Epilog…
Har nu varit hemma i ett par veckor och det riktiga livet är i gång igen. Jobb, tvättstuga, trängsel osv mm. Vardag helt enkelt. Jag hade ju 35 dagar tillgängligt för paddlingen och räknade med 6,5 mil om dagen i snitt, vilket ger ca 230 mil, vilket är hela kusten. Av de 30 dagarna jag var ute så blev det 29 paddlingsdagar. Sträckan blev närmre 130 mil, så i snitt 4,5 mil om dagen. Framförallt så handlade den lägre distansen per dag om att jag inte kunde sitta tillräckligt många timmar i kajaken per dag. Jag fick ont i baken och tog därför rätt så många och långa raster. Nu var ju vädret till 95% helt fantastiskt så det var helt ok att ta långa raster med promenader och stretching. Jag tror att jag haft ca 15 olika kajaker i min ägo och förmodligen testat ungefär lika många till. Och aldrig fått problem med sittställningen på det viset jag fick nu. VKV:n är en otroligt fin och välbyggd kajak. Den har en finish och robusthet som är oöverträffad. Men min bakdel är inte kompatibel med den sits som sitter i. Det är många som sitter väldigt bra i den, men inte jag. Två timmar funkar fint, sen börjar det göra ont. Har kikat på äldre sitsar till samma kajak och jag tror att de skulle funkat bättre för mig. Nåväl. För min del så var själva resan målet. Att komma till Haparanda såg jag som en möjlig bonus. Det är otroligt mycket som kan hända under tiden som ändrar planen och att sitta och lida mig igenom 35 dagar för att till varje pris lägga handen på riksröset i Haparanda var aldrig ett alternativ. Klart att det gör ont ibland, men det finns gränser för hur mycket som är lämpligt att utsätta kroppen för. Nu två veckor efter att jag avslutade paddlingen har jag bara lite värk kvar i bakdelen. När jag närmade mig Stockholm så bestämde jag mig för att avsluta några dagar tidigare eftersom det är enklare logistik att paddla direkt hem istället för att rodda med transport från någonstans norr om Stockholm.
Det enda smolket i bägaren är de kommentarer på webben och mail som kommit från den informella organisationen bakom havspaddlarnas blå band. Det har varit både raljant och otrevligt. Nu föredrar ju jag att prata med folk istället för om folk, så jag ringde givetvis upp ett par personer inom den organisationen och frågade vad det handlade om. Lång historia kort så verkar det som att den informella organisationen behöver se över vem/vilka de har som talespersoner. Undrar hur många fler än jag som drabbats av de tråkiga kommentarerna och mailen men inte konfronterat vederbörande? Det har marginell påverkan på min upplevelse men känns onödigt att lägga tid och energi på att hantera den negativitet som kommit från det hållet. För mig handlar all paddling om glädje och kamratskap. Så är det tydligen inte för alla.
Summerat har jag haft 30 helt fantastiska dagar utmed kusten och är supernöjd med resan! Det blev mycket mer socialt än jag trodde. Tusen tack till alla vänliga människor som mött upp under resans gång, det blev många både planerade och oplanerade möten! Till 99,9% så har jag blivit positivt bemött och folk jag träffat har verkligen visat gästfrihet och bjudit till för att stötta med allt från tak över huvudet till att få ladda elektronik. Tack!! Rätt så ofta pep det till i telefonen från folk som hejade på och undrade hur det gick för mig, den uppmuntran betydde också mycket, Tack!
De tre viktigaste sakerna jag tar med mig från resan är;
1. Alla positiva människor och hjälpande händer utmed vägen!
2. Det är fascinerande att man klarar sig med det man kan packa ner i två luckor på en kajak. Tillvaron är avskalad och man klarar sig med mycket mindre än man tror. Helt plötsligt är det lyx att få tak över huvudet eller att ha tillgång till rinnande vatten.
3. När fokus ligger på väder, vind och navigation inträffar ett stort lugn. Jag har inte tänkt på alla utmaningar på jobbet eller annat som man emellanåt kan tänkas ligga sömnlös över. Att bara sitta på en klippa och titta på en nyckelpiga är balsam för själen. Det är en stressfri tillvaro i kajaken.
Jag vill absolut paddla den återstående sträckan. Kanske uppdelat i fler delar för att inte behöva ta tjänstledigt (ty det svider i plånboken att inte ha någon insättning den 25:e), kanske i ett svep, kanske i en dubbelkajak? Kanske gör jag om hela sträckan från start? Men inte nästa sommar… 🙂
Nu har jag stämplat ut från kontoret och det är semester med familjen på schemat.
Tack igen alla som stöttat mig och engagerat er på olika sätt i mitt paddlingsäventyr! Det var grymt kul!!
/Nils