpning.
– Sista 15 kilometerna var det asfalt och man var helt förstörd. Efter fyra dygn ska du springa med tung ryggsäck, det var 25 grader varmt och asfalten bara kokade.
Segermarginalen skrevs till fyra timmar.
– Vi hade en grym avslutning på tävlingen. Även om vi bara sovit tre och en halv timme på fyra dygn så kände vi glädje och förstod att vi hade stora chanser att vinna.
Men det var inte förrän alla fyra var över mållinjen som Svärd vågade ta ut segern.
– Det räcker att någon bryter benet, skadar sig så att man inte kan ta sig fram eller går helt tom, då kan man vara rökt. Benen ser fruktansvärda ut, det var taggbuskar och det kommer ta två, tre månader innan taggarna kommit ut, så illa är det. Bitvis var stigarna helt igenvuxna och det var mörkt i tolv timmar så vi fick bära med oss många pannlampsbatterier, men så fort solen gick upp så piggnade man ju till.
Några längre matraster blev det aldrig tal om, man tävlade och åt samtidigt.
– Vi åt smågodis, bars och allt som är tänkbart att äta. Koffeintabletter för att hålla oss vakna. Vi stannade på något litet ställe och köpte en macka eller en croissant, det är viktigt att få något att bita i och inte bara äta det där slajmiga sockret. Jag brukar säga att jag älskar choklad men efter tre dygn är man inte så jättesugen.
För att få starta måste kvartetten bestå av minst en man och en kvinna.
I Swedish Armed Force Adventure Team tävlar Svärd, som är officer på Ing2 i Eksjö, tillsammans med John Karlsson, Karlsborg K3, Malin Hjalmarsson, från Livgardet i Stockholm, och Emil Dahlqvist, Dalagruppen i Falun.https://93c0caccf696081d64c1c9785716dd5e.safeframe.googlesyndication.com/safeframe/1-0-38/html/container.html
Alla måste ta sig i mål för att ha chansen att vinna.
Oskar Svärd har mött många idrottskvinnor men ingen som Malin Hjalmarsson.
– Hon är som en maskin. Hon är 40 år och arbetar som kapten på Livgardet, jag är sjukt imponerad av Malins insats.
Totalt besteg laget 17 500 höjdmeter.
– Det är som att gå upp till toppstugan på Åreskutan sjutton och en halv gång, så många höjdmeter har vi tagit under den här tävlingen, det tycker jag sticker ut, det var knappast någon platt bana.
Det segrande laget, förkortat Safat, startade 2014 och har tidigare kommit trea och fyra på VM. Oskar Svärd har bara varit med de senaste två åren och man måste vara anställd av Försvarsmakten för att få tävla i Safat.
– Vi tränar tillsammans tre dagar varannan månad och dessutom på respektive plats där vi verkar, det blir en massa träning.
Oskar Svärd, 45 år, har vunnit Vasaloppet tre gånger, senast 2007, varit tvåa två gånger och trea en gång. Under en 13-årsperiod var han aldrig sämre än nia.
– För att vinna Vasaloppet är det väldigt små detaljer som avgör. Här måste du vara så bred, du måste paddla rätt, kunna sova och fysiskt är det här mer utmanande. Men du är ju inte spets på någonting, min syreupptagningsförmåga är lägre än för tio år sedan.
Han vill inte jämföra VM-segern med sina segrar i Vasaloppet.
– Vasaloppet har jag levt med i hela mitt liv. När du tävlar individuellt är det bara mig det handlar om, bara mig. Nu är det ett lag och man måste hjälpas åt, om någon sviktar så kan man inte skita i det. När man vinner som lag så är det väldigt stort, alla måste lyckas.
Segern i Adventure Racing World Championships firades med jordgubbsglass.
– Men jag ville bara lägga mig ned och sova, säger Oskar Svärd.
Fakta. Den långa färden mot mål
Start: Monforte de Lemos.
Sträcka 1: trekking, 122 kilometer.
Sträcka 2: mountainbike, 80 kilometer.
Sträcka 3: paddling , 90 kilometer.
Sträcka 4: mountainbike, 210 kilometer.
Sträcka 5: trekking, 65 kilometer.
Sträcka 6: paddling, 11 kilometer.
Sträcka 7: trekking, 33 kilometer.
Mål: La Coruña
