Martin Nordstrand

Martin Nordstrand är killen som tog familjens friluftsintresse och adderade till ett högre tempo och pulsklocka, ur detta föddes ett galet intresse för multisport och Adventure racing som på senare tid mer eller mindre smalnat ner på paddling i olika former. Brinner för friluftsliv och favoritårstid är alla. Klyschigt, ja.


Ikväll, två varv åttan dvs totalt 10 km.

Bra folk med där Elis, Nils och Hukkanen + Simon körde en racing k2a.

Jag tog det lugnt första femti metrarna och hoppade upp på k2ans våg med Elis på andra sidan.

Efter några hundra meter ökade jag lite och kom förbi med de hängandes på min våg och Elis med. Vid vändningen nere vid varvet vid Långholmen tryckte jag på lite mer och kom loss helt. K2an och Elis halkade av. Kändes fräscht i kroppen förutom små domningar i högra handens långfinger. Körde på med kanske 10 sek försprång ett par km innan jag saktade ner och släppte upp k2an. Vi körde bredvid varandra med Elis långt bak. Domningarna i handen blev lite värre och jag stannade till och stretchade med resultat att k2an fick några meter som de behöll in i mål.

Sammanfattning, riktigt bra genomkörare. Hela kroppen fungerar asbra och är stark frånsett små domningar. Jag tror de beror på:

1) höll paddeln för hårt

2) salt/mineralbrist

3) nåt annat.

Vem är det här på bilden?



Shit vilka mornar

Har lärt mig hur man tar selfies med tidsinställning på telefon.

Fin morgon imorse på skk

Och i fredags på fki.

Körde ett dödens pass med Elis och Jens i em. Massa intervaller och sånt i olika längd, jag var stark. Känns skönt.

Nationaldag hela dan

Åh vad skönt med en ledig dag mitt i veckan. Nån gång i livet ska jag förhandla mig till det, det är svinnajs!

Gick upp tidigt och rappade av massa mejl sen vid åtta drog jag i mig en snabb frulle, moppen ner till SKK och lyssnade på lastningslogistik vilket slutade med att jag paddlade själv bort till Fridhemskanotisterna vid mälarhöjden. Väl där var det fullt med folk inför Öarna runt 12 km.

Bra pepp vid starten eftersom Tommy Karls var med. Starten gick och efter två drag kände jag att mitt blad på höger sida vred sig, jäääklar. Inget att göra utan det går absolut inte att paddla såhär. Såg hela startfältet dra iväg medan jag paddla åt andra håller. Fick låna en klubbpaddel modell ungdom och modell okänd och satte igång och vevade. Kom ikapp de flesta förutom Tommy och Hannes Sterner. Slutade alltså trea trots missöde deluxe i starten. 

Käkade hamburgare på bryggan som klubben fixat och mingla. Låna sen Torbjörns paddel och paddla hem.

Åkte sen till päronen och målade deras garage och åt tidig middag sen vidare till Jörgen i Sickla och limma paddeln.

Full fart!

Bilder nedan.

Bra armar på Tommy..

Gonatt då

Sean Rice om vinsten i Molokai

Sean Rice: what it takes to win the exklusive Molokai Challenge

On the last weekend of May, the toughest race on the surfski calendar and the one that all paddlers covet, was won by Molokai Group athlete and 2013-2014 World Champion paddler Sean Rice. Victory in this race had eluded him for years but with thorough preparation, research and training, 2017 became Sean’s time. Here he opens up about his thoughts and feelings on winning the most difficult of them all, the Maui Jim Molokai Challenge in Hawaii.

On Crossing the Channel of Bones
I felt an overwhelming sense of relief winning the Molokai. I had put so much into preparing for this race. I have won just about every title in the sport including the World Championships but the Molokai has always eluded me for various reasons. There are just so many variables on the day that it really takes every ounce of conditioning, timing and skill to be first across the “Channel of Bones” as the Molokai Channel is also known. This year everything fell into place and it will be a result I will always remember.

On Preparation
In the lead up to the event, I find that training is the “simple” part. A strict and rigorous build up starting four months before the event ensures I can actually race across the 52km channel and not just survive it. That aside it takes years of experience and countless hours in very wild ocean conditions to become skilled enough to be comfortable in the open ocean and to be able to surf the swells to your advantage. I have done many trips to Hawaii in preparation for this race. The channel has a mind of its own and is constantly changing due to swell, current and of course wind.

On Rivals
Having all the best paddlers in the world at the start line makes it a race and I really love to race! There is a great sense of camaraderie before the start of Molokai, more than many other races I do. While on the start line you could cut the tension with a knife, there are also many “good lucks” thrown around between the top contenders. We all know we are about to race each other but actually we are all about to race the channel. It’s a unique experience.

On Strategy
I went over to Hawaii early to get on the water as much as possible to prepare. The Pacific Ocean is raw and powerful around these islands, so getting the “feel” is crucial. Along with that I made time to speak with all the locals I knew to figure out the best line across with the predicted tides, wind and swell. Then comes the logistics of organising an aeroplane ride across to the start, nutrition, escort boats, crew and the list goes on!

On Nerves
I was more nervous than normal with a week to go. This is a horrible feeling but I know myself well enough to know this was a very good sign. Nerves only appear when you know something could happen or if something really means a lot to you. I must have known that this could be my year even though I was trying to keep myself from getting ahead of the game. With two days to go the nerves just disappeared and I felt calm all the way though to the final hour of the race when oddly enough I was overtaken by nerves again – I suddenly knew that this was it. I kept telling myself, don’t make any mistakes now.

“I was out front and alone… but I had to trust my judgement.”
On Trusting your Strategy
The race starts on Molokai island. Looking straight across into the ocean the island of Oahu can often be difficult to see. Expecting a 3.5 to 4 hour race I promised myself to not take a single stroke in anger for at least the first two hours. This was to conserve energy however it is very difficult to do when the other competitors start getting ahead. I had to stick to my guns. As soon as I had two hours on the clock I went very hard and north for 5km. This put me into the lead but far away from the rest of the pack who had gone on a more southerly line. I was out front and alone. Not a great feeling, but I had to trust my judgement of going alone. My escort boat and crew were fantastic. Guiding me through a tricky maze of currents which are affected by sea bed shelves that rise from the deep, causing a change in the ocean waves. Some of the under water opticals have some interesting names, including “spitting caves”  and “drop offs” where the ocean bed goes from shallow waters to a drop off of over 1000ft. Everything needs to be accounted for.I didn’t face any real drama during the race, due to solid planning and a race plan which my team and I stuck to. This is the only way to win.

On Approaching the Finish Line
My immediate concern was making it through China Walls, the sheer cliff of rock that decsends into the ocean causing the waves to crash uncontrollably, and the big surf in the final 3 km. After that my only concern was getting out of the boat as soon as possible. I was absolutely spent. Just about every muscle was spamming with cramp.

On Winning
The feeling of happiness and relief of finally taking the win was something special. I had many friends there who are always a huge support. It takes time to get through the various television interviews and camera people but as soon as that’s done it’s hand shakes with the guys you raced so hard against and smiles all round.

I set two stand out goals for my busy racing season this year. Win the Molokai Challenge and win the World Championships. Anything else is just a bonus. I am now half way to this goal and as motivated as ever before!

I have been asked a few times if this win is bigger than my World Championship win. Nothing will beat the underdog feeling of winning the Worlds, but this victory was special in its own way. It takes a huge sacrifice of time, resources and funds to get to this event with a chance to win. It’s always worth it, but actually winning puts the icing on the cake. I knew what had to be done, but for it to execute perfectly is extremely rewarding!

On Facing the World Championship in November
I’m revving to go – I’m back in the boat as soon as these blisters heal!

Sean Rice is the winner of the 2017 Maui Jim Molokai Challenge and the 2013 ICF SurfSki World Champion. The world championship event changed this young South African’s life in many ways and Sean has a fabulous success story that starts from humble Cape Town beginnings. The ICF Title is awarded every two years and Sean finished 4th in 2015. This ignited a fire in Sean and a gut wrenching desire to win the title again in Hong Kong this November. Sean is based in London but as with all of our athletes he is a citizen of the world, travelling the globe to compete and deliver Surfski clinics.
Nick Moloney, CEO and founder of Molokai Group Limited says that when he first met Sean, his ambitions were clear: “When I asked him what his visions were for 2017, his immediate response was to win the Molokai title and regain the World Championship crown. In the business of sport, it’s a pleasure seeing athletes achieve their dreams. Whilst surf skiing is not yet on the mainstream radar for corporate sponsorship, it should be. It’s a thrilling sport with elite level athletes and it’s building a solid groundswell of supporters around the world. We are looking forward to supporting Sean as he faces the World Championship later this year.”

5000 m test

Hej Hej,

Imorse så körde jag ett test på 5000 meter paddling, ville veta lite hur snabbt jag kunde köra på totalt plattvatten och solo.

Hade tider från SM att gå på där Jocke Lindberg vann på 22,40. Jag vet inget om hur förhållandena var då eller hur de lade upp loppet.

Tider från SM nedan..




Nyfikna på vad jag drämde in på? Jo... 22:10 snittfart 13,6km/h. Sjuuuukt nöjd. Jäklar vilket bra formbesked.



Tisdagstävling kigges bana

Race idag tisdag som det är, och banan var tre eller fyra varv (minns ej)

Tempotävling dvs man startade en och en med trettio sekunders mellanrum vilket gör att det inte blir några sluga lirare som ligger i klungor etc, det är bara du själv som kan avgöra farten. 

Jag körde på rätt hårt men kontrollerat utan att dra på mig mjölksyra eller annat dravel.

Jonas körde på bra, kul att se. Petter Svärd likaså. Pångjången hejade på.

Stort startfält från skk!

Hemma hos päronen i söndags var kusin Jenny på besök för att morsa på Rappe.


Djurgården runt 2017

Igår lördag var det gjurgården runt i Stockholmscupen. Min hemmabana.
Jag visste att Paul skulle köra vilket ju är askul då han alltid är en snabb rackare, visste att min form är bra och att jag kan hålla hög fart under en längre tid vilket skulle krävas för att hålla ihop det. Dagen till ära körde jag min surfski som ligger ute på FKI, en think Ion. Den motsvarar ungefär en Epic V10 i fart och stabilitet, dvs en riktigt bra havs-surfski men runt djurgårn så hade det gått snabbare i min Think Uno Max i lättaste materialet.

Starten var kaotisk som vanligt men jag körde på  hårt och var snabbast till fyren som är efter ett par hundra meter med hela gänget efter mig där Paul var närmast. Jag fortsatte dunka på och göra mitt race men kollade bak ett par gånger och såg att Paul hängde med. Borta vid gröna Lund var avståndet kanske 50 meter och i början på kanalen slog jag av lite på farten för att inte knäcka mig inför en eventuell långspurt av Paul. Han kom upp och jag gled med hans våg ett tag. När vi närmade oss den sista bron körde jag på litegrann och kände att kroppen var med.. körde på lite mer och vann rätt skönt med ett par sekunder tillgodo.

Paul bjöd som alltid upp till en bra match, kul att han kör!

Björn Johnsson säker trea sen Jonas som var lack över ett dåligt lopp.


Och bilder 

Snittfart 12,78 km/H vilket måste anses som snabbt.

Sven Yrvind ska ut och segla igen (78 år gammal)

Jag fick ett mejl från en läsare som ville tipsa om att legenden Sven Yrvind ska ut och segla igen och denna gång till Nya Zeeland.

se filmen här nedan.



Sven Yrvind.. legend och enligt många en tokstolle.. Jag tycker han är otroligt inspirerande, kolla bara hans båt här nedan från en annan långsegling.











Stockholmscupen Brunnsanbataljen


Ikväll var det Stockholmscupen och första deltävlingen i form av Brunnsanbataljen, 6,7 km i Brunnsviken.

Jonas fixade bil och tog klubbens släp där jag och Katta lastade på våra skis. 

Rätt bra tryck borta i Brunnsan som vanligt där det minglades bra innan:

Björn Johnson som jag vet har kört på bra, muskelmannen Maciej har kört extremt hårt på gymmet i vinter och maratonbruden Julia Seger som är en duktig våghängare. Vår talang Jonas Sandström med bakgrund inom judo- och nu fullfjädrad kanotist på bara två år? Katta som är klubbens näst mest taggade tjej efter Hanna Höij (som kör fruktansvärt hårt). Elis var ute på hajk med sitt jobb och körde tyvärr ej.

Jag hoppade i min surfski rätt tidigt och ville värma upp länge, har verkligen känt att kroppen Kan köra på hårt från att vara kall, men det är inte optimalt så ville vara varm. Körde inge fart innan för jag ville inte känna efter.. hur kroppen skulle svara ville jag veta först när starten gått.
Starten gick och jag tryckte på rejält, bra grepp i vattnet av min Greentippaddel, hade Björn till vänster om mig nån hundra meter men sen släppte han, några kanoter till höger om mig var Maciej och Julia. 

Sist på Norrviken låg jag med Maciej och på förra årets Göta kanal drog jag runt Julia ett par mil.. visste alltså att se gärna ville hänga med mig.. men var var de? Haha jag hade kommit loss ensam och höll det så stabilt.. och utökade. Skön känsla i kroppen! Förtog mig inte utan gjorde ett stabilt bra lopp. Fint!


Och en del bilder. Mer kommer sen när Linda i Brunnsviken lagt upp de på deras fejja.


Vi välkomnar Rappe

Mina päron har en ny hundvalp vid namn Rappe som är idag (2017-05-14) åtta veckor. Wachtelhund. Jääääklar vad mysig!!

Mina päron har nu haft Rappe i knappt två dagar och det går fasen bra. Han verkar väldigt trygg, harmonisk och lugn. Extremt viktiga egenskaper hos en hund.

Nu är det fokus på lugn och ro och få honom att känna sig trygg med sin nya familj.
Akka är som vanligt, hon är hellugn, går och lallar och bryr sig inte så mycket. Rappe försöker bli polare och det går sådär.. haha.

Ny bil till familjen

I höstas såg min pappa en härlig bil som stod i ett garage mittemot syrran i Bromma. Han knackade på och frågade om den var till salu.. vilket den blev.. 

affären gjordes upp igår och jag var med och lyfte på taket till hytten. Det ska på nu sen av när bilen kommer till Fårösund där jeepen ska användas till roliga dagsutflykter.

Det är en Land Rover series II.

Rätt ball!!


Mer från Tylösand och surfski spring camp

Dag 2 avklarat i strålande sol och faktiskt lite vågor. Körde ett intervallpass på morronen och på eftermiddag en downwind på drygt 18 km. Ett par sekundmeter stadig vind och sen sjöbrisen på det gjorde det rätt najs. Jag var ledare för ett gäng på 5 pers som alla körde på bra. Skönt och kul att det finns någon. Slags återväxt inom sporten.

Middag på kvällen slukade vi i oss och sen dök Oskar Ahlgren upp som bor här i närheten, jäkla trevlig polare det där. Mycket äventyr att berätta har han.

Jag efter downwinden, varmt klädd.

Riktg kul skylt som Karolina har. 

Här är Oskars hoj. Han är fångvaktare på ett fängelse, rätt spännande jobb. 

Nu är det söndag lite över 07 och dags för frulle.

Bilder från tylösand

Och dag 1 på surfski spring camp.

Lite vind idag så mest fokus på teknik och vara ute på havet. Fint!!

Bilresan ner gick bra, Jörgen körde första hälften medan jag jobba sen bytte vi av. Kom ner till lunch här då vi tömde kantinerna för att sedan ha kort genomgång av det som skulle ske.

Vi bor verkligen galet bra, stor gräsmatta utanför de här små rummen. Det är bara vi här och några pensionärer i kåkarna här runtom.
Kolla den här bilden som Jörgen tog på mig. 

Nu är klockan 22.10 så tid att slagga.

Sol i sinnet

Körde tabataintervaller imorse med motstånd fram på kajaken. Bra känsla i kroppen.

Sjukt kort pass, sjukt intensivt.

Intervallerna är upplaga så att jag kör 20 sek hårt, 10sek av… i en herrans massa antal.


Årets första tisdagstävling

För 2017 och traditionen till ära var det tre varv runt Reimersholme.

Hetsigt startfält med Elis, Wangler, Hanna, Jonas, Nils mfl.

Alla ovan nämna har visat på riktigt bra form på träningarna senaste tiden. Den enda som vacklat är väl jag som typ idag känner mig återhämtad efter Estland. Fysiskt kanske men mentalt så har jag varit bra utmattad. Det var en riktig pärs alltså.

Jag säger då det, ska ni köra Vohandu maraton så måste ni vara motiverade annars kommer det gå åt pipan.
Well, racet då… jag tog det lugnt första femti metrarna och låg bredvid Elis och Hanna på min eller hans sidvåg. Framme vid skylten (ni som vet Ni vet) gjorde jag en fartökning så Hanna halkade av lite granna. Hade sen Elis på min sidvåg i alla tre varv, tack för draghjälpen polarn.. var nära att välta två gånger när Elis körde för nära så min paddel bankade i hans för, sånt som händer.. men två gånger är en gång för mkt.. då brukar man enligt god tävlingssed hoppa av sidvågen. Elis var en snäll person som alltid (!) och bad verkligen om ursäkt för detta. 

Riktigt kul att ha en klubbkompis som är snabb och peppad, rykten säger dock att Elis och Hanna är på väg till Kalmar för flytt. Trist!

Körde inte järnet de tre varven för jag visste att Elis ville köra spurt vilket han gjorde, jag höll ihop och var först i mål.

Hur kändes det då? 

Nja. Okej, rätt bra. Finns mer i kroppen känner jag men var är det?

Hanna körde riktigt bra, Jonas likaså. Nils hade slarvat med rödbetsjuicen. Sofia Borg körde på bra, Katta Mars måste träna hårdare och inte plaska runt, Tobbe var med okej, Luis kommer få bra fart i år.

Inga bilder från racet men väl en efteråt här nedan.


Jag körde min maratonlåda och den var okej, rätt dålig styrning bara, måste fixas.

Uppsala igår 

Var i Uppsala igår och hälsa på Peter. Jääklar vad det var mycket fest i precis hela stan. Var där en massa timmar sen brände jag med Volvon hem.

Kolla bilder.

Träffade en gammal tjejkompis också.


Soolen är tillbaka

Vad underbart det vart idag va?

Satt hela jäkla dan ute vid fki på djurgårn och pressade.

Talessättet: “med en jämn solbränna finns det inga gränser” är något jag kör rätt hårt efter.

Brände runt djurgårn i surfskin mitt i för att bättra på bicepsen, hur det gick med det vet jag inte men skönt var det iallafall.


Vohandu maraton 2017

Wow, Nu jäklars ska det skrivas ett blogginlägg som heter duga. Är ni med då?


För ett gäng med månader sen så frågade min kompis Jörgen Kard om jag ville köra en tävling som heter Vohandu Maraton. Jag vill minnas att jag inte tvekade så himla lång tid innan jag svarade ja. Googlade lite och läste att det var 100km flodrace, typ såna som de har i Sydafrika men i Estland. Hur coolt kan inte det vara.

Har/hade full respekt för längden, har kört Dalsland Kanotmaraton och det är på 55 km och det är jäkligt långt, kroppen värker och härjar flera dar efteråt. Nu är Vohandu i lätt strömmande vatten till och från och forsar till och från och vi skulle köra K2 vilket är ju en fest bara det.

Mer text nedan.





Här ska vi checka in med bil+kajaksläp i Frihamnen terminal D med destination playa del Tallinn. Vår yacht Tallink Romantica Victoria. Vi var här väldigt pepp på att rulla ombord, kasta in väskorna i hytten och intaga buffén som serveras. Sist jag åt den var inte så länge sen ty det var med Pierre då vi körde till Narva nån gång förra året.

Nästan inga passagerare via bildäcket bara en och annan lastbilsnisse. De som åker med Tallink Victoria går ombord och går av allt för att kunna kröka maximalt till sjöss och undvika att bli stoppad av tull/poliser/andra blåljuslirare.


Wangler står och spanar på våra lådor. Han körde en Rocket från Nordic Kayaks och jag och Jörgen en Ruahine Kayaks k2 från Kajaktiv/Nya Zeeland. Kanske den enda i Europa?


Har ni sett “the shining” med Jack Nicholson? Se den innan ni åker på nästa Tallink-kryssning. Inredaren på Tallink-kärrorna måste blivit enormt inspirerad av den rullen.

Sinap från Pöltsamaa. Ni som vet ni vet..

Vet inte vad jag skriva om den här bilden jag tog på tanten vid buffén. Hon hade bara en så lurig blick, som att det närsomhelst skulle smälla till i huvudet.. men ändå inte.

Nedan bilder från vår 1a klasshytt.

fyra snarkande muskulösa män tillsammans i en liten hytt, tacka vet jag bra ventilation. Bra Tallink, här får ni bra betyg.

Stötte på en stjärna i hissen som inte hade samma agenda som vi. Han skulle lasta sin skåpbil full med Tallink-sponsrat sprit och åka runt till skolgårdar i närheten, allt för att tjäna några hundralappar. Fräscht.


Nästa stopp var strax utanför Tallin där vi skulle lämna av några kajaker och släp som Kajaksidan säljer och hämta upp riktigt bra kapell som vi skulle ha på racet.

Brände sen söderut mot Vôru där vi skulle bo på hotell med Tahe Outdoor-gänget. Fina vägar men utan varken matställen eller soppaställen, jo, vi såg ett ställe “hamburgers” stod det på en stor skylt och vi var ju svinhungriga som alltid. Vi tog alla fyra “hamburgare xxl” för några enstaka euro. Tanten i kassan tog då ut nåt oklart från ett kylskåp och in i micron. Pling, klart sen smeta på överdrivna mängder dressing och nån oklar sallad.

Jag åt upp nästan hela, farsan hela och Jörgen gick runt husknuten för att pressa bort det mesta av dressingen. Bra lunch..

Framme vid hotellet träffade vi Andres från Tahe som kom tvåa på racet i fjol och klara ambitioner att vinna i år med sin partner i deras Nelo Cinco k2a.

energiprepp kvällen innan jag hade räknat ut och testat ut att under de här 10 milen skulle jag dra i mig

  • endurancegel en i halvtimmen som jag öppnade och hällde ut i den genomskinliga flaskan där på bilden.
  • en enervit-gt tablett varje timme för att slippa fippla med att öppna etc, intogs medan Jörgen paddlade och tvärtom.
  • energidryck isostar med elektrolyter, 4 liter totalt.
  • Koffeingels en i halvtimmen. som intogs blixtsnabbt medan Jörgen paddlade och tvärtom.

Planen höll mer eller mindre perfekt, jag fick inte det minsta krampkänning eller väggning alls. Så skönt!

förberedelser nedan.


En estnisk duktig kanotist och en rätt så innovativ flytväst..(den var dock CE-märkt…)

Jörgens sittbrunn. Han har verkligen gjort sin hemläxa med att sätta fast allt ordentligt både en och två gånger.

Möte kvällen innan av Tahe som visade upp sina väldigt fina grejer sedan riktigt bra middag. Jörgen Aukland var med och körde vilket var ju askul. Förhoppningsvis kommer det fler norska skidåkare dit nästa år, kanske Johaug eller andra kvinnliga talanger…

kvällen innan skulle Andres och hans partner testa lite i sin Nelo Cinco. Notera proffsigt med alla gels på flytvästen.

Jag en halvtimme efter målgång. Rätt sliten och tärd vilket syns rätt tydligt i mitt face.

Lite gladare men slitna.

Från jörgens systemkamera som pappa fotat med under racet när tillfälle gavs. Direkt efter målgång.


Wangler som paddlade en Rocket från Nordic Kayaks, han kom in som femma av alla k1or, bra kört Wangler. Nästa år under 9 timmar?!

Annorlunda välkomstkommité

inte vår, imponerande att vissa kan paddla en sån här rank låda i 10 mil.

Vinnarnas låda till vänster. De kom från Lettland och har vunnit senaste åtta åren..


Precis vid målgången hade de stora tält med duschar, omklädning och bastu. Sååååå skönt!!!


och riktig “korvfest” på hotellet efteråt. alla karlar samlades i nåt slags rum där det åts snittar, dracks bärs och diskuterade tävlingen.

Jörgens labbar.


Vårt hotell.


och grannens gård. Kontraster.. det är typ det jag minns mest från Estland. Stora flådiga kåkar och 3 meter därifrån ruckel.

På kvällen var det middag på hotellet där de flesta satt med glansiga ögon av trötthet och snackade paddling och tävling. Tävlingen gick nere i högre hörnet och rutten visar hur man åker till Tallinn. Det är en bit emellan men asbra vägar, bara att dunka på.


starten. 866 farkoster.


oops. Nån som byter till sommardäck eller fått grejerna stulna.

om man trodde den fysiska biten var över iochmed racet så hade vi fel. Jörgen skulle ta med sig 22 havskajaker från World of Kayaks till sin butik.. Bara att lasta på. Var rätt smärtsamt att lyfta på armarna ovanför huvudet bärandes en k2a.

Statisik från startfältet. Rätt imponerande va?! Snacka om att “alla” är med.


Favorit i repris på tillbakavägen. Fyra män som trängs ihop i en hytt rapandes och snarkandes.

Vaknade upp med tuppen och gick och satte oss vid fönsterbord för att kolla hur hela skärgårn ser ut från fågelperspektiv. Wangler som är uppväxt i Vaxholm har örnkoll på sin skärgård, kul att höra honom berätta om allt, blandannat vad som “nästan” höll på att ske i gula huset där på höjden när han var i yngre tonåren.

Vad hände nästan där Wangler?


Bra lass. Jörgens lilla Dacia fick jobba..



Tävlingen då… Nu kommer det.

10 mil, 10 mil i flod, älv och ett deltalandskap med fyra lyft. Det var ungefär det vi visste, och att de brukar vinna på runt åtta timmar.

Vi kom till starten i god tid och det är drygt 45 min innan start. Vi hade bytt om hemma på hotellet och hade en lapp i framrutan så vi kunde köra hela vägen fram till strandkanten. Lite fotograferingar, lite nervösa Bajamajabesök, fippla med det sista och så hoppade vi i plurret typ kvar i sju (starten skulle gå 07). Vi paddlade lite sen försökte hitta en startlinje uppe till höger i startfältet som vi fått tips om att vara vid. Omringade av ranka kajaker både k1or och k2or och en C2a som såg ball ut.

Hela startfältet rörde sig långsamt framåt.. jag hade koll på klockan, två minuter kvar, en minut kvar, högst oklart var starten egentligen var. Några rörde sig mer framåt, vi hängde på liksom 850 till kajaker.. inget startskott hördes, några paddlade snabbare, vi hängde på.. sen rusade hela startfältet och vi hittade snabbt en bra våg på en k2a från Polen. Farten var hög men inte löjligt hög som jag är van med.
Varken jag eller Jörgen fattade nånting,.. vi tänkte att de här andra tävlingskillarna skulle dra iväg som kanonkulor men hajade till att inte ens de vill bränna sig i början. Det var ju ändå 10 mil.

Vi låg fint med i förstaklungan, den första deletappen på 5 km på sjön hängde vi med utan att förta oss. Jag körde ett mantra för mig själv hela tiden och mot Jörgen som styrde. “ta det lugnt, paddla smart, var lata, låt andra jobba”.

Efter att kört ett varv på sjön skulle vi ner i en smal kanal ett par kilometer som bara var ett par meter bred och rätt grund, här var det för trångt att ligga på sidvågen så vi tog aktervågen på den polska k2an.. där vi låg typ två timmar.

Vi fattade ännu inte nånting.. när skulle det börja ryckas och splittra klungor?

Inget hände.. fram till första lyftet var det om jag inte minns fel 31 km.

Vi skötte vårt energiintag med gels och sportdryck och kände att vilken drömstart. Vad som än händer så har det börjat på absolut bästa sätt.

Lyftet gick asbra, pappa stod och hejade och pushade enormt bra (gryyyymt) bärhjälp ifrån Tahe-killar vilket innebar att vi kunde fippla i oss nån gel och tablett.

Racet fortsatte högt över förväntan, mil efter mil timme efter timme, lyft efter lyft med bra support av min pappa och Tahe.

Sträckan gick i otroligt böljande landskap med höga sandstensklippor runtomkring oss. Jag tror faktiskt inte att vi såg längre framåt än kanske ett par hundra meter max innan det var nästa sväng vilket gjorde det otroligt kul och spännande, känslan av att inte veta vad som är runt nästa krön var häftig.

är det en fors?, en sjö? är de som ligger före oss där? är det smalt? grunt? några hus?

Väldigt väldigt omväxlande paddling. Se bilder här nedan från google.



























































Som ni ser, väldigt omväxlande.

Typ två mil kvar så får vi tidsrapportering “two minutes” när vi frågar hur långt vi har fram till de före oss..

vi hajar att vi har chansen på en andraplats vilket bara det ger ett adrenalinpåslag utan dess like.

När vi satt och snackade veckorna och månaderna innan tävlingen så hade vi en försiktig målsättning om att komma topp tio och att topp fem vore en dröm. Nu ligger vi stabilt trea och inser att vi har chans på en placering topp två.

Vid sista lyftet springer vi ikapp de som visar sig vara Andres och hans partner som vi bor på samma hotell med. De håller på och fipplar med kapell och verkar jäkligt trötta. De lägger sig på vår våg och det är nu 9 km kvar. Vi verkligen såsar fram lugnt och käkar och dricker bra. De andra visar inget intresse av att vilja hjälpa till och dra och på min direkta fråga: “do you want to help?” får jag ett “NOOO” tillbaka.

Nån kilometer till mål så gör de ett ryck på nån hundra meter som vi sliter med på knappt. Det tog rätt bra på musklerna som var duktigt trötta efter 9 mil och 9 kilometer. Jag frågar om vi ska dela på andraplatsen och får ett “Yess” från Nelo-killarna.

Vi kommer iland samtidigt och springer i mål tillsammans.

KÄNSLAAN att gå i mål efter tio mil med en riktigt bra polare och en pappa som hejat sig hes efter ett lopp där vi slagit alla förväntningar från oss och från alla andra.

Helt otroligt. Allt bara hade gått precis som vi ville ,inga misstag, inga fel. Skulle jag göra om loppet skulle jag lägga upp det precis som vi gjorde.

Tiden blev 8 timmar och 14 min, drygt sex minuter efter Letterna som vann för åttonde året i rad.


Resultat: och en massa filmer här:


Här från målgången, spola till 16 min så får ni se oss.




Nedtränad inför Estland 

Är riktigt riktigt nedtränad nu känner jag vilket var precis vad jag ville. Har kört dubbla pass nästan varje dag sen kanske två veckor tillbaka men från och med förmiddagens långa pass på 20 km så blir det nu total vila eller väldigt lite plaskande. Nu ska kroppen återhämta sig och bli starkare än nånsin. Det är så formtoppning funkar.

Köra hårt och bryta ner, sen vila och bli starkare.

Igår kväll körde vi explosivitet, jag Hanna och Elis.

Och idag 19-20 km runt Kärsön.

Jag, Svenne, Hanna, Elis och Jonas.

Svenne gillar att basta.

Jonas har en Paradise Hotel handduk. Har han varit med kanske?
Rätt bra ställe när solen ligger på.


Imorse var det tänkt att köra 10 st 4 minuters tröskelintervaller.

Jag vet knappt vad tröskel är, kallar det istället för hög distansfart. Dvs något som ligger under tävlingsfart men över apelsinturstempo.

Vi som körde imorse 07,30 var Jonas på bilden här nedan, Hanna, Elis, Jens och Svenne.

Jag körde de fem eller sex första med ett rep i fören för att få det att gå lite långsammare.

Kroppen kändes bra, allt kändes bra och jag tyckte att gruppens fart var för lugn så körde lite zickzack eller nåt liknande.

Tror att all bodybuilding i vinter har gjort mig rätt stark.

åkte sen igenom Kungsan på väg till jobbet och kollade på de här rosa träden. De är ju bra fina.


Snart långledigt från jobbet!



Genrep inför Estland 

Nu i lördags så körde vi ett slags genrep inför Vohandu Marathon där jag, Jörgen och Wangler skulle paddla runt Nacka-landet en sträcka på drygt 39 km (som visade sig bli 43 km).

Färdkosten jag drog i mig i lördags var två st Yalla-Yalla, en gel och en liter vatten. Dvs för lite men jag visste att min kropp skulle få vila efteråt. I Estland är det dubbelt så långt sådär går det inte att slarva, rutiner måste finnas redan från start.

Min plan inför racet är att varje halvtimme dra i mig en gel och en sån där flytande smoothie som finns i affären samt ett par klunkar vatten med resorb i. Det borde hålla energinivån bra och saltbalansen i balans.



Alla inställningar skulle testas, tempo skulle kännas av mm.

Otroligt vacker sträcka där det inte var mindre än 8 lyft, dvs 8 olika vatten vi paddlade i. Bra sträcka Jörgen (som är initiativtagare till det här) “Stockholm Kajakmaraton Raw”.

Wangler körde sin Rocket från Nordic Kayaks och jag och Jörgen vår k2 från Kajaktiv/Ruahine Kayaks.


Många lyft blev det och det var rätt skönt för ben och rumpa.


Vilodag igår förutom spontana intervaller eller fartlek på förmiddan. Kroppen oförskämt pigg och idag måndag är den som en jetmotor, pigg och glad och inte ont nånstans.


Film från Vohandu,




Solig morgon

06,40 fick jag ett facebookmeddelande av Nils som löd: “paddling vid 07,00”.

Bara att slänga på sig grejerna, borsta gaddarna och puttra iväg till klubben på zoomern.

Sjuuukt fin morgon. Apelsintur runt Kungsholmen med inslag av intervaller. Kroppen svarade hyfsat men självklart lite seg efter gårdagens urladdning av motståndsintervaller.

Nu är jag på firman men först en rolig bild.


9 km styrketräning 

Jag har haft en känsla hela dan att vilja köra ett hårt styrketräningspass i kajaken och så blev det. Körde Kungsholmen runt (nio kilometer) med tre innebandybollar i fören. Härligt motstånd alltså. Kroppen värker fint nu..

När jag kom in så kom Nils också tillbaka från intervaller i pålsundet. Han fastnade fint när jag tog en selfie.

Dagens delar av outfit idag.

Snackade med en gammal kollega idag, sjukt kul.. det kan kan leda till någonting riktigt bra!

Hårda intervaller 

Måndagsträning ikväll med klubben där delar av klubbens spanienproffs var med, sjukt kul!

Elis och Hanna var med och jäklar vad det kördes hårt. Helt skakis i kroppen lång tid efteråt. Bra sparring från Hanna och Elis, tack!

Lugnt på jobbet idag, var är alla?

Elis och en massa lådor.


Chins på bryggan

Jag Hanna och Elis körde lite friskvård på bryggan nu i em. 





Elis lätt som en fjäder och fd gymnast bara kastar sig upp för den där stången,

Hanna- wow, stark!!!

Jag- okej stark men väger en del. Formen på stången känns ändå rätt bra.

Jag var riktigt stark i rygglyften, kanske starkast? Kan ha med mina dragövningar att göra?
Nu ikväll körde jag och Pierre en repa på Ekerö,

Otroligt fint men Pierre borde se över sin bakstänka på hojen.


Myter om träning

Mikael Mattsson om myter kring träning

Nyheten publicerad | 2017-03-28
Mikael Mattsson vid GIH reder de tio vanligaste myterna inom träning.
1. Man får mindre träningsvärk av att stretcha – Falskt

– Om man stretchar före en träning, så kan man till och med bli sämre. Ingen som tävlar i höjdhopp till exempel skulle stretcha före tävlingen, eftersom muskeln då skulle bli sämre att hoppa då. Det finns heller ingenting som tyder på att stretching skulle hjälpa mot träningsvärk eller skador. Det verkar heller inte finnas några bevis för att effekten efter stretchning håller i sig.

2. Lågintensiv träning bränner mer fett än högintensiv som mest bränner kolhydrater/glukos/glykogen – Falskt

– Det är inte bara vad du bränner under själva träningspasset som spelar roll, utan vad du bränner resten av dygnet. Kort pass gör av med lite energi under tiden, men man bränner mer efteråt. Så det spelar ingen roll om du tränar kort och intensivt eller lite långsammare och längre för hur mycket kalorier du gör av med.

3. Man bygger muskler lättare om man äter proteiner och kolhydrater inom en timma efter träning – Falskt

– Man klarar sig ofta utmärkt på den vanliga maten när man kommer hem. Det ger ingen bättre effekt för att man sätter i sig protein och kolhydrater direkt efter träning. Däremot har elitidrottare som tränar flera gånger per dag nytta av att snabbt äta något efter varje träningspass.

4. Det kan vara extra bra att träna med träningsvärk – Sant

– Det går alldeles utmärkt att träna flera dagar i rad. Träna med träningsvärk kan vara extra bra, säger Mikael Matsson till Vetenskapens värld. Han menar att effekten av att träna även dagen efter istället för att inte träna alls kan vara bättre. Det finns ofta inget självändamål med att ha en vilodag om du inte kört på extremt hårt. Men lätt träning är oftast bättre än ingen träning alls.

5. Man bränner inte fett förrän efter 40 minuter in i passet – Falskt

– Fettförbränningen ökar direkt. Men självklart, ju längre passet håller på, desto mer energi förbrukar man. Tränar man en timme blir energiåtgången (och därmed fettförbränningen) högre än om man tränar i 10 minuter, förutsatt att man jämför samma intensitet i träningen, säger näringsfysiologen Anki Sundin till Vardagspuls.

6. Man ska inte köra för mycket magövningar, för då gör musklerna att man ser tjock ut – Falskt

– Det är oerhört svårt att få så stora magmuskler.

7. Man ska aldrig köra knäböj under 90 graders vinkel, för det är skadligt för knäna – Falskt

– De individuella förutsättningarna avgör vad man klarar av och inte.

8. Man ska aldrig låta knäna komma utanför tårna när man kör knäböj – Falskt 

– Även här styr de individuella förutsättningarna.

9. Det är skadligt för barn att styrketräna – de kan stanna i växten – Falskt

– Det här är en av de mest seglivade myterna vi har inom träningsfysiologi. Det finns ingen sanning i detta påstående. Barn ska träna – såväl organiserad idrott som fotboll som att hoppa hopprep och klättra i träd på rasten.

10. Man måste dricka mer än törsten signalerar för att inte bli uttorkad – Falskt

– För den vanliga motionären räcker det utmärkt att dricka när man känner sig törstig.
Artikeln ifrån Vardagspuls

Paddling och grillning

Igår så körde jag och Jörgen den första svängen i vår K2a vi fått låna från Kajaktiv. Det är en Ruahine Kayaks, och ni som varit med ett tag vet att Ruahine dominerade multisportkajakscenen de första tjugo/tretti åren tillsammans med Sisson Kayaks (Defender mm).

De är gjorda i kol-kevlar för att vara både lätta (kolfibret) och slittåliga(kevlaret).

Kändes helt klart klart positivt när vi körde. Den där kan vi verkligen bli “polare” med lagom till Vohandu maraton i Estland 22a april.

Vohandu maraton Är tävlingen vi ska köra.
Bilder från klubben och min parkering hemma över natten. Det finns fördelar med en hög och sto bil när man har en lång låda på taket.

Körde sen ut till Värmdö på grill hos Emma och Fredrik som hade en annorlunda lösning för att kyla drickat.

Körde en till sväng i förmiddags i sol och varma vindar tillsammans med Wangler som ska köra en sticket från Nordic kayaks.



För Arga Snickaren igår som jag är med och gör. Har hand om allt kommersiellt innehåll dvs produktplacering, typ bilar, vitvaror, vilka familjer som är med och alla prylar, möbler mm mm.


Vi var först på Orangeriet och skrattade sen Styrelsen på Kungsholms torg.

Sladdade hem med moppen typ halv tio, rätt skönt att åka hem den i sommarnatten fräsch som en fågel.





Förr oss vanliga knegare gäller det att planera ens liv för att kunna få in någon träningstimme då och då så imorse ringde klockan alldeles för tidigt och jag körde Zoomern bort till FKI och brände av ett intervallpass på drygt 40 min i olika kombinationer. Hängde på en pendlingsbåt ett tag och fick känna på det goda i livet. Hela passet lyssnade jag på P3 Dokumentär

Lyssna, men det är ingen feel good dokumentär direkt.








jag och en kollega här på jobbet, David körde lite hederligt kroppsbyggande på lunchen på Sats som såg ut såhär:

-fiskspelet som uppvärmning som uppvärmning (fick 1450 poäng som måste anses som bra)


Sen fyra varv på:

-chins (7 st)

-toes to bar (10 st)

-Rene Poulsens -trx övning (7 st)

-sittande enarmsrodd på 60 kg (7 st)

Här är Rene Poulsen.







avslutade med biceps ty det är ju ändå snart sommar och då måste bicepsen vara svällande och fin.


ett jäkla tempo, typ kuta mellan grejerna.

Heelt slut nu, darrar bakom tangentbordet…







Tog sovmorgon till sju igår söndag och vaknade upp till strålande sol. Drog till hemköp och köpte några brödbitar och en kaviartub och sladda bort till FKI för att möte upp Svenne och Nils. Frukost intogs i semi-ryggläge lutandes mot en roddbåt modell mindre.


Svenne och Nils som de lirare de är fick för sig att något glimmade mellan bryggplanken och det upptogs deras intresse rätt länge. Jag hann både lyssna på en och annan p3dokumentär medan låg framåtböjda likt de bad till någon gud. Det hittades inget men det förstod ni förmodligen.

Svenne och Nils trodde det var guld som glimmade och var så ivriga på att hitta det, sälja det och köpa nya kolfiberkajaker för pengarna. och en Zoomer-moppe till Svenne.

Neej lägg inte ut den där bilden sa Svenne, eller nja, det var lite otydligt sagt av honom. Han kan ha sagt det men det kan också ha varit “lägg gärna ut den där bilden Marre!”

vi körde våra tuffa surfskis in till Nybrokajen och där väntade vi in diverse båtar som gav oss skjuts hela vägen tillbaka till FKI. Bra vågor, jäkligt fint. Körde obligatoriska after-ski mot husväggen bronzandes!

Min gamla kompis Nathalie kom förbi och pratade bred skånska. Vi andra nickade och låtsades förstå det mesta.

Kapplöpning till en pizzeria nära SKK där Svennes båge fick agera matbud, pizzorna drog vi i oss snabbt på en kall brygga.  Jag körde Quattro stagioni. Svenne och Ane körde en flottig fin en som de kallar för “Marre-pizzan” oxfilé, massa såser och annat kladd.

Kolla här vad kul, Svenne hittade den här på Instagram. Det var nån random kille som fotade oss när vi hade fina körningar bakom en charterkärra.


Här bilden igen.


Nu är jag på knepet och drar in pengar åt Löfven och co.





Långa intervaller

Klockan är 09.20 lördag morgon och jag är klar med dagens pass. Det blev långa intervaller, skulle uppskatta mellan 4-10 min men vet såklart inte exakt. Körde från fki på djurgårn bort mot skurusundet där det var is direkt under bron.

Känslan var fasen fin!

Såhär var det från mitt fönster imorse när jag käkade frulle.

Och från surfskin

Och från nu

Sooolig dag!

Är väl igång

Igen lite så smått med träningen.

Maken till ihärdig sjukdom var flera år sen jag hade. Varit hängig/icke träningsduglig nu ett par vexkor. Så fort jag kört nåt bra träningspass har jag känt av det dan efter. Inte så jag blivit dålig igen men känt nåt i kroppen… så det har varit väldigt lugna knappt pulshöjande grejer senaste månaden.

Sats igår där jag körde mina vanliga övningar och en del trx inspirerad av längdskidstekarn Adam Steen Adam Steens hemsida.

Plaskade nu i em vid djurgårn i kraftig vind. Det är fasen fint därute. Tarifa i all ära.. men jag gillar/älskar att uppleva vårens skiftningar härhemma.

Här Kalle och Oskar på jobbet, kollandes på gamla klipp från fångarna på fortet som Kalle gjorde i fem år. Han berättade mycket skvaller från vad som händer med deltagarna därnere. En skvallerblaska skulle svimma om de fick höra en bråkdel.

Hela dan idag har vi mest snackat om massa grejer, riktig fredagsfeeling!