Jag vet inte riktigt vad det är med den här veckan men tydligen är det meningen att jag ska vara stark för även idag bjöd på ett PB! Idag var det bänkdragen som för första gången i mitt liv bjöd på 60kg, kan tyckas lite jämfört med andra men mycket bra jämfört med mig själv! Jag kör inte bänkdrag särskilt ofta men idag var 60kg lätt och mitt förra rekord som sattes för ca 6 veckor sedan gjorde jag en trea med idag. Jag funderar på om marklyften och chinsen kanske spelar in 🙂

Nu längtar jag ut till skidspåret och härliga (tränings)kompisar!

  

Vintern, träningen och studierna rullar på i lagom takt här i Umeå. Just denna vecka verkar dessutom starta riktigt bra eftersom att jag satte ett PB i marklyften i måndags och matchade ett gammalt rekord i chinsen(som jag inte lyckats uppnå på flera år) igår. Givetvis var det ingen där och filmade och som någon sa “då räknas det inte”. Det är helt enkelt bara att göra om det och tills dess får jag anses vara en vardaglig lögnare. 

  
Jag åker rätt mycket skidor, oftast på Nydala konstsnöspår, bästa tiden är ca 6:30 på vardagar och 8 på helger. Det är nästan inga människor och jag kan njuta av dagsljuset som börjar göra sig påmint. Det var nämligen länge sen vi hängde nu, jag och dagsljuset. Passen i mörker överskrider utan tvekan de i ljuset. Å andra sidan, vad gör det? Man känner sig ändå snabbare i mörker.

  
I skolan har jag lärt mig allt om ryggar och nackar och hur dessa ska undersökas, behandlas och rehabiliteras. Sjukt spännande! Mindre spännande är att jag inte kan behandla mig själv. Drömmen vore ju att kunna ge sig själv lite massage och ledstretch på daglig basis. Allt för att optimera och hjälpa återhämtningen!

 

   
Imorgon blir det 06:15 gym, jag längtar! Godnatt!

Michaela 

En fantastisk sommar med fina resultat tog slut. En kul höst med fysioterapi, stipendie och en halvmara på 1:48 for fram. Och nu är jag här, mitt i vintrigaste Umeå. Lyfter vikter, paddlar paddelmaskin, lyssnar på podar om periodisering, spanar norrsken, hänger med min ölklubb, sätter nytt rekord på cooper och lär mig exakt allt om neurorehab.

Skidorna är redo men jag är förkyld! Jag väntar otåligt på första snöpasset ? 

  

  

         

Banff är fantastiskt, vi har bestigit cascade mountain(3000m om man stod på den högsta stenen på toppen), njutit av lake Louise, vidgat våra vyer och sovit helt okej.

.

Resans hittills mest sköna/osköna citat är “här måste ni passa vart ni sätter fötterna, trillar ni innebär det döden”

   
                 

Här sitter jag på 12000m höjd och bloggar. Nästa stop är Chicago om ca en timma, därefter far vi vidare till Calgary och Banff. Det ska vandras, springas och njutas av fin natur som uppladdning inför DrakbåtsVM i Toronto! Packningen landade på 6kg och Kanada ska besökas i nästan en månad. 

  
  
Följ mig här men också på instagram: michaelalindblad 

  

Idag skulle jag stått på startlinjen till ett riktigt coolt och kul river race lopp i K2 med Emma, Riba De Sella i Spanien. Tyvärr blev jag antagligen så sliten från världscupen att jag blev alldeles matt och sjuk. Redan idag är det bättre men jag känner verkligen att det för min del var helt rätt beslut att stanna hemma för idag hade jag inte kunnat prestera på ett maratonlopp.

.

Jag håller alla tummarna för att det går bra för resten av mitt landslag och börjar lite smått att packa väskan till Kanada, dit jag far på måndag.  Kanada börjar med några dagar vandring i Banff, Alberta innan jag åker till Toronto och Drakbåts VM, jag tror att det blir en otroligt häftig upplevelse och vi är laddade för medalj!

 

Drakbåt är häftigt, vi är så många i samma båt, som alla kämpar mot samma mållinje. 20 stycken tillsammans är rätt stor skillnad mot att vara ensam eller två. Att dessutom få sitta i samma båt som min allra bästa vän, det är fantastiskt!

 

 

Förhoppningsvis hinner jag med ett paddelpass och lite gym innan jag åker på måndag. Träning får mig oftast att må bra så även om jag varit sjuk vill jag röra på kroppen så fort jag känner att det är påväg åt rätt håll.

I helgen tävlade jag en världscuptävling i Brandenburg, Tyskland. Världscup är de största internationella tävlingen som involverar hela världen efter VM. Vi var en trupp på fyra kanotister och coach Danny på plats. Jag och Moa körde damsenior, Emil herrsenior och Alexander herrjunior. Jag körde short track på lördagen(3,2km fördelat på tre varv och två lyft) samt maratonsträckan på söndagen(26 km fördelat på 7 varv, 6 lyft och ett spurtvarv på 1km).

 

Vanligen är jag väldigt nervös när jag ska köra K1 men denna gång lyckades jag hålla mina nerver i relativt bra skick. Lördagens short track lopp var mitt första i världscupsammanhang och jag var väldigt förväntansfull. Jag vet att min starka sida är att jag hanterar syran som kommer efter lyft väldigt bra och att jag därför ofta kan paddla snabbare än andra där. Jag låg i mitten på startlinjen och när starten gått lyckades jag positionera mig på en guldvåg, vi var fyra-sex personer som kom in samtidigt i första lyftet. På grund av mitt taktiska drag att ta just guldvågen kände jag mig fräsch och kunde verkligen springa fort i lyftet. Det här gav mig och den Sydafrikanska olympiska medaljören Bridgitte Heartley och ungerskan ett litet förspång ut ur lyftet. Jag bestämde mig för att dra riktigt hårt under andra varvet. Efter andra lyftet kom jag och Bridgitte loss, vi fajtades hela vägen in till mål där jag fick se mig besegrad av Bridgitte men som vinnare av silvret.

 

Söndagens lopp visste jag skulle kräva betydlig mer mängd energi men lördagens silver hade givit mig sug efter högre valör. Efter att starten hade gått och vi paddlat ca 7 km var vi fyra tjejer som kämpade i täten. Jag kände mig inte som den starkaste paddlaren men absolut den starkaste i lyften. I en del i sätt krånglade jag med fötterna på fotstödet i och med ovanan med den nya pumpen. Någon gång fick jag paddla ifatt och vid tre långa varv kvar kände jag mig faktiskt riktigt sliten.

.

Det var vid lyft nummer fem och två långa varv+1 spurtvarv kvar som jag och den danska tjejen, Annemie Pretzman, lyckades ta oss ifrån tyskan och ungerskan. I detta lyft hade dessutom coach Danny servat mig med en energigel som jag tryckte i mig(tyvärr märkte jag att den var gammal men insåg att energin var nödvändig och magontet fick bli ett senare problem..jo tack.) Gelen gjorde gott och jag försökte att köra så taktiskt och hårt jag kunde för att vi skulle fortsätta att dra ifrån de andra tjejerna men ändå kunna göra ett riktigt hårt och bra sista lyft och förhoppningsvis gå ut själv på spurtvarvet. I sista lyftet var jag nervös men kvick, jag sprang ifrån danskan, gjorde ett stabilt i sätt och fick en lucka på ca 15-20meter. De där sista 1000m var de absolut jobbigaste jag någonsin har paddlat. Jag grävde ner paddeln och plockade fram pannbenet samtidigt som jag helt ärligt funderade på om jag skulle överleva. Jag vågade inte vända mig om för att se om hon tappade eller tog ifatt eftersom att jag inte ville lägga en enda gnutta energi på något annat än att ta mig framåt så fort jag kunde.

.

Att glida över mållinjen som världscupsegrare var otroligt härligt, men allra härligast var det att loppet var slut och att jag kunde få andas ut.

Känslan att stå överst på pallen och att höra den svenska nationalsången spelas bara för mig var mäktig. Jag tänkte att jag skulle känna glädje men känslan var något alldeles nytt, något som jag kan likna med den gången jag vann mitt första U23EM silver; Total lugn i kombination med tillfredsställelse. Min annars så aktiva hjärna var helt plötsligt bara i fas. Och rysningar. Ja, rysningar från nacke till tårna.

 

 

Direkt efter prisutdelning bilade vi hem till Sverige, jag mellanlandade i Linköping för bra häng och ett hårt löppass(?! hur orkade jag ens?) och idag kom jag äntligen “hem” till Nyköping där jag möttes av glad familj, hallonplockning och lyxmat på tapasrestaurang.

 

 

 

Ni vet när man vinner världscup silver och guld under samma helg! Sån fantastiskt härlig och grym känsla. Jag återkommer med mer update om loppen. Tills vidare, håll tillgodo med följande bilder som Danny Hallmen fotat.

   
       

Vi är på plats, det blåser, är rätt kallt och vi tävlar på en sprintbana, inte favoritstället alltså.

Men, vi är ett peppat gäng utan wi-fi! 

Imorgon är det short track och på söndag maratonsträckan  

           

Här har det varit lite tyst ett tag, saken är enkel, jag åkte till alperna för att vandra, springa, klättra i bergen och det var så fantastiskt att jag glömde bort tid och rum.

   
    
Nu är jag i Malmö och laddar upp inför helgens världscup som går av stapeln i Brandenburg i Tyskland. Träningen har känts bra och jag är pepp. Det blir både short track och Maratonsträckan för min del.

 
Kvällen bjöd på ett löppass! 

Ni vet ett sånt där ställe där alla alltid peppar varandra, där vi motiveras av glädje, där vi är öppna, där vi firar tillsammans, svär ihop, skrattar innan loppen, dricker kaffe tillsammans, låter alla komma till tals. Där vi alltid peppar varandra, alltid kämpar tillsammans och aldrig trycker ner?

Det här gänget och det här stället är min klubb Kajakklubben Eskimå. Jag är otroligt stolt över att tillhöra Sveriges gladaste, mest positiva kanotklubb(partisk ja). Inga prestationer är för små, ingen människa är för dålig. Vår klubb satsar på alla som vill framåt(oavsett hur), i vår klubb jämför vi inte grenar utan tycker att alla är välkomna, drakbåt, rodd, kajak, maraton eller sprint. I min klubb hittar jag min bästa vän, min extrafamilj, de som håller i när en inte kan stå upp själv. Det är bland annat tack vare min klubb som jag bestämde mig för att fortsätta att satsa på min paddling. När svenska kanotförbundet då och då tappar oss aktiva på de mest osköna sätt man kan är jag tacksam över att jag har en klubb som påminner om att det viktigaste är att det alltid är kul, att resan är kul! Min klubb peppade mig att göra uttagningstester till drakbåtslandslaget och genom det få tävla även drakbåts VM i Kanada i Augusti, till att tänka utanför den traditionella träningslådan och prova något eget så att jag tack vare det fortfarande är Sveriges bästa maratonkanotist och fick köra EM. Så att jag i stället för att åka med press och trist humör till sprinttävlingarna åker dit och har riktigt himla kul. I slutändan handlar det ju bara om det; Att ha kul. Och paddla är kul.

 

Jag körde alla K2 lopp förutom ett med denna grymma brud och bästa vän. Den här bilden symboliserar vår klubb, vårt gäng och vår kämparanda.

SM avslutades på topp med ett försvarande av vårat guld på K4 5000m och ett guld i drakbåt 200m.

    .

Totalt bjöd sprintSM på följande placeringar och jag är väldigt nöjd över hur bra EM-fomen och kroppen höll i sig trots alldeles för många dagar av hårda lopp.

K1 5000m- silver

K1 1000m- brons

K1 200m- 10a

K2 5000m- silver

K2 1000m- silver

K2 200m- 7a

K4 5000m- guld

K4 1000m- silver

K4 500m- silver

K4 200m- 4a

Stafett 4*200m- 4a

    .

Efter SM tog jag en och en halv dags vila, picknickade, åkte karuseller med mina syskon och sprang runt sjöarna i Solna.

Jag har kommit på ett sätt som fungerar för mig när det kommer till löpningen, jag kan inte springa distans på grund av att jag får orimligt ont i vaderna(compartment, det ska fixas i höst). Jag får helt enkelt alltid springa kortare intervaller oavsett vilken intensitet jag ska träna på. Tex så körde jag två tröskelpass löpning där ena passet var 3* (10*30/30), dvs 30sek hårt(nästan tröskel plus) och 30 sek lunkande. När jag gör såhär hinner vaderna få sin syre och fungerar prima under intervallerna samtidigt som jag ligger på en bra puls.

  .

På måndag åker jag till Milano, där ska jag spana in staden en dag(några heta tips?) och sen fara vidare mot de italienska alperna. I alperna ska det vandras, springas, njutas av utsikt och leva livet sådär som en bör.

  .

Direkt efter Italien åker jag några dagar till Malmö för att paddla och träffa mina vänner innan det är dags för världscup i Brandenburg. Där kör jag K1 short track och maraton. Jag hinner komma hem ett par dagar innan jag och Emma ska försvara vårt brons från tävlingen Riba De Sella i Spanien och efter det påbörjas min resa till Kanada som innebär vandring, drakbåts VM och semester. Jag är lyckligt lottad.

Tredje dagen på SM och vi började morgonen med ett väldisponerad k4 500m och en glimrande silvermedalj.  

 

Vid lunch körde jag k1 5000 och efter ett riktigt tufft och tight lopp mot Karin  Johansson och Linnea Stensils gick jag i mål som stolt och trött silvermedaljös. Vi alla gick i mål inom sekunden och det var sista 20m det avgjordes. Tack för ett kul lopp och grattis Linnea som vann sitt första k1 5000 som senior.

 

        
Just nu sitter jag inne på en rätt sliten kropp men är riktigt pepp på morgondagens k4 1000, k4 5000 och drakbåt 200m 🙂 

Ni som följer mig vet ju om att jag är en maratonpaddlare. Trots detta är sprint SM något som oftast står i min kalender. Det är grym träning och jättekul att paddla K2 och k4 med mina fantastiska klubbkompisar.

  
Jag missade första dagen på SM på grund av EM men igår körde jag k1 1000m och K2 1000m. Resultatet blev  kanonbra, ett brons på k1 och ett riktigt snyggt silver i K2!

   

Idag var det 200m som gällde, ännu längre ifrån “min” gren men en 10e plats i k1 och en 7e plats i K2 är jag riktigt nöjd med!

  
Imorgon laddar vi om för k4 500m och k1 5000m! Sov gott 🙂

Hej! EM är över och jag är åter i Sverige efter att ha besökt fina Slovenien. På instagram och Facebook beskrev jag mitt EM med följande ord:

“EM är över för den här gången. Jag och Emma gick för medalj och kommer hem med en 7e plats. 

Det var ett intressant lopp, vanligen är vi 15-20 nationer men till detta lopp var det bara de allra bästa med(alla båtar har aktiva som vunnit EM- eller VM-medaljer). Vi paddlade i 36 grader, jag hade krampkänningar i trapezius efter 6km. Vi var paddelstarka och trots lite halvtaskiga upptag paddlade vi hela tiden i den klunga om 5 båtar som slogs om bronset.

Inför sista lyftet kom vi in som 3-4 och hade en lucka bakåt, vi hade ett perfekt upptag dock enorma mängder vatten i kajaken(jag hade inte hunnit pumpa ur). Vattnet gjorde kajaken orimligt tung och när det for framåt så tappade vi båten(för mycket vatten,för tungt,för mycket syra), vi fick tömma ur och blev 7a i stället för att spurta om bronset. Nu åker vi hem och imorgon ligger jag på startlinjen till sprintSM”

   

  
        

Det är mycket som ska klaffa, tankarna på land, taktiken, formen, vattenmängd i kanoten, vändningarna osv osv. Denna gång hade vi inte helt marginalerna på vår sida. Det är okej. Men jag vill ha mer.

 
Efter tävlingen gjorde vi en dagsvandring upp på Debela pec(2015m höjd), det är härligt att få möjlighet att även njuta av fin natur när man är på ett så fantastiskt ställe. Särskilt eftersom att utsikter är min top 1 bästa sak! 🙂

   

Att vara en del av det svenska maratonlandslaget är jättekul! Danny och Björn, våra kaptener, gör ett toppenjobb och trots spända nerver peppar vi aktiva alltid varandra. Det är en härlig och trygg miljö att vara i!

Tack gänget och särskilt tack Emma(K2 partner in crime) för ett kul EM! Nu återgår jag till att paddla sprint SM som också börjat riktigt bra.

  

Klockan 01 igår kom vi fram till Bohinj, det var mörkt och vi kunde bara skymta bergen av månljuset som lyste upp. Imorse vaknade jag, tittade ut och wow! Jag kan inte fatta vilken fantastisk plats vi är på.  

 

Tävlingsplatsen ligger ungefär 900m från vår alpstuga så jag och Emma promenerade ner för att reka banan efter frukost.  

   

Vi har ställt in kanoten fel, suttit lite snett på träningspasset, ställt in rätt och sen ba kirrat allt klappat o klart till söndag 🙂 efter att vi tränat och hejjat på u23-atleterna (Moa blev 8a och Emil 12a) tog värmen över och vi promenerade en sväng upp i bergen.  

    

   

Nu lämnar andra halvan av svenska maratonlandslaget den 26 gradiga svenska värmen för EM och 31 grader i Bohinj. Lets go swe!!

   
       

Morgonen bestod av det sista passet på hemmaplan innan jag tillsammans med resten av det svenska landslaget åker till Bohinj imorgon. Jag och Johanna körde ett splittrat tröskelpass och formen känns bra.

Nyköping bjuder på en riktig sommardag med spegelblankt vatten och mycket strålande sol. Därför bestämde vi oss för att ta minibåten och köra ut i skärgården. Alltså inte minibåten som i kajaken, utan en med motor på. Eftermiddagen spenderades alltså på klipporna med lagom mycket sol och aktivitet.

Nu är jag redo för EM 🙂

   
   

Dagarna med EM-toppning och förberedelser har bara rullat på här i Nyköping. Jag tycker om att träna hårt och guldgänget här gör att jag pressar mig bra på träningen. Passen får helt enkelt bara bli lite färre nu.

 

Idag passade jag på att tajma in det sista hårda syrapasset innan EM med en short track maraton tävling i Vaxholm. Short track marathon är en relativt ny gren som innebär fler lyft och kortare paddelrundor. Vanligen är det ca 8km totalt med 4 lyft. Vaxholm hade lagt upp för en minivariant av detta som innebar 2,8km och 4 lyft! Klockan 07 packade jag kanoten och åkte mot Vaxholm där det kördes heat och final. 

   
 
För min del kändes det extra bra att köra ett sånt här lopp veckan innan EM. Bansträckningen  finns inte internationellt och pressen att prestera blir mindre. Hur som helst arrangerade Vaxholm en grymt kul tävling och jag fajtades om segern mot Linnea Stensils(en av världens bästa sprintkanotister.) Jag slutade 1a efter två riktigt hårda och syrasmakande lopp 🙂

 

  
 

Med ungefär 12 dagar kvar till EM har både måndag och tisdag fått bjuda på riktigt hårda och bra paddelpass.

Vanligtvis hatar jag att paddla i Nyköping, det blåser på fel håll och det är inte alltid lätt att få sällis, skönt att den här sommaren inte ser ut så.

Visst blåser det men det är hanterbart, mot eller medvind och jag har paddlat med en skitgrym tjej, Alva(från Nyköping). För mig är det viktigt att känna att träningssällskapet är givande åt bägge håll. Det tror jag att det är. Jag trivs bra med människor som är raka, enkla och kör hårt på träningarna, Alva är precis sådan. Snart kommer dessutom Johanna, som jag tävlar mot, till Nyköping igen.

Gårdagen bestod av ett tröskelpass där första intervallen fick mig att bli helt slut, då var det bara 11 kvar och ett riktigt explosivt och intensivt startpass på eftermiddagen.

Imorse paddlade vi 3*1000(200(4)200(2)200(4)200(2)100(3)100(4) och 

3*500 (50(5)100(4)200(3)100(4)50(5)

Efter det passet har jag känt mig lagom överkörd och ser fram emot kvällens kombination paddling/gym-pass innan morgondagen blir lite lättare.

En del gillar att verkligen ta det lugnt innan stora mästerskap, jag gillar att träna färre pass men de pass jag kör får gärna vara hårda. 

  

 Post träning känslan! 

Även denna midsommar fick jag fira på mitt favoritställe; Sydlångö. Allt är så vackert, lugnt, tyst och idylliskt här. Här firar vi med stor midsommarstång, blommor i håret, dans runt stången, räkfest och en allsång som heter duga!

Igår höll jag vilodag, jag brukar försöka tajma in midsommar med mindre träning och mer energibygge. Idag däremot blev det ett vackert paddelpass i skärgården innan frukost och en lång promenad runt ön med stopp för ett och annat dopp.

Imorgon åker jag till Nyköping för att börja ladda för de sista två veckorna av optimal träning innan EM.

   
     

EM-lägret är slut och jag är väldigt nöjd med träningen. Eftersom att jag spenderade några dagar av hård K2-träning med Emma innan lägret var gårdagen exakt vad jag orkade med. Under sista passet kände jag att vila var nödvändigt. Kroppen gjorde ont och musklerna kunde inte rotera så bra som jag ville. Huvudet var trött och jag längtade till Sydlångö och familjen, där jag befinner mig nu.

 

Jag är van att helt och hållet styra mina träningspass, mitt upplägg och att andra människor jag tränar med får förhålla sig till mig. Därför är det bra för mig att vara iväg på landslagsläger, här har någon annan lagt upp programmet och vi är 8-10st ute på vattnet som ska förhålla oss till varandra. I min optimala värld består en träningsgrupp av tre eller max fyra personer, då är det ingen som startar framför, tjuvar lite, vilar för snabbt/långsamt, pratar för mycket osv. Det är helt enkelt färre viljor som ska samarbeta. Jag är ofta ganska trött efter ett landslagsläger, inte bara fysiskt utan även psykiskt.

 

Motala Vadstena tidning skrev en artikel inför EM, gå gärna in och läs och se vilka fina bilder som togs; http://mvt.se/sport/borensberg-viktigt-steg-mot-em-11155887.aspx

 

Vår landslagskapten Danny Hallmén fotade en hel del. Såhär kan det se ut på våra träningspass. Här i Borensberg.

Foto: Danny Hallmén

 

 

Foto: Danny Hallmén

Foto: Danny HallménFoto: Danny Hallmén

Foto: Simon Petersson

 

Jag har just käkat frukost och snart ska vi ut på det sista passet här i Borensberg. Det ryktas om långpass och Emma har efter kortare sjukdom anslutit till gruppen så det blir K2 för oss. Dagarna som gått har bestått av många hårda, långa och bra träningspass.

Vi har övat lyft(paddla-springa övergången), lång distanspaddling, tröskel, fart 4, maxfart och vår styrka i gymmet.

Mitt bästa pass hittills var 6*15min med lyft. Det blev ett hårt och bra pass.

Borensberg har bjudit på En solig dag och sen har resten varit exakt som det ska; regn och blåst! Lika bra att inte överraska oss med några fler härliga sommardagar.

   
     

Imorse kördes sista träningen här i Jönköping. Jag och Emma lastade k2an på taket och åkte till Rocksjön för att köra maxade 1000m lopp.

Vi ville få bra och hårda lopp och samtidigt jämföra vilken kombination(Emma fram eller jag fram) som går snabbast.

Resultatet blev: exakt lika snabbt.

Skillnaden var att med Emma fram var vi snabbare ut och hade en lite större differens till lägsta farten och med mig fram var vi långsammare iväg men hade lite jämnare fart. 

Vi har ännu inte bestämt hur vi ska sitta men det är tryggt att veta att bägge kombinationerna går riktigt snabbt! 

Jag ska snart bege mig mot Linköping och vårat EM-läger. I dagarna har jag fått rätt ont i ryggen, väldigt frustrerande, och ska dessutom få träffa en sjukgymnast där. Det är skönt att paddlingen inte gjort det värre men tyvärr är det inte heller bättre just nu.

Förutom att paddla brukar jag och Emma dessutom discogymma utan tröja och käka rätt mycket bullar 🙂

   
     

Idag träffades jag och Emma för att få ihop några dagar med hård träning innan EM-lägret börjar på måndag. Jag har spenderat några dagar i Nyköping för att fira lillebrors student och umgås med familjen, givetvis samtidigt som jag tränar men det är skönt att fokusera på bara träningen några dagar framöver.

Jag körde från Nyköping tidigt i morse för att vi skulle hinna med två bra paddelpass. Till denna träningshelg har vi bestämt oss för att prova att byta plats i k2an, vi har kört ihop i så många år(fem!) att det inte gör något om vi inte sitter exakt så som vi har gjort innan. Vi känner varandras rörelser såpass bra.

Anledningen till att vi provar byta plats är främst för att få förståelse för hur den andra arbetar, vad som händer och hur det känns på den andres position. Trivs vi såhär, med mig fram, kanske det blir receptet till EM, annars kör vi på som innan, med Emma fram.

Dagens pass såg ut som följande:

Paddling. 2Km(2) 6*1000(3)(sista två med maxökning mitt I) 1*30sek max 2*60rag(4)

Paddling. 4Km(2) 4*lyftrundor(totalt ca 1000m). Riktigt hårt.

Imorgon blir det två paddelapass och ett gympass, det ser vi fram emot.

Vi är en fantastisk duo, jag och Emma!

I Nyköping hanns det med spex och trevligt umgänge med alla mina tre syskon.

Innan jag flyttade upp till Umeå så bodde jag i Malmö under cirka fem års tid. Jag har med andra ord avverkat en hel del paddelpass runt, runt, runt i den där kanalen. Då; inte alltid så spännande. Nu; ganska så kul.

Dagens paddelpass bestod av hederliga 10*4min tröskel(80% av max).

EM går första helgen i juli, det är fortfarande hårdträning på schemat trots att jag nu har haft lite lugnare dagar. Lugnare för mig innebär givetvis inte träningsfritt. Till helgen kommer jag att möta upp med min K2 partner Emma för att träna ihop innan det officiella EM-lägret drar igång på tisdag. Jag är peppad!

 Malmö kanal bjöd på shorts- och linneväder. Första varma passet för mig detta år, det firades självklart med även vindstilla på morgonen.

Helgens nationella sprinttävling resulterade i två silver på 1000m och 500m och ett guld på 5000m. 

Jag är nöjd och tycker att kroppen kom in i tävlingen allt eftersom, jag slås över hur kul jag tycker det är att försöka göra perfekta drag. Jag är starkare nu än tidigare år och trots mindre paddling upplever jag att jag paddlar bättre.

Vädret var, som så bör, stundvis riktigt risigt! Inför 5000m starten haglade det på oss.

   
   

Inför förra nationella sprinttävlingen kände jag mig som en blankt blad. Jag hade tränat utan möjligheten att jämföra mig och min kapacitet med någon eller något på 8 månader. Det är lång tid. Eller väldigt lång tid rättare sagt. Det krävs is i magen för att fortsätta tro på och våga köra sitt egna upplägg. Jag fick bevisat att jag trots min annorlunda träning har gjort ett riktig bra jobb under höst/vinter/början av våren. Jag har aktivt sagt att jag inte satsar på sprint men sprinttävlingar är bra för min fart och för mig betyder bra 1000m lopp oftast bra maratonlopp(och vise versa).

Inför denna tävling, som går i Hofors, känns kroppen lite tung. Det har blåst mycket i Umeå de senaste dagarna och jag har paddlat mindre än jag velat. Trots detta är jag glad för att tävla, jag kommer köra 200,500,1000 och 5000m där samtliga är långt ifrån “min” tävlingsgren maraton.

Jag ser fram emot en helg med många lopp, mycket mjölksyra och kanske ett besök upp på den där prispallen(det gick ju sist.)

   
 

Imorse ringde klockan 06 för att i vanlig ordning träna. Dock inte lika vanligt träningspass. Vi(ett piggt gäng på 4 personer) hade bestämt oss för att springa 25km trailrun på Umes vackra vandringsled; Tavelsjöleden.

Jag har stora problem med mina vader och nästa steg är operation mot compartment i höst. Jag får alltså ischemi på grund av för trång fascia, ända sättet att åtgärda detta är ett snitt i vardera vad. Störst problem har jag när det är mycket uppför, där använder jag vaderna mest. Idag kände jag av detta rätt mycket och tyckte att det var smärtsamt redan 3km in i passet.  Å andra sidan är jag otroligt trött på att låta vaderna bestämma hur hårt,långt eller mycket jag ska springa. 

Leden bjöd på vatten upp till knäna, solglimtar, fettdepåanvändning och en vilselöpning på slutet som innebar att passet slutade på dryga 28km terränglöpning och lift hem i någons sprillans nya Subaru. Tur för oss! 

Jag hade med mig både vatten(för lite) och en bar. I mina maratonlopp inom paddling ser jag till att fylla på vätska var 10-15min och detta är verkligen något jag kan jobba med på löpningens långpass.

  Glatt ovetande gäng som trodde att vi “bara” hade 14km kvar.  

  Fräscha fötter 28km senare.

En del dagar håller jag vilodag. Det är ofta rätt tråkigt men väger upp den värre känslan, att träna med en för sliten kropp. Den här gången har vilan varit längtad, jag har upplevt att ett par av de senaste passen sinat lite och igår eftermiddag fick jag stå över träningen helt. Då har det egentligen gått för lång tid. Kroppens återhämtning kommer göra mig gott och redo för morgondagens 25km trail run på leden här nedanför.

 

Bloggandet tar ny fart. Både kul och motiverande att blogga på samma ställe som andra människor som gillar att röra på kroppen. Jag har varit landslagskanotist med mottot “två pass per dag” de senaste fem åren, trivs bra med mjölksyra och medaljer av hög valör. Här kommer jag att skriva om mina 20km innan staden vaknat, min nyfunna kärlek inom trailrun, drömmen om 50 chins och allt annat som hör rörelse till. Jag har tidigare bloggat under min klubb michaela.kkeskima.se och kommer att köra dessa parallellt.

Största och första målet är en topplacering på maraton EM i Bohinj(googla! Fantastiskt ställe) första helgen i juli tillsammans med min lika meriterade K2 partner Emma Andersson(Huskvarna). Förutom träningsprogram och kajakbilder hoppas jag kunna bjuda på inspiration och känslan om hur det är att ladda upp och toppa formen inför ett stort mästerskap.

Eftersom att jag inte kan nöja mig med en sport och bara ser andra konditionssporter som optimal komplettering(off season) kan ni räkna med att jag skriver om träningen, skadorna och utvecklingen inför till exempel Salomon ultra trail som innebär 50km löpning i en fantastisk terräng här i Umeå. Även den stad där jag bor och studerar till fysioterapeut. Jag har givetvis ambitionen att förutom bli världens bästa maratonpaddlare även bli världens bästa fysioterapeut.

Häng med!
Och ja, jag har inga gränser, jag tror att min kropp kan göra allt.